Är det lojalt att vara snäll?

/i , , , , , /av

Jag har vid flera tillfällen stött på verksamheter där det pyser ut stötar av frustration, men där man väljer att ständigt släta över genom att säga att ”man själv bara har en dålig dag”, ”att ju alla gör så gott de kan”, ”alla har mycket att göra så inte konstigt att …”.

Frustrationen, irritationen eller missnöjet ligger under ytan, men det pratas inte öppet om det. ”När jag har frågat varför de inte tar upp det i arbetsgruppen får jag svar som ”vill inte ytterligare belasta kollegorna/chefen” (som man tycker om), ”det är svårt att ta upp utan att det uppfattas som kritik” (man vill inte såra någon) eller att man inte vill uppfattas som gnällig och besvärlig (negativ). Man vill helt enkelt vara, och uppfattas som, glad och snäll mot sin likaledes glada och snälla omgivning.

Eftersom man av missriktad snällhet (?) undviker att ta tag i det som frustrerar ökar risken för att 1) problemen blir större och allt svårare att göra något åt, och 2) att det blir allt svårare att ta upp men också att reaktionen riskerar att bli mer negativ ju längre tid som gått ”varför har du inte sagt nåt tidigare?”

Det man tänkte sig var en ”snäll” och lojal handling – att inte bidra till belastning eller dålig stämning – riskerar snarare att få motsatt effekt. Risken är hög att man istället bidrar till en förlängning och en fördjupning av problemen. Samtidigt som man själv, och troligen några av kollegorna, går omkring och är frustrerade längre än nödvändigt.

Och det kan ju knappast kallas varken lojalt eller snällt. Vare sig mot verksamheten, kollegorna eller en själv. Eller, vad tycker du?

Lisbeth Rydén
Följ mig på:
Senaste inläggen av Lisbeth Rydén (se alla)