Vem du vill vara och när – bestämmer du själv
Ju äldre jag blir desto mer säker blir jag på att samma person, ”med ett och samma jag” spelar väldigt olika roller beroende på var man befinner sig, vilka man träffar och varför man är där.
Jag beter mig och uppfattas väldigt olika hemma, på jobbet, bland gamla vänner, nya bekanta eller varför inte hemma hos familjen…
Tidigare tyckte jag att det här med att spela olika roller i olika sammanhang var något väldigt jobbigt.
När jag upptäckte att familj och nära vänner uppfattar mig på sina sätt, medan bekanta som passerar förbi i mitt jobb eller mina föreningsengagemang tror sig lära känna en annan människa, har det hänt att jag känt mig förvirrad. Vem är jag egentligen?
Samma fast olika
Jag tror inte att det finns något facit eller enda rätta svar på frågan vem man är. Men har ni andra en annan uppfattning och full koll på vilka ni är, blir jag gärna motbevisad.
Får jag frågan vem jag är eller om jag blir ombedd att presentera mig, vilket sanningen att säga oftast förekommer i arbetsrelaterade sammanhang, försöker jag ofta förmedla att jag är en ambitiös tjej som gillar föreningsliv. Ibland säger jag mig trivas bäst med att jobba självständigt, ibland säger jag istället att jag älskar att se människor växa och utvecklas runtomkring mig.
Allt är sant, men olika tydligt i olika sammanhang.
Kanske är det lättare att veta ”Vem man vill vara”, – än vem man verkligen är eller hur man uppfattas av andra.
Den som kan besvara frågan vem man vill vara vid olika givna tillfällen och också ha makt att då och där eller nu och här, vara just sådan, tror jag har bäst chans att vara den bästa versionen av sig själv. Både hemma och i arbetslivet.
- Genus och jämställdhet – bara för tjejer? - 27 november 2012
- Att omfördela eller erkänna - 13 november 2012
- Gemenskap motiverar - 30 oktober 2012
Hej Victoria! Intressant! Och jag håller med! Jag också, är olika personligheter i olika situationer och jag tror nog att de flesta är det. Skulle vara väldigt trist om man var helt en-dimensionell alltid … :) Det jag ofta själv reflekterar över är hur vanligt det är att vi hör att ”man alltid måste vara sitt eget varumärke”. Detta är dessutom mitt yrke, men för den skull har jag svårt att köpa åsikten i alla lägen. Nej, inte ens jag är mitt eget varumärke alltid.
Jag jobbar med yttre stil, och har inga som helst problem att schava iväg till Ica i skabbiga kläder, gummistövlar och håret på ända!
Jag tror det är just kombinationen av olika personligheter inom ramen för den vi ”verkligen” är, som gör oss intressanta som mänskor. //Mia