Ledighet som belöning eller förutsättning?
Sommaren är här och semestern väntar! Den stora frågan är om semestern i första hand är en belöning för den stora arbetsinsats man gjort eller om den är till för att skapa förutsättningar för det som skall ske efter ledigheten? Självklart måste man inte dela upp livets behov på detta sätt men det kan ändå vara intressant att reflektera över vad som är den starkaste känslan.
Sommarledighetens perspektiv lever i samma härad som veckans ledighet och dagens behov av paus. Ett bra sätt att tänka på vilans dubbelhet är att tänka på hur vi arbetade i bondekulturen. Vi behöver inte backa många arbetsår för att någon i vår släkt gick tillsammans med sin oxe eller häst och plöjde en stenig och lerig åker. De gick tillsammans och bearbetade den tunga jorden och efter några vändor behövde båda vila en stund. De såg på det de hade gjort, den bearbetade marken och de såg det som ännu låg framför dem, som krävde deras engagemang. Tacksamheten för det som var klart måste få finnas, men också vilans förutsättning för det som ligger framför. Det bonden förstod, genom sin erfarenhet, var att det gäller att vila i god tid. Väntar man för länge, bra en vända till, bara en vända till……. då blir tröttheten för stor och hindret och lusten att arbeta vidare naggad i kanten. Vilan behöver vara där man kan njuta i tacksamhet över det man har gjort och med glädje och iver vill göra det som ligger framför.
Antingen det handlar om dagens paus och vila, veckovilan eller sommarens semester så gäller samma grundhållning. Vi skall aldrig vänta så långe med vår återkommande återhämtning att vi utbrider, nu orkar jag inte en meter till! Vi skall vila när vi fortfarande med glädje och liv kan se på det vi gjort med tacksamhet och att det som ligger framför oss som en möjlighet och inte ett hot. Ansvaret för att få en balans mellan ansträngning och avslappning ligger självklart hos oss var och en men det är inte alltid som det är möjligt att reglera sin egen livssituation. Jag tror vi gemensamt behöver se över våra organisationer och dess inställning till ledighet utifrån bondens självklara förhållande till sin arbetskamrat hästen och det gemensamma arbetet. En reflektion i sammanhanget, vilken behöver en egen utvecklad tankelinje, är att det var nog lättare att skapa goda arbetsvillkor tillsammans med hästen och ångmaskinen än med förbränningsmotorn och datorn. Både hästen och ångmaskinen måste, precis som människan få näring för att energi skall kunna genereras. När musklerna är spända och trycket tillräckligt kan man låta kraften bli till ett riktat arbete. Sedan när trycket är slut i ångpannan och kraften borta ur musklerna då behövs vila och ny näring och nytt arbetstryck i muskler och ångpanna skapas. Detta kommunicerar med vårt sätt att leva och ger en självklar bestämning av anspänning och vila. Förbränningsmotorn och framförallt datorn är ”inhumana” ur detta perspektiv. De är fullständigt känslokalla och frågar inte efter varken vila eller förmedlar förmågan att dela den anspänning som krävs för att göra en god arbetsinsats.
Ledighet måste alltid ske innan vi är för trötta. Semestern skall vara så att man med tacksamhet kan se på det som är gjort och möta det kommande arbetet som en glädjefylld del av livet och inte ett hot. Vi skall vila för att vilja och orka leva inte för at vi inte orkar och vill längre!
Anders Ljungström
- Det är handlingarna som räknas - 17 juni 2016
- Villkorat människovärde - 3 juni 2016
- Fria resurser en förutsättning för framgång! - 20 maj 2016
