Det där med balans i tillvaron..

Visst är det svårt? Balans alltså. Ja, i alla fall kan jag tycka det. Här i mitt företagarland som någon så fint uttryckte det, är det ju jag som bestämmer. Å med bestämmande och valfrihet följer val. Ofta roliga och inspirerande. Men det är som diktraden ”.. men den vackraste dagen som sommaren ger, har det hänt att jag längtat dit..” Ibland är det ganska skönt att bara mata på, vända blad för blad, jobba av, inte analysera så mycket och inte behöva bestämma.

Jag vet hur det är i ett jobb där man längtar och längtar efter att få bara det lilla lilla att bestämma över. Det kan vara en hur bra arbetsplats som helst. Men organisationen är stor och beslutsvägarna långa. Du får kämpa för att få igenom minsta lilla utveckling. Frustrerande och tålamodsprövande. Men samtidigt, ibland ganska skönt, i alla fall såhär i efterskott att tänka på. På något sätt sätter organisationen stopp för din kreativitet och din valfrihet. Just det sista, på ett sätt befriande. I alla fall lite underskattat.

Balansen. Att hitta den. Just det måste vara det optimala. Nya världar föder nya våndor, så var det visst. Roliga; ja! Utmanande; ja! Överstimulerande; ja, ibland. Som Henrik Schyffert skriver i underbara boken ”Ljust och Fräscht” (har du inte läst den, så gör det!) ”Det finns en del av mej som drömmer om en lite mer oinspirerad värld. Om att det kunde vara lite mindre inspiration och lite mer som det var i Östtyskland 1978. Det socialistiska enhetspartiet klubbar igenom en femårsplan där de helt enkelt bestämmer allt åt en. Kjollängd: 48cm. Tapetfärg: Kissgul. Meny: Torsk i ugn. Frågor på det?”

Lyxfunderingar: Ja! Dagens i-landsproblem? I allra högsta grad. Egentligen älskar jag inspiration. Jag tror till och med att jag är ganska bra på det. I alla fall på att inspirera mig själv. Men ungefär lika bra som jag är på det, lika dålig kan jag känna mig på att hitta det där med balans. Att bli lagom inspirerad. Lite svenskt sådär. Hur gör man det?

Latest posts by Linnea Gideonsson (see all)

3 Kommentarer
  1. Pia Olsson
    Pia Olsson says:

    Ja ”balans i livet”, vad är egentligen det?!
    Betyder det att arbetsliv o fritid väger lika mycket så att livets gungbräde står horisontellt?! Eller är det så att jag för att ha ”balans i livet” vill att fritiden väger MYCKET tyngre än jobbet och att gungbrädet då står som en diagonal tvärs genom livet?! :)

    • Lisbeth Rydén
      Lisbeth Rydén says:

      Bra Pia!

      Eller att jobbet väger över, vilket idag ofta anses som lite politiskt inkorrekt. Visst ’ska vi ha’ meningsfulla arbeten (gärna välbetalda), vi kan också gärna framstå som lite stressade, men vi förväntas ändå alltid ta oss tid att hämta/lämna på dagis, vara sociala, åka på semester, fixa huset, trädgården, städa…….. den som anses prioritera jobbet framför familjen ses som lite konstig…eller så är det tecken på något annat, typ ett, kompensatorisk beteende för något annat som inte fungerar i livet (relationer, barnlöshet etc). Tänk va mycket idéer vi har om varandra och om hur våra olika val borde se ut, men också vilket mode det går i dessa ’borden’. Eller är det bara jag som har den känslan ?

  2. Gunilla Larsén
    Gunilla Larsén says:

    Det var som en deltagare i en av mina stresshanteringskurser sa: ”Jag känner hela tiden att det vi tar upp här när jag pratar om hur mycket jobbet stressar mig borde leda fram till att jag hoppar av mitt höga chefsjobb, flyttar till Österlen och börjar dreja, öppnar gårdsbutik och så är saken klar! Grejen är bara den att jag vill inte dreja och gillar inte Österlen för jag älskar mitt jobb. Så jag får väl hitta på något annat.” Så det gjorde hon. På tal om borden och förväntningar.

Kommentering är stängd.