Ärlighetens vara eller inte vara

Ärlighet är inte lika med klumpighet. I alla mänskliga relationer krävs ju ett visst mått av fingertoppskänsla för att upprätta och upprätthålla en relation. Det må vara kollegor, kunder, familj … Med ärlighet på jobbet tror jag att de allra flesta menar att inte köra med dubbla agendor. D v s att den målbild som man har kommit överens om gäller, och att individer då inte kör egna race med dolda agendor. Med ärlighet tror jag också att man menar att vara bidragande och tydlig på möten och i processer – att inte hålla en mask på mötet och sedan gå ut och mumla i korridoren eller på kollegans rum, bakom stängd dörr, om hur man EGENTLIGEN vill ha det, eller vad man egentligen tycker.
Om man är rädd för att för mycket ärlighet kontra en annan person blir skadligt, så pröva med att ”bara” vara ärlig när det gäller dig själv – det kommer man långt med. Att du själv ger ärliga svar på det du kan stå för och påverka. Om kunden ställer en fråga – svara ärligt. Om kollegan ställer en fråga – svara ärligt. Om din partner eller dina barn ställer en fråga – svara ärligt. På ett sätt som inte sårar. Jag-budskap brukar nästan alltid funka: ”Jag jobbar för att …”, ”jag skulle gärna vilja ..”, ”jag har märkt att …”. ”jag önskar att vi …” Som sagt – ärlighet är INTE lika med klumpiga åsikter och uttalanden till andra. Det handlar mer om ditt eget förhållningssätt till omvärlden, att skärdskåda sina egna drivkrafter och metoder för att se hur ärliga och öppna de egentligen är. Hälsningar Anneli