Den egoistiska godheten

Vi som engagerar oss och gör gott, gör vi det för andra människor eller för vår egen skull? Och om vi gör det av egoistiska skäl, spelar det i så fall någon roll?

Jag har startat en pod. Jag har länge varit nyfiken på formatet och längtat efter att utforska det. Jag vill ha samtal med kloka människor, där vi lugnt och eftertänksamt kan vrida och vända på intressanta ämnen. Det övergripande ämnet för podden är hur vi kan leva ett gott liv, för oss själva och för planeten. Konsten att göra skillnad och må bra under tiden.

I det första avsnittet pratar jag med terapeuten Fredrik Persson om hur vi kan brinna utan att brinna ut. Vi pratar om att engagerade människor ofta har dåligt samvete för att vi inte gör ännu mer. Att det kan vara svårt att unna sig vila och återhämtning när vi vet att de vi vill hjälpa fortfarande lider.

Fredrik och jag är överens om att dåligt samvete kanske inte är världens bästa drivkraft på lång sikt, men det kan ändå vara en viktig känsla att lyssna på. Den kanske faktiskt säger någonting om hur bra jag har det jämfört med resten av världen och att jag har möjlighet att utjämna skillnaden.

Jag tror att de flesta av oss gör klokt i att lyssna på vårt samvete. Om vi inte gör det utan istället trycker undan känslan så finns en risk att vi blir bittra och börjar hitta på en massa anledningar till att vi inte alls behöver hjälpa andra. Det är är en farlig väg att vandra.

Samtidigt är jag övertygad om att glada, starka, utsövda människor har större möjligheter att göra världen bättre. Och inte minst: att vi gör mest nytta när vi ägnar oss åt någonting som vi tycker om att göra. Det gäller alltså att lyssna på samvetet, men inte låta det driva oss. Vi behöver andra drivkrafter.

Igår lyssnade jag på en intervju med Elizabeth Gilbert, författare till boken Eat Pray Love. Hon pratar bland annat om hur viktigt det är att skriva (eller vad det nu är som är ditt uttryckssätt) för din egen skull, inte för andras. Om du skriver för att förändra andra människor, för att hjälpa andra, så blir boken knappast särskilt intressant eller läsvärd, menar hon. Du ska skriva den bok som du vill skriva, på ditt sätt. Då kanske den kommer att betyda någonting även för andra och då är det en bonus.

Jag tror att det är samma sak med engagemang. Det är bra att hämta kraft ur insikten att världen är orättvis och att du faktiskt kan göra någonting åt det. Det kanske gör att du reser dig ur soffan och går till ett informationsmöte på Röda Korset. Det är i så fall utmärkt.

Men det räcker inte om du ska vara engagerad på längre sikt. Det behöver vara kul. Det behöver kännas meningsfullt och du behöver få gå hem från möten med en varm känsla i kroppen och ett leende på läpparna. Du ska må bra av ditt engagemang. Då gör du som störst skillnad.

 

Lisa Moraeus

Lisa är coach och utbildare med inriktning på ledarskap och grupputveckling för ideella organisationer. Hon brinner för att utmana människor att kliva fram och göra skillnad på allvar. Mänskliga rättigheter och engagemanget i Amnesty International är andra viktiga drivkrafter.

Latest posts by Lisa Moraeus (see all)

1 svara
  1. ingrid arvidsson
    ingrid arvidsson says:

    För att vara/bli en god människa, krävs att vi har det gott. Enkelt eller hur?
    Därför att det är ordnat så att allt du gör/sänder ut kommer garanterat tillbaka, turligt, i tid och rum perspektiv, inte nödvändigt nu, utan t o m flera år senare, bekräftar det, fast många försöker förbi se detta. Därför är det tillbörligt att nogsamt tänka sig för, förstår du inte, kan du alltid praktisera detta. Analysera och utreda hahaha.
    Inte att förglömma också, att det är ordnat så att det man sår får man skörda, många har detta oklart för sig, men…..viktigare är att,….
    Om du sår, så kan jag skörda, och det jag sår får du skörda. Detta är rådande och uppenbart i världen. Eller?
    Tänk, hur kommer det sig att människan hela tiden är i behov av hjälp? Denna hjälplöshet, hela tiden. Inte tro sig om något. Det som händer är, att om jag ex.vis skulle hjälpa dig hela tiden, då sinkar du mig på min resa här. Eller tvärtom. Se ovan om sådd och skörd.
    Bara att inse att vi är olika mognade själar.
    Nyfikenheten på andra, skapar hinder och sinkar dig själv. Ett fördärv. Stjäl tiden, fast du frivilligt ger bort den.
    Jag håller med om att papper och penna är bra.
    -Ja, ligger fokus på skapandet av orättfärdighet samt vinning, som oftast andra får skörda, då vaknar jag i alla fall. Också uppenbart och väldigt tydligt i världen. Mindre noga med andra. Så var är fokus. Som med krig, att du måste kriga för att få fred. Baa! Man skapar fred genom att ha fokus på fred, inte krig.
    Så se upp med att göra godheten till lögn. Lätt att förvanska och sedan gå ut och fiska efter likasinnade och så är det en sanning, för solen hade ju också sina fläckar.
    Emil i Lönneberga sa: Att detta gjorde jag av min godhet. Han köpslog inte om sin godhet. Men god får man i princip inte vara, du ska utsättas för/av de gränslösa människorna. Provokatörerna som inte tror på godhet eller har bristen att inte kunna uttrycka den.
    Sanning ska befrämjas, underhållas. Inte urvattnas, med tolkningar, som undergräver. Låt ja vara ja och nej vara nej. Tack från mig. MVH // Ingrid A.

Kommentering är stängd.