”Face your problems, don’t Facebook your problems”

”Face your problems, don’t Facebook your problems”

Ett uttryck som säger ganska mycket, tycker jag. Det finns många som tycker att Facebook är lite för ”glättigt” och att vi bara visar det ”goda” hela tiden. Vi lever ett så fint och rikt liv (…), och vi tycker om oss själva etc etc. Så kanske det är i viss mån. Kanske vi skriver mer om det liv vi vill leva, än det liv vi faktiskt lever? Jag vet inte. Själv tror jag på autenticitet. Att skriva så ärligt det går om sig själv och sina upplevelser. Det är mer äkta. Å andra sidan, om jag skulle behöva välja mellan ”bra eller dåligt”, föredrar jag de uppdateringar som ger ”glada tillrop” än de som sprider dåliga vibbar och ”misär”, men det är ju jag.

Vad jag snarare tänker på, är att det finns de som skriver om personliga upplevelser där de faktiskt innefattar andra på olika sätt. Bloggposter eller uppdateringar som beskriver ”verkliga” upplevelser blir naturligtvis mer levande. Så länge dessa är positivt laddade, så är vi nästan ”home free”, men när det gäller det som är lite svårare eller kanske innefattar meningsskiljaktigheter blir det lite knivigare.

 

Vi berättar historier – med vår sanning som bakgrund – men kanske inte HELA sanningen…
När vi skriver något i såväl bloggposter som uppdateringar, gör vi ofta det berättande eller beskrivande, om våra upplevelser, något vi läst el dyl. När vi skriver om oss själva, och bara oss själva, är det vi som ”får stå vårt kast” kring det vi berättar. MEN, om vi berättar något om någon annan, som inte själv valt att vara med i bloggposten, behöver vi fundera över hur vi säger och/eller beskriver personen och situationen – om vi alls ska göra det – så att vi inte ”hänger ut” denne. H*n har inte själv valt att vara med i vår historia. Oftast är det kanske harmlösa saker vi skriver, och när det gäller journalister eller andra bloggare, vilka själva ”tyckt något”, så har ju dessa en gång ”gett sig in i leken”. Eftersom många av oss ofta beskriver saker/skeenden även i Facebook-uppdateringar, gäller det här också där. Ofta beskriver vi saker ur vårt eget liv, och då kan – som sagt – andra, som inte själva valt att exponeras, just exponeras.

 

Varför tar jag upp det här?
Jo, dels har jag vid ett flertal tillfällen själv hamnat i dilemmat att jag skulle kunna ”hänga ut” någon i det jag skriver. Aktivt väljer jag nästan alltid att beskriva situationen och ev person som medverkar avidentiferad, om jag alls tar upp vederbörande. De flesta gånger har jag istället valt att helt ha perspektivet kring mina egna upplevelser och reaktioner och vad det fått för effekt på mig. I andra sammanhang har jag bett om lov, d v s frågat om jag får skriva om och namnge personen. I ytterligare andra sammanhang har jag stämt av med personen generellt om det är okej att jag hänvisar och/eller namnger.

Därför blir jag kanske extra känslig när jag kan se personer som ”hänger ut” andra. Sällan i att namnge, förstås, men av situationen skulle man kunna räkna ut vem/vilka det gäller. Kanske ambitionen i posten/uppdateringen är att snarare beskriva det mänskliga kynnet än något annat, men tyvärr är det inte säkert att det är det som blir tydligt. Jag ser att det mest bidrar till negativa saker. Dels det ganska oetiska i att ”hänga ut någon”, och dels att man själv faktiskt framstår som antingen okunnig eller kanske t o m som ”boven i dramat”. Med det sistnämnda menar jag; Varför skriver den här personen om något som i andras ögon skulle kunna framstå som djupt personligt och ibland rentav kränkande om någon annan? Vilken roll har vederbörande själv i situationen? Hur kommer det sig att h*n inte själv ser vilken bild h*n målar upp av sig själv när h*n skriver en sån här post/uppdatering?

 

Vad mer?
Ytterligare saker som bidrar till mina reflekterande tankar, är att:
1) Det skrivna ordet nästan alltid ”låter hårdare” än vad som möjligen är avsikten.
2) Det är ALLTID svårt att vara ironisk eller humoristisk. Saker som ”sägs mellan raderna” kommer inte alla att kunna läsa…
3) De sociala medierna förstärker en åsikt/uppdatering av flera anledningar: Dels att du talar om det för ALLA du känner (från nära vänner till ytliga bekanta), och dels kan andras kommentarer och ”tummar upp” ge antingen ett extra tryck till det som skrivs eller kanske t o m föra resonemanget in på en väg som den som skrivit åsikten/uppdateringen inte avsåg. Kommunikation är inte lätt, det kräver eftertanke och insikt.

Allt ovan kan göra det extra påtagligt för den som eventuellt känner sig uthängd.

 

Så klart vi ska berätta om det vi vill berätta om!
Missförstå mig rätt; så klart vi ska berätta saker om våra liv och upplevelser! Det är både roligt och utvecklande för andra att läsa. Det är också ett sätt att bearbeta dem och kanske framgent lära oss något och hantera saker och ting annorlunda framöver. Jag tycker bara att vi helt enkelt ska tänka till både en och två gånger kring hur vi uttrycker oss, så att både missuppfattningar minimeras, och att vi inte exponerar människor i vår närhet i onödan.

Med andra ord kanske vi visst ska ”Facebook our problems” om det är ett sätt att ”Face our problems”. Men om vi inte gör det med respekt och värdighet i förhållande till eventuella andra berörda, så är det enbart ”Facebook our problems”, och kontentan blir att vi varken löser våra problem eller framstår som speciellt intresserade av att hantera dem och lära oss något av dem.

Sådär, önskar er alla en riktigt god fortsättning på det nya året och hoppas att vi kan hjälpas åt att både ”Face our problems” och att fundera några gånger innan vi ”Facebook our problems”…! ;-)

/Karin

6 Kommentarer
  1. Hälsokick
    Hälsokick says:

    Bra inlägg! Jag tycker det är lite läskigt hur lätt det är att skriva nånting som blir helt galet på internet, speciellt facebook. Ett tag hade jag en postit-lapp på skärmen där det stod ”TÄNK” eftersom jag var rädd att jag nån gång skulle råka skriva eller lägga ut nåt som kunde skada någon annan :)

    • Karin Ulfhielm
      Karin Ulfhielm says:

      Ja, jag håller med dig om det. Det är precis därför jag ibland helt väljer att inte skriva något – vare sig i bloggformat eller i en uppdatering på FB. Då är det så mycket bättre att antingen ta det ”face-to-face” eller åtminstone i ett mail med vederbörande, istället för att ”hänga ut”. Att ”hänga ut” säger dessutom ibland mer om mig som ”bloggare/uppdaterare” än om den jag ”hänger ut”! Tack för bra kommentar! :-)

Kommentering är stängd.