Bloggserie! Arbetsglädje i gruppen.
I somras publicerade vi en serie blogginlägg som handlade om arbetsglädje. Du hittar inläggen i serien här.
Idag sjösätter vi ytterligare en blogg serie på fyra delar. Även den handlar om arbetsglädje – men denna gång ur ett grupperspektiv.
Gillade du grupparbete i skolan? Var du den som tog kontrollen och styrde upp, eller höll du dig på din kant? Visst hade lärarna en poäng när de tjatade om att grupparbete var ett sätt att förbereda sig för arbetslivet?
Idag arbetar de allra flesta av oss i någon form av grupp. Ofta ingår vi i flera olika grupper som är olika stora och har olika fokus. Därför är kunskap om gruppdynamik och förmågan att samarbeta centralt för att skapa mer glädje i sin arbetsvardag.
1. Drömmer ni tillräckligt ofta?
Tänk dig att två människor möts. De mäter varandra med blicken. Någon sorts känsla uppstår. Än finns inga ord, ingen riktning, inga ramar för relationen. Någonting finns. En potential. En gemensam upplevelse. Låt oss kalla detta för essens.
Låt oss anta att de två människorna gillar varandra och väljer att påbörja en relation. Det kan handla om vänskap, kärlek eller jobb. De har båda förhoppningar och förväntningar på relationen och på varandra, de pratar (förhoppningsvis) om vad de vill och börjar sätta ord på sina känslor. Den ordlösa magkänslan, essensen, börjar övergå i någonting som går att tala om. Man kan säga att de påbörjar en slags berättelse tillsammans – berättelsen om oss. Samtidigt börjar de reagera på varandras förväntningar, kanske genom att leva upp till dem. Låt oss kalla detta för dröm.
Så kommer vardagen. Alla beslut som ska tas. Allt som ska planeras och genomföras. Allt det där vanliga, verkliga som omger oss och utgör våra liv. Det ska nu delas med någon annan. Glädjen i att sätta tänderna i ett gemensamt projekt. Irritationen över att den andra kanske inte har precis samma rutiner som jag själv, eller samma åsikter om hur saker ska skötas. Låt oss kalla detta konkret verklighet.
Nu är det förstås inte så att dessa tre perspektiv – essensen, drömmen och den konkreta verkligheten – kommer och går som tre olika faser. Istället existerar de hela tiden som perspektiv, eller som parallella trådar i alla våra relationer.
Det är bra att veta. För ganska ofta fastnar vi i var sitt perspektiv och förstår inte varandra. Ta en vanlig diskussion om en gemensam semesterresa som exempel. När du pratar om huruvida ni ska ha gemensam reskassa eller inte så är det kanske en rent praktisk fråga för dig. Det handlar om den konkreta verkligheten. Du förstår inte alls varför din partner blir så ledsen och arg. Förrän du inser att partnern diskuterar utifrån ett dröm-perspektiv, där det handlar om er relation, vilka ni är tillsammans, om tillit och en känsla av gemenskap.
Vi människor behöver alla perspektiven. Emellanåt behöver vi återknyta till känslan – essensen. Vi behöver också få drömma och uttala våra förväntningar och förhoppningar. Och vi behöver kavla upp ärmarna och ta tag i den konkreta verkligheten.
I det vanliga arbetslivet håller vi oss ofta på den senare nivån. Det ger kanske resultat på kort sikt, men på längre sikt blir vi trötta, irriterade och tappar känslan av meningsfullhet om vi inte får hämta kraft i de två andra nivåerna ibland.
En del grupper har istället en tendens att fastna på drömnivån. Det blir många vackra visioner men lite verkstad. Även detta skapar frustration och trötthet hos människor.
Hur är det i de sammanhang som du ingår i? Har ni kontakt med kärnan, essensen, det där som inte riktigt går att sätta ord på och som är själva känslan av er relation? Får ni drömma, visionera, uttala era förväntningar och förhoppningar? Och är det tillräckligt mycket verkstad hos er?
Vad kan du göra för att bidra till mer balans mellan de olika delarna?
Kommentera gärna! Nästa inlägg i den här serien kommer den 5 oktober.
- Ett hållbart litet företag - 27 april 2016
- Den egoistiska godheten - 17 februari 2016
- Ordförandens exit-strategi - 3 februari 2016
Bilden på oss ser lite lustig ut. Det är mitt fel, hoppas kunna åtgärda det inom kort. På riktigt har vi både huvuden och fötter.
Man ser ju er ”3:e enhet” och det är ju ”huvudsaken”….. man får drömma fram resten, kan vara bra träning här på jobbet när man håller på att producerar en massa saker…. Bra skrivit! Kram på er! Lisbeth
Det har du rätt i Lisbeth! Tack! :)