Får företagare tjäna pengar?
Får företagare tjäna pengar? Det är en allvarligt menad fråga. Får företagare tjäna pengar? Eller är det konstigt att de gör det?
Häromdagen blev jag uppringd av ett marknadsundersökningsföretag, jag brukar alltid svara när jag har tid. Oftast tar det några minuter och det är roligt att veta vad de undersöker för närvarande. De undrade den här gången om jag trodde om räntor och priser på en hel massa saker (villor, bostadsrätter, charterresor, mat) skulle öka eller sjunka de kommande 12 månaderna. Och så klart de vanliga frågorna om vem man skulle rösta på om det var val idag. (Dock frågade de inget om kyrkovalet som ju faktiskt äger rum på söndag – har du en röstsedel så använd den!)
Lätt att vara företagare?
Nu kommer jag inte ihåg den exakta formuleringen av frågan, men det handlade om ifall jag tyckte att det var lätt att vara företagare i Sverige. Nej, jag vet faktiskt inte om jag tycker det. Det är meckande med bokföring, moms och deklaration, och det finns många regler att hålla reda på. Jag behöver hålla reda på hur jag får ersättning om jag skulle bli sjuk eller skadad, jag måste se till att ordna med min pension… Nu har jag fördelen att driva en verksamhet där jag säljer min tid mer eller mindre. Så fort du vill tillverka något ökar administrationen och mängden regler och tillstånd att hålla reda på. De allra flesta nya företag startar med en eller några få personer, och när det är dags att växa är det en svår process. Man är sårbar och behöver ta ekonomiska risker för att komma framåt. Man tampas i gränslandet mellan att ha ohälsosamt för mycket att göra och att inte ha något alls. Så, nej, det är inte lätt att driva företag i Sverige idag.
Tjäna pengar
Som följdfråga undrade intervjuaren något som fick mig att ropa högt i luren. Han sa: ”skulle du vilja se mer företagsfrämjande åtgärder, trots att det kan innebära att företagare tjänar pengar?”. Jag hade honom till att upprepa frågan och är rätt säker på att han inte sa ’mer’ pengar och han sa definitivt ’trots’. Det var forskare som hade kommit fram till formuleringarna och han läste innantill, svarade han.
Jag har ibland anat att det finns människor som tänker så runt om i landet (och att det inte bara är en konstig formulering av just de här undersökningsformuleringsforskarna) men har svårt att förstå resonemanget.
Hjälp mig!
Varför ska man driva företag om man inte kan tjäna pengar på det? Om jag inte kan tjäna pengar på mitt företag – varför ska jag då driva det? Vad ska då betala min mat på bordet? Och vilken skillnad är det på att tjäna sina pengar på att driva företag jämfört med att vara anställd? Är det ena mindre fult än det andra?
- AfterWork i Malmö 28 augusti 2017 - 15 augusti 2017
- Ny plattform för bloggens 1000 artiklar! - 18 juli 2016
- Arbetslivets Dag 2015 – twittret! - 14 mars 2015
Absolut att det tänks så! Det gör till och med jag ibland – och då är jag ändå egen företagare.
Jag driver inte mitt företag i första hand för att tjäna pengar (i likhet med de flesta företagare jag känner) utan för att få göra det jag kan på det sätt som jag tycker att det bör göras. Ändå är jag ”rädd” för att folk tror att det är pengarna som är min drivkraft. Att jag tar för mycket betalt, men också att jag tar betalt över huvudtaget. Helst skulle jag vilja göra allt som behövs och få pengar från något annat ställe. Men så funkar det inte.
Tankefiguren att företagare är några som skor sig – den sitter djupt. De företagare jag känner har det ofta däremot tvärtom. De tjänar mindre än vad de skulle ha gjort i en trygg anställning någonstans, de har urtaskiga pensioner att vänta och de överlever snarare på låga omkostnader än höga intäkter. De åker inte på semester lika ofta eller självklart och de arbetar mer än de flesta. Ändå gör de det (även jag). Drivkraften är uppenbarligen något annat än pengar för de flesta men det behöver ju inte betyda att man inte OCKSÅ kan tjäna pengar utan att misstänkas för att sko sig eller lura folk. Tack för det inlägget, Maria Kullberg!
Har trenden vänt? Jag trodde att ”folk” inbillar sig att har man eget, tjänar man massor utan att lyfta ett finger. Det var vad jag fick höra när jag startade (dock ett rejält tag sen), fick tips många gånger om att jag skulle köpa den ena lyxprylen efter den andra – för det var ju avdragsgillt!!
Själv tycker jag trenden verkar bli så att fler frilansar (i reklambranschen har det varit så länge). Och det är ok. Det som inte är ok är att som egen jobbar man som regel jobbar långt över 40-timmar i veckan, man har sällan semester (och har man, är man inte helt lugn eftersom man ju inte får in inkomst…). Har marknaden ett dipp, ja då får man ”skylla sig själv”; man får obefintlig akassa, som man trots det betalat in till.
Tryggheten är obefintlig som småföretagare vad det verkar och att anställa är en för stor investering och risk.
Jag tycker inte det räcker att man älskar det man jobbar med, för de villkoren. Systemet hänger inte med helt enkelt.
(y)
Mycket intressant fråga måste jag säga. ”trots”:et är något förvånande, men jag förstår precis. Jag märker bland mina tidigare vänner, att de har fått en annan syn på mig sedan jag blev företagare. Som om själva sättet att tjäna pengar på skulle vara synonymt med att sko sig, för att använda Lisbeths vokabulär.
Vi behöver alla ha mat på bordet och varför skulle det vara ”finare” att vara anställd och få pengar på det sättet? Då borde det per se vara allra finast att jobba i staten, så att alla får ta del av det du gör och så att säga tjäna på det. Eller för all del att arbeta helt och hållet ideellt. Men vem ska då försörja mig? Allmosa? Nej, det synsättet är nog en gammal hederlig socialdemokratisk villfarelse (märk väl att jag själv ligger åt det hållet politiskt) att företagare är slavdrivare och gör vinster på andras bekostnad…Haha…Snarare är det som du skriver Maria. Allt är krångligt. man måste sköta allt själv – allt från försäkringar till pensioner – och til syvende og sidst tjänar man nog allt för lite på att vara småföretagare för att kunna få en säker pension och därmed ålderdom, när man väl slutar att arbeta.
Jag möter det hela tiden. Jag är intresserad av det jag gör och tycker det är viktigt. Om än min verksamhet är liten skala. Men folk blir alltid förvånade ”Va, kostar det pengar?” Är det för att jag pratar och de inte får ett Kinderägg i handen? Annars tycker jag det är ganska kul med både försäkringar och pensioner. Å andra sidan tjänar jag inte så mycket så det räcker till bokföringshjälp och telefoni det här året. Så problemet med just pensionen, blir ju enkelt :)
Dessvärre finns det till och med en hets mot ”konsulter” och privat företagande från vissa håll i samhällsdebatten samtidigt som de som säger sig vilja främja eget företagande håller ganska låg profil. Företagande för mig handlar om att sprida en kompetens som aldrig nådde ut under den tid jag var anställd. Det är minst sagt förmätet att det finns så många branscher som inte värderar sådan specialistkunskap när de själva tycks sakna den. I tankarna om kunskapssamhället och kunskapsekonomin är försäljning av erfarenhet och specialistkunskap en naturlig handelsvara men det kommer nog att dröja ett tag innan det anses likvärdigt att sälja en intellektuell tjänst som att sälja finsnickeri eller hårvård. I Sverige idag är normen fast anställning, så är det bara.
Jag blir lite glad, men mest beklämd, av att ni är så många som upplevt samma sak som jag. Det får mig att känna en längtan efter en attitydförändring. För hur ska vi kunna öka tillväxten i landet om det ska finnas en attityd av att det är fult att tjäna pengar? Jag kan också tycka att det är fult av VD:ar som tar ut så mycket i lön att de måste säga upp folk för att få verksamheten att gå runt, men de allra flesta företagare har ju en helt annan verklighet. De flesta småföretagare jobbar betydligt mer för mindre lön än vad de hade haft på en motsvarande anställning…