Hur har du landat dina jobb?

Har du ett jobb att gå till varje dag? Har du lön in på kontot varje månad? Grattis! Kommer du ihåg hur du landade det jobbet du har och de jobben du haft? Var det utannoserade tjänster, kom det via ditt nätverk eller sålde du in dig själv fast företaget sa att de inte behövde en med din kompetens? Jag hävdar att det är bra för ens ödmjukhet att ha varit arbetslös i sitt liv. Att veta hur det är att inte veta när och hur pengarna kommer in på kontot. Att ganska omgående tappa både självförtroendet och självkänlsan och framförallt den känslan av att ”ingen vill ha mig”. Det finns inget roligt med att vara utan jobb eller ha ett jobb där man vantrivs.

Det jag skulle önska är att nätverket kring en arbetslös slutade bete sig som att klipp dig och skaffa ett jobb är lösningen på svaret. Utan att först ha tänkt igenom hur de själva landade sitt jobb och i vilken tidsålder/konjunktur det var.

Så hur kan du som har jobb konstruktiv hjälpa den i ditt nätverk som söker jobb? Börja med att bjud på lunch. Be personen att berätta om dess kompetenser och vart den vill. Be den vara så specifik den bara kan. Har du någon i ditt nätverk som du tycker att den bör träffa? Sätt upp en lunchdejt. Använd tjänsten lunchaihop som kopplar samman ditt nätverks-LinkedInkontakter med varandra.

Varför ska du göra detta? För vem säger att rollerna inte är omvända nästa gång? Att det är du som så gärna vill få berätta om dina styrkor och kompetenser. Om som arbetessökande skulle och har jag använt min tid till att inventera mina styrkor att verkligen tänka vad vill jag göra på min jobbtid? Vad gör jag när jag är som gladast i och utan för jobbet? För vet du det så är du betydligt närmare att landa drömjobbet.

Och så kom ihåg att tacka de som hjälpt dig att landa det nya jobbet. För utan ens nätverk så blir livet så mycket fattigare; inkomst, informations och vänskapsmässigt.

Ha en härligt nätverkande vecka!

Ida Hedberg

Latest posts by Ida Hedberg (see all)

2 Kommentarer
  1. Anna Lundqvist Frogner
    Anna Lundqvist Frogner says:

    Så sant Ida och en bra uppmaning. Jag tänker även på ungdomar idag som har svårt att få in en fot överhuvudtaget på arbetsmarknaden. Som heltidsstuderande har jag många 20+-are runt mig. De flesta vill inget hellre än att få ett jobb både bredvid och efter studierna men kraven är ofta höga. Helst ska de ha både akademisk utbildning och erfarenhet trots sin låga ålder.

    Så mycket enklare det var när jag för första gången gav mig ut i arbetslivet i slutet av 80-talet – långt före internet och sociala medier men ändå tack vare nätverk. Jag fick ett graviditetsvik direkt efter gymnasiet på kansliet på den lokala golfklubben där jag under skoltiden hade jobbat extra i resturangen. Alla i familjen spelade golf utom jag som ändå snappat upp tillräcklig teori vid middagsbordet hemma. På så sätt lärde jag mig bl a att hantera kundkontakter och fick grundkunskap om administrativa och ekonomiska flöden i ett mindre företag. Genom dessa erfarenheter fick jag mitt nästa jobb, vilket så småningom ledde till nästa jobb osv…

    När jag för några år sedan lämnade arbetslivet för att studera hade jag en tjänst inom verksamhetsutveckling och arbetade med strategiska förbättringsprojekt på ett stort globalt företag. Tack vare att intendenten på golfklubben vågade ge mig som oerfaren 19-åring chansen. Kanske också något att fundera på, hur kan en som själv har arbete verka för att hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden genom liknande agerande som du beskriver?

  2. Karolina Eriksson
    Karolina Eriksson says:

    Tack för ett bra inlägg! Att vara arbetslös är verkligen det värsta som finns! Jag var arbetslös under en längre period och började lite smått ge upp hoppet. Jag var registrerad på en hel drös rekryteringsföretag och jobbsiter men utan någon större framgång. En dag blev jag dock uppringd av en tjej från jobbsajten http://www.careerbuilder.se som ”headhuntade” mig till ett ledigt jobb och jag fick gå på intervju, och där jobbar jag nu idag! :)

Kommentering är stängd.