Samtala långsamt

Mitt jobb innebär ofta att leda samtal. När jag processleder eller coachar en grupp personer som vill komma fram till ett bättre sätt att samarbeta eller lösa konflikter och motsättningar så handlar det just om det: att ta över ledarskapet av deras samtal så att de kan reda ut det som är viktigt.

Då använder jag olika typer av verktyg. Ofta behövs ett nytt perspektiv, ett klargörande eller kanske en övning som gör att diskussionen blir tydligare. Eller också behöver samtalet saktas ner.

Vi människor tror ofta att vi är förstådda när vi inte är det. Inte minst när vi uttrycker en önskan eller en förväntan.

Låt mig ta ett exempel. Jag hjälper ofta grupper att tydliggöra sina interna roller och förväntningar på varandra och på uppdraget. För exemplets skull hittar vi på två personer som vi kallar för Per och Gunnar. Det här är vad som händer:

Per ser Gunnar i ögonen och säger till exempel:

– Jag skulle önska att du hade lite mer framförhållning när det gäller våra gemensamma projekt.

Gunnar nickar lite. Per blir nöjd och vänder sig till någon av de övriga personerna i gruppen med en förväntan eller önskan som han vill framföra.

Här brukar jag avbryta och vända mig till Gunnar med några frågor:

– Förstod du den önskan som Per framförde eller behöver den klargöras?

– Är det någonting som du är villig att leva upp till?

– Behöver du någonting särskilt av Per för att kunna ha mer framförhållning?

Först när jag är säker på att Per och Gunnar förstår varandra och är överens om hur de ska lösa frågan framöver så låter jag samtalet gå vidare.

Det räcker inte att säga vad vi tänker, be om vad vi behöver och uttala våra önskningar. Om vi vill få till någon förändring behöver vi stanna upp och lyssna också. Låta samtalet ta tid, prata om en sak i taget, komma överens.

Prata långsamt med varandra. Kontrollera att ni inte bara tror att ni är överens utan att ni faktiskt är det också. Då ökar chanserna betydligt för ett gott samarbete.

Senaste inläggen av Lisa Moraeus (se alla)
6 Kommentarer
  1. Helen Olsson
    Helen Olsson says:

    Det jag också tycker är viktigt är att man kanske måste bli överens om att man inte är överens. Det kan vara så att samtalet mellan Per och Gunnar behöver ske utanför gruppen, vid annat tillfälle när önskan sjunkit in, bearbetats för att respekt ska kunna uppstå. För oavsett om vi kommer överens om att vi inte är överens så kan vi respektera varandra.

    Ibland tar gruppaktiviteter kraften ur människan. Det gäller att ha det med i beräkningen. Allt kan inte lösas genom den press en grupp skapar. Men den kan öppna dörrar…

  2. Lisa Moraeus
    Lisa Moraeus says:

    Vilken slags samtal och med vilka personer närvarande beror ju helt på vad det gäller. För Per och Gunnar i exemplet ovan handlar det om hur de ska samarbeta kring ett projekt som kanske även påverkar resten av gruppen. Då kan det vara bra att göra den överenskommelsen i grupp.

    Att prata om förväntningar och önskemål behöver inte vara känsligt eller dramatiskt. Det kan naturligtvis vara det. Men ju tidigare Gunnar och Per lyssnar in varandra och kommer överens om hur de ska jobba på ett sätt som passar båda desto mindre risk för konflikt längre fram.

  3. Palle
    Palle says:

    Bra kompletterin av både Helen & Lisa.
    Kloka åsikter.
    Kan tycka att det ibland kan vara bra att fråga någon utomstående för fräsch syn på saken.

Kommentering är stängd.