Ärlighetens vara eller inte vara
Ärlighet är en bra egenskap, det kan nog de flesta skriva under på. När jag frågar grupper jag jobbar med om vilka viktiga värderingar eller värdeord de har och vill ha i sin organisation så kommer nästan alltid ärlighet upp på tio-i-topp-listan. Man vill ha en arbetsplats som präglas av ärlighet och öppenhet och gärna också med högt i tak. Har du hört den förut?
Jag ställer alltid frågan om baksidan av de fina värdeorden. Vad är negativt med att vara ärlig på arbetsplatsen? I mötet med kunder eller blivande kunder, i mötet med potentiella medarbetare? Förutom det mest uppenbara, att man kan förlora en affär eller ett projekt på grund av att man är lite väl ärlig så påverkar ju också ärligheten relationerna på arbetsplatsen.
Det är så lätt att säga att man vill ha en ärlig och öppen miljö, men vill vi verkligen det? Vill jag veta av mina kollegor att min presentation egentligen är det uslaste de har sett, eller att jag luktar svett? För ställer man ärligheten på sin spets och är 100% ärlig så är det ju där det hamnar i bland. Och då är ju inte ärligheten särskilt positiv eller ens utvecklande längre, inte för någon.
Ärlighet är ett svårt begrepp tycker jag, svårt att vara och svårt att leva upp till. Vad säger du, vill du ha ärliga kollegor och en ärlig arbetsmiljö?
Följ Camilla på Twitter: CamillaLandin.
- Dags att utvärdera? - 11 juni 2015
- När gav du din kollega en komplimang senast? - 28 maj 2015
- Jobbar du under din kapacitet? - 30 april 2015
Ärlighet är inte lika med klumpighet. I alla mänskliga relationer krävs ju ett visst mått av fingertoppskänsla för att upprätta och upprätthålla en relation. Det må vara kollegor, kunder, familj … Med ärlighet på jobbet tror jag att de allra flesta menar att inte köra med dubbla agendor. D v s att den målbild som man har kommit överens om gäller, och att individer då inte kör egna race med dolda agendor. Med ärlighet tror jag också att man menar att vara bidragande och tydlig på möten och i processer – att inte hålla en mask på mötet och sedan gå ut och mumla i korridoren eller på kollegans rum, bakom stängd dörr, om hur man EGENTLIGEN vill ha det, eller vad man egentligen tycker.
Om man är rädd för att för mycket ärlighet kontra en annan person blir skadligt, så pröva med att ”bara” vara ärlig när det gäller dig själv – det kommer man långt med. Att du själv ger ärliga svar på det du kan stå för och påverka. Om kunden ställer en fråga – svara ärligt. Om kollegan ställer en fråga – svara ärligt. Om din partner eller dina barn ställer en fråga – svara ärligt. På ett sätt som inte sårar. Jag-budskap brukar nästan alltid funka: ”Jag jobbar för att …”, ”jag skulle gärna vilja ..”, ”jag har märkt att …”. ”jag önskar att vi …” Som sagt – ärlighet är INTE lika med klumpiga åsikter och uttalanden till andra. Det handlar mer om ditt eget förhållningssätt till omvärlden, att skärdskåda sina egna drivkrafter och metoder för att se hur ärliga och öppna de egentligen är. Hälsningar Anneli
Ja, det är en intressant fråga, det här med ärlighet… Det som någon tycker är självklart att vara ärlig om är kanske superkänsligt för någon annan. Ärlighet kan ju användas elakt – om det som yttras är mer till för avsändarens skull än mottagarens. Och det är sällan konstruktivt, utan ett sådant budskap blir ofta svårt för mottagaren att göra något av.
Den andra motpolen skulle i så fall vara att linda in sina budskap eller att inte våga yppa sina tankar för varandra. Och då riskerar man att arbetskamrater upplever varandra som otydliga och hemlighetsfulla och att de andra nog går och tänker saker om mig som de inte vill berätta.
Men däremellan finns någon skala som jag tycker är viktig att arbetsgrupper för en dialog kring. Som Anneli skriver, ärlighet behöver inte vara liktydigt med att man är klumpig eller plump. Den kan användas på ett snyggt och konstruktivt sätt, där jagbudskap helt klart är ett bra redskap. Att föra en dialog om vad ärlighet är och vad den ska leda till, tror jag skapar en förståelse för hur ens arbetskamrater tänker. Och det ger en konstruktiv arbetsplats, tror jag!
Jag kom också att tänka på föreläsaren Christer Olsson som sa ”vi människor tenderar att tycka om människor som vi tror tycker om oss själva”. Det innebär också att om vi tror att någon tycker illa om oss, så tycker vi illa om den personen tillbaka. En ond cirkel har uppstått…