Jag gör så gott jag kan! eller?

Jag gör så gott jag kan är ett uttryck jag hör ganska ofta från stressade offentliganställda. Det sägs säkert bland privatanställda också. Varje gång jag hör uttrycket tänker jag och ofta säger det till den som ondgör sig över sin arbetssituation Nej; du gör inte så gott du kan. Du kan mycket bättre. Du gör så mycket du hinner med de resurser som står till ditt förfogande.

Det är säkert så att många definierar sitt; jag gör så gott jag kan, som innehållande även tids och arbetsmängdsaspekten, men jag tror ändå det är bra att fundera lite över formuleringen. Så gott jag kan handlar om min yrkesmässiga förmåga att utföra mitt arbete med den kvalité som skulle vara optimal för både mig och den som är mottagaren av min tjänst. Det innebär att jag har sovit gott, är utvilad och fått en frukost i lugn och ro. Mättnad i magen och harmoni med mina närmaste i familjen. Jag har dessutom fått tid att förbereda min arbetsuppgift och det är inget som stör under tiden den genomförs. Efter genomfört arbete finns tid till efterarbete och reflektion samt en paus och lite småprat med arbetskamrater innan nästa arbetsinsats börjar. Med denna bakgrund skulle man nog kunna säga; jag gör så gott jag kan!

Det är sällan en medarbetare utbrister; jag gör så gott jag kan, när ovan nämnda förutsättningar för arbetet föreligger. Då säger vi nog istället något i stil med; jag trivs med mitt jobb, jag känner verkligen att jag valt rätt yrke!

Jag vill inte räkna upp den livs- och arbetssituation som oftast ligger bakom uttrycket; jag gör så gott jag kan. Det kan var och en tänka ut själv och kanske t.o.m. från sin egen arbetssituation. Risken finns att otillräckligheten naggar både arbetsglädjen och den yrkesmässiga självbilden i kanten. Stoltheten för yrket och arbetsinsatsen byts i något som varken tillfredsställer oss själva eller känns tillräckligt bara som resultat av arbetet.

I en tid då arbetsvillkoren för många blir svårare genom att allt mer skall göras inom samma tidsmått som man haft tidigare. Allt fler kvalitétsdokument och utvärderingar skall skrivas och möten hållas, då är det dags att börja fundera över hur jag tilltalar mig själv. Det är bättre att skapa en sanning inför mig själv och mina möjligheter att göra mitt arbete än att leva med en uttalad livslögn.

Många skulle nog må bra av att intala sig själv inför ett nytt arbetspass. Jag är välutbildad, jag sökte mig till detta yrke med intresse och lämplighet och jag tycker i grunden att mitt arbete är både viktigt och roligt. Trots detta fantastiska erbjudande som arbetsgivaren fått när du tackade ja till tjänsten så har situationen blivit en annan. Till dig som känner igen dig i denna beskrivning föreslår jag att du slutar att säga; jag gör så gott jag kan utan istället utbriser inför dig själv och dina arbetskamrater;

jag gör så mycket jag hinner, så gott jag kan är något helt annat och mycket godare för både mig och dem jag tjänar!

Anders Ljungström

 

Anders Ljungström

Jag heter Anders Ljungström driver sedan våren 2014 företaget, Existentiellt ledarskap och organisationsutveckling HB. Jag är föreläsare, ledarskapsutvecklare och coach för arbetslag och individer. Min akademiska bakgrund är teologi samt arbetsvetenskap. Under 19 år har jag arbetat som chef i Svenska kyrkan/kyrkoherde. Från och med hösten 2014 tjänstgör jag som studentpräst vid högskolan Borås vid sidan om min egen konsultverksamhet. En grundläggande tanke hos mig är; man kan bara vinna matchen om man befinner sig på den andres planhalva.

Latest posts by Anders Ljungström (see all)

1 svara
  1. Cecilia Sahlström
    Cecilia Sahlström says:

    Jag tror verkligen att vi generellt är ganska dåliga på att analysera hur vi uttrycker oss och vad vi uttrycker. Vi bara säger sådant som vi är vana vid, utan eftertanke. Så, mycket viktigt att bli påmind om vad det gör med oss, att vi använder uttryck som har en negativ påverkan på självkänsla. Kanske så viktigt att det är avgörande för hur vi verkligen känner oss. Dessutom, att inte hysa högre tankar om sig själv, vad gör det med vår syn på andra?
    Som vanligt intressant läsning, Anders!

Kommentering är stängd.