Integrering, inkludering eller fruktbart fokus
Under detta år har det varit mer diskussioner kring invandringen än jag någonsin har upplevt. Själv tycker jag att debatt och diskussion i detta ämne har fått felaktigt fokus – invandringens vara eller inte vara – istället för hur vi ska göra för att de som kommer hit utifrån ska känna sig välkomna, få rättmätig plats i arbetslivet och framför allt känna sig som en del av det svenska samhället utan att behöva göra avkall på sin kultur och sina traditioner (med utgångspunkt från att man måste följa svensk lagstiftning förstås). Integrering används ibland- fast sällan tycker jag – i diskussionerna, men jag tycker att ordet har en märklig klang. I någon aspekt alluderar det till intvingande, som i tvång att ”bli” som en ”riktig svensk”. Begreppet har dessutom aldrig riktigt getts någon innebörd. Istället skulle jag vilja använda ett ord som känns mjukare, mer inbjudande. Inkludering.
Integrationsbegreppet är kritiserat, det vet jag. Jag antar att det beror på att det signalerar att invandrare ska anpassa sig till inte bara lagar (som ju är självklart) utan också helst lära sig att leva som – i det här fallet – ”svenskar”, vars kultur och normer alltså ska bli invandrarens. Inkludering är bättre, men fortfarande måste man vara försiktig med hur man använder ordet och vilken innebörd man ger det. Risken är lika stor att det får samma förmenta innebörd som integration har blivit liktydig med, i många fall. Att det blir en fråga om ett slags ovanifrån- eller von oben-perspektiv. Och det gagnar ingen.
Dessutom finns det ett begrepp som på engelska kallas ”cultural sensitivity”. Det är lätt att trampa över om man har von oben-attityden ”vi i Sverige förstår vad som är bäst för alla”, vilket ju verkligen är en sanning med modifikation. ”Cultural sensitivity” är ett uttryck som är bra att ha med sig, när man pratar om inkludering såväl som om integrering. Om man vill nå framgång måste man, tänker jag, vara medveten om att vi alla har ett visst mått av stolthet över de traditioner vi bär med oss, den kultur som vi ser som vår egen. Kritik mot den betyder kritik mot mig, som bärare och individ.
De som står längst bort från arbetsmarknaden är bland annat de människor som kommer hit från länder utanför EU.
Hur ska vi göra för att de ska känna sig inkluderade, få arbete och goda framtidsutsikter? Egentligen spelar det kanske ingen roll vilket ord vi väljer, snarare vilken innebörd vi ger ordet, alltså. Men, huvudsaken är att vi har fokus på det som är fruktbart för alla. Mångfald och mångkultur är i detta globaliseringens tidevarv oundvikligt och något som vi alla måste acceptera och omfamna i positiv anda. Inte minst för att det ger upphov till ett rikt, livfullt och framgångsrikt samhälle!
- Tänk om, tänk nytt - 14 december 2015
- Bryta mot osynliga regler på jobbet - 30 november 2015
- Utveckling och effektivitet - 16 november 2015
