Bara jobba eller brinna för jobbet

”Jag brinner verkligen för mitt jobb” ”Jag lever min dröm som har min hobby som jobb” ”Jag måste jobba med något jag brinner för”, ja dessa uttryck har ni säker hört eller läst någon gång. Människor som är så lyckligt lottade att de får känna passion och verkligen brinna för sitt yrke. Inte så jättevanligt i dagens prestationsinriktade, pressade och stressade arbetsliv där de allra flesta bara jobbar för sin försörjning.

Jo, så klart finns det många som känner arbetsglädje, kanske även passion, och jobbar för sin försörjning också. Men det jag vanligtvis hör omkring mig är att även om själva arbetsuppgifterna inte är vad de egentligen vill göra och de vantrivs, så stannar de kvar för ”Det är ju ändå ett jobb” och ”Jag har ju min lön”. År ut och år in samma otillfredsställande arbete som ska utföras. Ingen förändring eller utveckling finns i tankarna, eftersom de har fått höra att de ska vara tacksamma att de har ett jobb att gå till.

Väldigt nedslående och deprimerande tycker jag. Samtidigt förstår jag att det är svårt att bryta upp och tänka nytt efter många år på en arbetsplats. Vet själv, men önskar att jag kunde få ge dem lite passion i arbetslivet också. Om jag går till mig själv. När jobbar jag som bäst? Jo, när jag brinner för något, känner engagemang och passion. Jag vet också att det är få förunnat att kunna leva på sin hobby. Det tänker jag hela tiden på i min dröm om att bli författare. Men det är ju också en passion att tillåta sig att våga drömma.

Nyligen snubblande jag över en intressant forskningsrapport om att förena passion med försörjning av Lars Ivarsson, lektor i Arbetsvetenskap på Karlstad universitet. I rapporten diskuteras bland annat att den förhärligande bild som allmänheten ofta har om så kallade ”drömyrken”, att kunna leva på sitt stora intresse, inte helt stämmer överens med verkligheten.

Han skriver att arbetslivsforskningen till stor del inte alls har uppmärksammat frågan om passion. Lars Ivarsson förvånas över att det knappt finns några texter med fokus på att försörja sig på sin hobby. I rapporten vill han väcka insikt om vad kombinationen passion och försörjning innebär, och inspirera till mer forskning om detta.

Hans centrala frågeställning är: Finns passionen kvar, minskar den eller dör den ut när den kombineras med försörjning? Lars Ivarsson jämför ”Det goda arbetet” med ”Den goda hobbyn” och tar bland annat upp att uppfattningen om att vara passionerad på jobbet, eller att bara följa vår passion, är vanligt i karriärrådgivning. Något som för 50 år sedan skulle ha ansetts modigt att säga. Men hur ser verkligheten ut i dag, undrar jag? Finns denna passion?

I rapporten beskrivs innehållet i ”Det goda arbetet”: Mångsidighet, meningsfullhet, självbestämmande, feedback, medbestämmande och inflytande. Och ”Den goda hobbyn” innehåller: Andrum, lek, frihet, utmaning och upprymdhet. Med denna jämförelse menar han att i ”Det goda arbetet” krävs oftast en medveten målinriktad ansträngning, medan det i hobbyarbetet snarare är tvärtom eftersom människor attraheras av hobbyn främst för innehållet.

Lars Ivarsson ställer sig frågan om ”Det goda arbetet” är utformat så att det mer eller mindre är omöjligt att medarbetarna kan få samma känslor och upplevelser som de hobbyarbetande. Visserligen en fråga att filosofera och teoretisera om, skriver han, men undrar ändå. ”Varför har inte arbetslivsforskningen undersökt detta?”

Väldigt intressant tycker jag. Rapporten tar också upp det min skribentkollega Eva Jansén nyligen skrev om, ”Morot och piska”, Tanken om att människor inte kan hitta glädje och motivation på jobbet och i sina arbetsuppgifter, eller av fri vilja skulle anstränga sig för goda arbetsresultat. Det skulle alltså vara enbart ekonomiskt. Hmm, var känner jag igen detta uttryck, skrev jag inte något om det nyss?

Så hur ska vi få in passionen i arbetslivet? Hur ska vi få människor att varje dag vilja åka till jobbet och säga. ”Jag brinner verkligen för mitt jobb”

Ha en glädjefylld arbetsdag!

• Om
• Senaste inläggen

Suzanne Vikström

Suzanne Vikström är diplomerad coach, utvecklingskonsult, mental PT, inspiratör, föreläsare och skribent. Specialitet är psykosocial arbetsmiljö, som utanförskap, negativa beteenden och diskriminering, samt att möta och utmana rädslor, personlig utveckling i jobbet och samarbete.

Hon erbjuder tjänster som ArbetsLivscoach, och livscoaching för enskilda medarbetare, företagare och privatpersoner. Hon kan också anlitas som föreläsare om positiv arbetsmiljö och leder workshops om samspelta team och öppen kommunikation.

Senaste inläggen av Suzanne Vikström (se alla)

• Hur kan du hantera attitydproblem på jobbet? - 1 februari 2018
• Koppla ner och av – Hur gör du? - 21 december 2017
• Snällkultur istället för gnällkultur? - 7 december 2017