Pengarna eller tiden?
Nu är det snart december, snön faller i stora delar av Sverige och julen närmar sig. Om jag har förstått saken rätt är det också en tid då många börjar planera, och kanske till och med boka, sina semesterresor för nästa sommar. Det är således en tid full av anledningar att fundera över tid och pengar.
Bara för att först klara ut en sak; jag bryr mig inte om vad folk lägger sina pengar på. Det är bara att gratulera att man tycker att man har pengar att spendera på sådant man väljer och inte bara sådant som man måste. Men, det sägs ibland att tid är pengar och det är det jag tänker skriva om idag. Även om många säger sig vilja ha mer tid så agerar de flesta som om det är mer pengar de vill ha. Annars skulle väl många fler använda sin ”tillväxt” till att arbeta mindre (färre timmar) inte bara att få mer betalt för samma antal timmar (löneökning).
Ett litet exempel: låt oss ta en barnfamilj med två barn och två inkomster om 25000 respektive 33000 kr/månad. Enligt Skattetabell 33 skulle det innebära en nettoinkomst på cirka 42 000 per månad (oräknat barnbidrag). Detta klarar de sig ganska bra på. De lyckas spara 3 000 kronor per månad och tillsammans med semesterlönerna har de cirka 40 000 att spendera. Frågan är då på vad. (I detta exempel utgår jag från att pengarna ska spenderas och inte sparas, vilket självklart är ett vettigt alternativ :-).
De skulle kunna lägga pengarna på en tvåveckors ’all inclusive’ på ett mellanlägeshotell på en familjevänlig anläggning på ett solsäkert ställe i början av sommarlovet 2011.
De skulle kunna köpa julklappar till respektive familjemedlem för flera tusen kronor och ändå få pengar över till julklappar till far- och morföräldrar, några kusiner samt en familjejulklapp i form av en hemmabioanläggning med surround-ljud.
De skulle kunna köpa RUT- och ROT-tjänster så att altanen äntligen blev byggd och källaren inredd, eller så att man fick städtjänst några timmar varje vecka.
Eller så skulle de kunna vara lediga var sin månad, totalt cirka 9 veckor. De hade tillsammans med sin vanliga semester om 5-7 veckor vardera kunnat vara lediga hela sommarlovet med sina barn. Eller så hade de kunnat ta några veckor var på sommaren och istället vara lediga samtidigt två veckor vid jul och ytterligare några dagar för trädgårdsarbete i maj. Eller så … Varianterna är många.
Själv var jag ledig var femte vecka ett tag. Under en annan period arbetade jag sex av tio dagar och var i princip ledig varannan vecka om man räknar in semestern. Jag har inga barn så jag ägnade inte tiden åt det vi vanligen kallar familj, men däremot åt saker som jag gillar; förkovra mig, läsa böcker, jobba i trädgården, klappa katten, hälsa på vänner. Visst låter det lite lockande och även ’i tidens anda’?
Så, varför använder vi inte möjligheten till tjänstledighet utan lön i högre utsträckning? ”Det går inte med mitt jobb”, brukar vara den vanligaste kommentaren, när jag frågar mina bekanta. Stämmer säkert för många, men jag är övertygad om att fler än som säger det skulle kunna göra det. Det går ju att vara borta fem veckor, så varför inte någon till? Det går troligen också att vara sjuk en vecka då och då. En planerad ledighet (eller många kortare) borde inte vara svårare att få till, snarare enklare.
Så, min fråga är egentligen: hur har du det med arbetstiden och hur skulle du vilja ha det?
———————————-
PS I: Jag vet att många inte har ett jobb över huvudtaget och att många har ett jobb där (den låga) lönen i kombination med försörjningsbördan inte gör det möjligt att ens tänka på att arbeta mindre. Det kanske kan tyckas som ett i-landsproblem att fundera över vad man vill lägga sina pengar på, speciellt när man själv inte har några, men trots detta är den ovan beskrivna situationen inte helt orealistisk för många människor. Därför detta blogginlägg. DS.
PS II: Jag gillar att arbeta – mycket, länge och ofta. Förstår egentligen inte varför vi måste dela upp livet i arbete och fritid… allt är ju ändå livet… men men det är ett annat blogginlägg :-). DS
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Ja, viktigt att stanna upp och fundera vad det är vi stressar över. Jag kan nästan uppleva att det är lite ”fult” och ”konstigt” att prioritera tid framför pengar. Eller i alla fall låg status. När det egentligen borde vara tvärt om. Kanske är det så att många inte ens tänkt tanken, inte kunnat eller inte vågat. Kanske några behöver gå i täten och inspirera andra, kul att du gör det!
Den där sista undringen (PS II) ser jag fram emot en diskussion om framöver! :)
Jag är helt klart en person som gillar att ägna min semester hemma i lugn och ro, hellre än att stressa med packning och uppackning och resande för att få några dagar borta. Själva resan gör mig tröttare än vad dagarna i vila gör mig pigg. Och jag har hellre tid i lugn och ro än jobbar mycket för att kunna köpa prylar.
Jag upplever att konsumtionssamhället så smått är på väg att ge vika. Man hör allt oftare människor säga ”i helgen ska jag bara vara” och får helt klart mer åååh och aaah än den som säger ”i helgen ska jag jobba”…
Forskare Jörgen Larsson (jorgenlarsson.nu) har massor av intressanta tankar kring vår tidanvändning.
Tack alla för era kommentarer, speciellt för länken till Jörgen Larsson. Tack Cecilia! Via hans hemsida kan ni också nå en avhandling av Paul Fuehrer, Stockholms universitet, som har nämnts i media de senaste veckorna.
Om jag har förstått saken rätt så fick folk i en fiktiv situation välja mellan mer ledighet (tid) och mer i lön. Enligt rapporteringen i media så valde folk ledighet.
Några som prövat i praktiken är Tullverket och Skatteverket. Enligt Jusektidningen i okt/nov har endast 10 av Tullverkets 350 SACO-anslutna medlemmar valt mer semester istället för lön och siffran för Skatteverket var 195 av verkets samtliga 10 800 anställda. Man undrar… de kanske har fantastiska arbeten som man inte gärna vill vara ifrån, eller så har de redan tillräckligt med semester i statens tjänst? Hur som helst skulle det vara intressant att utforska hur människor motiverar sina val, det är ju skillnad på fiktion och verklighet.
Troligen är beslutet mer komplicerat än bara tid eller pengar. Jobbet betyder (mycket) mer än bara pengar för de flesta av oss. Men, det spelar ju inte så stor roll hur andra gör eller varför. Det viktiga är ju att man själv trivs med sina val och det vet man ju egentligen inte förrän man vet att man har ett val och att man inser att det faktiskt (i mång fall) ÄR ett val.
Intressant läsning och diskussion! Själv har jag gjort ett val – och mötts av många olika reaktioner: jag har ett fast arbete sedan över tjugo år tillbaka och ”bara” nio år kvar till 65. Nu har jag tagit ett helt års tjänstledighet – utan lön, givetvis – för att testa om mina idéer till ett nytt företag kan hålla.
Jag njuter varje dag! Jag mår mycket bättre, mindre stress och massor av spännande saker att göra! Mitt vanliga arbete är inte alls ointressant, men jag njuter av omväxlingen och av att få testa mina vingar!
– I din ålder?? Då ska man väl trappa ner, inte starta företag??
– Tänker du inte på din pension??
Jo, det är just det jag gör! Jag tänker ibland på min pension, dvs att jag vet inte ens om jag lever då, då när det är dags att ”skörda”! Eller om jag kommer att ha ork eller förmåga. Nej, jag vill leva idag – den viktigaste dagen i mitt liv! Imorgon vet jag ingenting om och gårdagen har redan tagit slut.
Så våga – och njut!
Gunilla