Kreativitet och motivation, ska det vara så svårt?
Den senaste månaden har jag i flera sammanhang stött på en artikel i JUSEK-tidningen som varnar för fenomen som riskerar att ta död på kreativiteten hos barn:
1. Förväntad belöning.
2. Förväntad utvärdering.
3. Övervakning.
4. Tidspress.
5. Konkurrenskultur.
Artikeln hänvisar till forskning av den amerikanska socialpsykologen Beth Hennessey. Även Lunds Universitets Magasin (LUM) tar upp hennes forskning i en artikel från i november 2011.
Slutsatserna stämmer bra överens med de som beskrivs av Daniel Pink som jag tidigare har skrivit om här på bloggen.
Om vi vet att det är så här, varför fortsätter lärare, chefer och andra ledare att använda sig av just de ”kreativitetsdödare” som Hennessey och Pink beskriver, med syfte att öka kreativitet och motivation?
Vad är det som gör att vi inte använder de nya kunskaperna för att skapa skolor, arbetsplatser och organisationer som tar tillvara människors kreativitet och gör det möjligt för dem att komma till sin rätt, att verkligen göra skillnad?
Jag är såklart lite orättvis. Det finns massor av fantastiska lärare och ledare där ute som sprider lust att lära och gör det möjligt att förändra världen. Men nog går väl utvecklingen en smula långsamt ändå?
Vad är det som behöver hända nu?
- Ett hållbart litet företag - 27 april 2016
- Den egoistiska godheten - 17 februari 2016
- Ordförandens exit-strategi - 3 februari 2016
Tack för ett intressant inlägg! För oss som arbetar med HR, ledarskap och utveckling, blir detta vår största utmaning framöver.