Gemenskap motiverar

Kom i söndags kväll hem från en fullspäckad föreningshelg där jag, tillsammans med två underbara och kunniga kollegor ansvarade för en så kallad Medlemsskola för nya medlemmar i den aktuella ungdomsorganisationen.

Samtidigt som jag så här efteråt känner en liten frustration över att alltför få medlemmar deltog i helgutbildningen, kan jag inte låta bli att precis som så många gånger förr, fascineras över den kraft, energi och lycka som man kan känna efter en helg till bredden fylld av nya och gamla möten, skratt, lek, allvar och gemenskap.

I föreningen så som på jobbet

Gemenskapen inom en organisation är för många aktiva a och o, det som gör att man hela tiden är beredd att fortsätta engagera sig. Kanske är det inte så annorlunda på en arbetsplats? Visst bidrar en trevlig lunch eller en avslappnad fikapaus till att vi trivs på jobbet. Vi tar kanske också för givet att våra kollegor hälsar god morgon när vi kommer och säger hej då när de går för dagen?

Ja, jag tror och hoppas att de flesta börjar dagen med ett ”Hej, hur mår du” och slutar med ett ”Hej, ses imorgon”, ha det så bra”. Samtidigt är jag övertygad om att gemenskap, också på jobbet är något både bredare och djupare än ren artighet.

Den som ger – den får

Under helgens utbildning blev jag omåttligt stolt över min yngre kollega som jag för några år sen rekryterade som ny medlem. Hon å sin sida, sade i något sammanhang att jag sedan dess varit en av hennes förebilder – sådant värmer.

Jag tror att den inspiration människor kan ge varandra bara genom att vara och göra det dem själva är bra på, betyder oerhört mycket för allas engagemang, motivation och utveckling.

Jag har med tiden, gång efter gång fått bevisat för mig hur viktigt det är att själv våga satsa på det man är bra på och faktiskt låta andra ta ansvar för resten. För detta krävs att man känner sig bekväm och trygg i den man är – och att man vågar lita på andra. Finns det en grundläggande gemenskap i ens arbetsgrupp eller på arbetsplatsen, ja då är det en bra bit på väg!

Latest posts by Victoria Öjefors (see all)