Min väg mot självständighet och ett värdigt liv..
”watching my back”
Jag önskar så att jag haft en bättre start i höstas då allt var mycket rörigt efter en tuff start och hjälp som uteblev från AF-resurser. Det har varit en del problem på hemma-fronten som tagit mycket energi också. Jag har träffat min läkare regelbundet under hela tiden eftersom jag inte riktigt fått till medicineringen fullt ut.
Jag är verkligen i behov av att min medicinering fungerar utifrån min extrema situation. Trots allt detta har jag jobbat på långt över min kapacitet utan stöd och hjälp. Jag har kommit jätte långt och är super nöjd med min insats trots allt och nu räcker inte tiden till och paniken börjar infinna sig.
Vad gör jag nu? Mvh Weronica
Handläggarens SVARSBREV, eller iaf ett hopklipp av det…
AF har från dag 1 motarbetat mig, hånat mig och vägrat släppa igenom mig för ex. studier. Jag har fått höra att jag inte skulle klara av att studera och att ingen skulle vilja anställa mig som har dubbeldiagnoser. JAG HAR STÄNDIGT BEVISAT MOTSATSEN! Det finns en framtid för mig som föreläsare och samhällsvägledare. Jag behöver bara lite tid till nu när allt äntligen lossnat. SÅ ÄN EN GÅNG TYCKER AF ATT JAG SKA GE UPP och foga mig.. ..till vad som gäller för ”sånna” som mig.Ledsen att säga, men det finns inga möjligheter att förlänga denna uppstartsperiod. De enda giltiga undantags orsaker är naturkatastrofer eller långtidssjukskrivningar.
Det finns ingen mellanväg utan du måste antingen välja att driva företaget vidare (vilket innebär avregistrering från Arbetsförmedlingen och ingen fortsatt a-kassa) eller lägga företaget vilande och söka arbete istället då du samtidigt blir kvar inskriven som arbetssökande med bibehållen a-kassa.Jag förstår att det är inget lätt val att göra men, som sagt, det finns inget mellanläge samt det finns ingen annan än du som vet vad du vill, kan och ska göra framöver.
Min handläggare på AF i Kävlinge
Efter 14-års kamp mot samhället frågar jag…
–får man behandla människor hursomhelst?
Tack för ordet // EgoWera
♥
- Mitt liv, del 2. ”Lilla A” och stolta jag! - 8 april 2014
- Mitt liv.. från början till nu! att leva med ADHD. Del 1 - 18 mars 2014
- Skolan, livet och att se möjligheter.. Alla är vi genier! - 27 februari 2014
Jag blir alldeles kall när jag läser om samhällets rigida inställning till människor som inte uppfyller alla normer! Samtidigt känner jag mig varm och glad över att du inte har gett upp! Och det är uppenbarligen så att det är enda vägen, att INTE ge sig. Men jag kan inte låta bli att tycka att det ju är för jäkligt att människor inom det offentliga är så rädda för att breda ut sig lite, våga agera lite utanför ramarna. Våga fatta annorlunda beslut! Om samhällets regler är rigida, så måste ju inte människorna också vara det, menar jag! Man kunde istället önska att de vågade pröva något annat! Tack för att du delar med dig, Weronica
tack Cecilia. De kan göra en förlängning av mitt bidrag men min anledning är inte naturkatastrof.. men om de riskerar att bli en sån då,, hehe.. när jag blev arg för 2 v på mannen då gick hans el-element sönder och jag använde inte hammare :P
Tur jag sällan blir arg, blir ännu mer drivande och kreativ.. Det ska gå!!! Tröttheten tar ut sin rätt och de känner jag verkligen. Nu behöver jag ju hjälp av människorna i samhället för att kunna ta min plats, fullt ut..