Värdefull arbetslivsforskning?
I veckorna som gått har jag fått två nyhetsbrev från Det Nationale Forskningscentret för Arbetsmiljö i Danmark. (Danmarks motsvarighet till Arbetslivsinstitutet.) I nyhetsbrevet från den 18 augusti i år fanns rubriken: ”Mobbning får nyutbildade sköterskor att lämna arbetet”. I alla fall i högre grad än deras icke mobbade kollegor. Ehh, jaha? tänkte jag, varför behöver man forska om det? Anledningen visade sig vara att man inte riktigt visste om det förhöll sig så eller ej. Tidigare forskning hade bara visat att de som kände sig mobbade gärna skulle vilja lämna sitt arbete, inte om de faktiskt gjorde det.
I nyhetsbrevet från den 25 augusti fanns rubriken: ”Frekvent mobbning ökar risken för sjukfrånvaro”. Även här tänkte jag; ehh, jaha, varför behöver man forska om det? Svaret var att man inte tidigare hade undersökt om mobbning hade samband med sjukfrånvaro, bara att det var ett problem inom vårdsektorn. Jag har fortfarande lite svårt att förstå varför man behöver veta det, men visst, det kanske kan vara intressant i största allmänhet.
Men, då kommer vi till det riktigt hemska. I slutsatserna på den ena sammanfattningen står det att mobbningen kan resultera i hög personalomsättning som påverkar verksamheten negativt eftersom resurser då måste läggas på att rekrytera och introducera nya medarbetare.
I den andra sammanfattningen står det som slutsats att mobbningen kan påverka omsorgskvaliteten och patientsäkerheten eftersom långtidsfrånvaron kan göra att det blir färre medarbetare som ska göra jobbet.
Visst, det kan vara några dåliga dagar på jobbet för den som skrev sammanfattningarna, men det säger ändå en del om varför mobbning anses intressant att göra något åt; därför att det eventuellt orsakar problem för patienter (eller egentligen ett bemanningsproblem för arbetsgivaren) samt kostnader för arbetsgivaren.
Forskning ska ju få en att tänka nytt så i den aspekten har de lyckats väl. Jag har alltid trott att mobbning är ett problem för att det är ojuste; att det är ovärdigt; för att människor mår dåligt, kränks och knäcks – inte för att det får konsekvenser för arbetsgivaren i form av sjukfrånvaro och personalomsättning.
Jag, liksom många andra, ser forskning som något värdefullt, men vilka värden styr egentligen forskningen? Och vilka värden stödjer forskningen när den presenteras som den gör? De monetära eller de mänskliga?
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Tack för att du delar de här tankarna, Lisbeth! Jag ryser när jag läser… och det är _inte_ av välbehag… Skriver man alltså inget om den enskilde individen alls i slutsatserna? Eller konsekvenserna för den psykosociala arbetsmiljön i övrigt?
Jag reagerade också på perspektivet att man i ena fallet konstaterade att det blev hög personalomsättning, och i det andra fallet blev lägre personaltäthet…
Hej Maria!
Om man läser hela rapporten kanske det står något om konsekvenserna för den enskilde men inte i sammanfattningen och det är den som sprids till en större publik. Få av oss orkar läsa hela rapporter och än färre av oss förstår all den statistik som genomsyrar texterna.
I ett forskningsprojekt får man en mängd data, information och underlag för slutsatser. Någonstans i processen måste man välja vilken vinkling som är mest intressant eller relevant. Detta gäller även när man presenterar resultaten i mer populärvetenskapliga sammanhang. Uppenbarligen är det här någon som tycker att om det är förenat med kostnader … DÅ blir det intressant.
En diskussion om vilket samhälle man bidrar till när man presenterar sina resultat (eller när man sägher som man säger) tror jag många skulle vara intresserade av att delta i – en diskussion som borde föras i sammanhang där alla medborgare skulle kunna delta, inte bara forskare.
Bloggar är sådana ställen – ge gärna fler exempel på bra eller mindre bra presentationer av forskning. Och inte minst, var uppmärksam när du läser forskningsresultat i tidningar och på nätet – det kanske är ”sant” i vetenskplig mening, men vad gör forskningen med oss som människor och det samhälle vi lever i?