”Jag vill ha högt i tak”, sa han och la takstolen på källargolvet

Jag råkade se Veckans brott i SVT1 den 21 februari. Polisens effektivitet vad gäller så kallade miljonbrott (vanliga vardagsbrott) diskuterades. Forskare tillika polisinspektören Stefan Holgerson samt en anonym polis berättade om sina erfarenheter av polisens arbete. Rikspolischefen Bengt Svensson fanns i studion och kommenterade tillsammans med Leif GW Persson. Oj oj oj, så det kan bli…

Den anonyme polisen pratade om ledning och styrning som inte fungerade, statistik som manipulerades så att den blev ’rätt’, hög personalomsättning mm. Han menade också att det fanns ”lata och inkompetenta” kollegor som inte gjorde ett fullgott arbete.

Vad som brister, vad det beror på eller vad man kan göra åt det finns det säkert många åsikter om, men det riktigt allvarliga (i mina öron) var att den anonyme polisen menade att kulturen inom polisen var sådan att det inte ens går att diskutera situationen eftersom man då riskerade att bestraffas på ett eller annat sätt; ”då blir man rökt, någon blir trampad på tårna, det kommer tillbaka”, sa han bland annat.

Detta bemöttes av högsta polischefen, rikspolischefen Bengt Svensson, med följande kommentarer (ej exakta citat, men nästan):

”Det är tråkigt, det är en självklarhet att man ska kunna diskutera verksamheten, resultaten och målen, både vertikalt och horisontellt.”

”Man skyller på ledningen. Ledningen har ett stort ansvar, men man har ju även ett ansvar för sin närmaste arbetsmiljö och det är ju ens kollega. Om det inte fungerar får man ju ha en diskussion om det i det ledet också, inte bara vertikalt.”

”Jag känner inte igen den bilden. Själv skulle jag inte agera så. Jag vill ha högt i tak, jag vill ha en diskussion, men jag vill ha en diskussion om det som är verksamheten”

”Jag tycker att man ska testa den här öppenheten på ett bättre sätt.”

I slutet klämmer han även till med att ”jag kan inte förstå att man kan säga att man inte är motiverad, vi har ju Sveriges finaste jobb.” Och lite senare: ”En motivation för arbetet tycker jag också ska springa ur frågan: Varför valde jag att bli polis? Man är ju inte skyldig att vara kvar, om man inte trivs inom Polisen.”

Är det någon som känner sig uppmuntrad att delta i diskussionen? När nu en person försöker säga något om verksamheten som helhet – om styrning, ledning, mål, resultat och uppföljningssystem, och hur detta påverkar verksamheten  – så avfärdas i princip det med att:

  • Rikspolischefen ”inte känner igen sig” (och inte överdrivet intresserad av att ändra på den bilden … eller … att det är en verklighetsbeskrivning som inte är giltig / inte rör tillräckligt många och därmed inget att bry sig om … eller… jag känner igen bilden, men vill inte låtsas om det… ).
  • ledningen (om detta nu är sant) har ett stort ansvar men det har också varje enskild polis (dvs han förlägger ansvaret utanför de mer myndighetsövergripande styr- och ledningssystemen, som den anonyme polisen ville säga något om)
  • han betonar att vill ha en diskussion, men då ”om det som är verksamheten” (till skillnad från den anonyme polismannen, eller? … dvs, den anonyme polismannens motiv och erfarenheter misstänkliggörs)
  • rädslan är helt obefogad, kritiken framförs bara på ett dåligt sätt (dvs öppenheten är villkorad)
  • och slutligen, om man inte trivs, kan man ju alltid sluta (dvs gilla läget, om inte läget passar så kan du alltid säga upp dig)

Effektivt undviker rikspolischefen en av grundfrågorna – hur styrningen av Polisen påverkar polisernas arbete – genom att dels tona ner problemet, dels göra det till ett individuellt problem, dels oskadliggöra budbäraren, dels visa var dörren finns.

Han säger sig vilja ha ’högt i tak’, och den fråga jag ställer mig blir då: På vilket sätt bidrar rikspolischefen till det höga taket när han säger som han gör?

Mitt svar blir: Inte alls. Han bekräftar ju bara den anonyme polismannens farhågor om hur eventuell kritik bemöts samt vilket diskussionsklimat som kännetecknar Polisen.

Det är illa, på så många sätt. Polisen är en av våra viktigaste samhälleliga verksamheter och dess anställda får inte tvivla på att en diskussion om verksamhetens olika aspekter inte är välkommen. Det är illa för samhället, illa för Polisen som organisation och, inte minst, illa för den enskilde polismannens arbetsmiljö och välbefinnande, och då menar jag inte endast den anonyme polismannen i Veckans brott.

Jag vet inget om rikspolischefens intentioner, men om han vill att Polisen ska präglas av ’högt i tak’ hoppas jag att han internt säger andra saker än på TV. Det han sa i Veckans brott sänder klart dubbla budskap, oavsett om det är medvetet eller ej. Och jag vet inte heller vilket som är värst: att han vet exakt vad han gör när han säger det han säger eller att han inte förstår vilken verkan hans ord kan ha? Eller, är jag helt fel på det? Vad tycker du?

 

En annan vinkel – mer inriktad på varför det blev som det blev – har Bengt-Åke Wennberg i sin blogg http://www.bengtharry.me/. Har du läst så här långt rekommenderar jag dig att även läsa Bengt-Åkes kommentar, inte bara om just Veckans brott. Alla hans krönikor är värda att läsa.

Lisbeth Rydén
Följ mig på:
2 Kommentarer
  1. Maria Kullberg
    Maria Kullberg says:

    Ja, jag såg något nyhetsinslag på samma ämne. Man återberättade kritik från anonyma anställda som inte vågade framträda med namn på grund av risken för repressalier, och framförde fackets tankar om de anställdas kritik.

    Nu minns jag inte vad den inbjudna kvinnan i studion hade för roll hos Polisen, men hon var där för att uttala sig å Polisens vägnar. Jag tappade snabbt räkningen på hur många gånger hon sa ”Alla har rätt till sin åsikt” och ”Nu har jag en annan bild”.

    Det är slående att även Rikspolischefen använder sig av liknande retorik i programmet som du skriver om här ovan! Dels är det dåligt mediebemötande, tycker jag. Som att be om mer grävande journalistik… Dels är det oerhört kränkande att prata så om de anställda som upplever saker annorlunda. Som att be dem att må ännu sämre och agera ännu mer aggressivt…

    Att komma ihåg varför man valde ett visst yrke är inget argument för att stå ut med en intolerant arbetsmiljö! Det är ett argument för att göra något åt arbetsmiljön så att man kan utföra det arbete man trodde på från första början!

  2. Gunnar Arnkvist
    Gunnar Arnkvist says:

    Polisens effektivitet och nonchalans mot sina uppdragsgivare visar på strikt ledningsproblem. Om ett företag skulle ha sköts på samma sätt så skulle det ha varit konkurs omgående. Men eftersom polischeferna har skattebetalarnas pengar i ryggen så gör de som de vill utan att behöva ha skuldkänslor för det. Att man har som mål att hellre beivra brott än att förebygga så visar det acceptansen för att brott skall få begås.

    Det svenska rättssystemet är skevt i sitt utförande d¨å offentliga tjänstemän inte ställs till svars i den utsträckning som borde ske. I dag kan olika offentliga tjänstemän begå vilka förbrytelser som helst mot den rådande lagstiftningen utan att man ens tas in till förhör. Brott avskrivs rutinmässigt av åklagarna.

    Men vad annat att vänta sig av dessa som inte vet vad natriumklorid är?

Kommentering är stängd.