Det är handlingarna som räknas

Ibland hör vi budskapet; att det är tanken som räknas. Samtidig vet vi alla att om inte tanken leder till handling så kommer den inte att förändra världen. I denna veckas reflektion skulle jag vilja ge er en alldeles underbar bild över hur tankarna och orden är tveklöst underordnade våra handlingar.

Själva situationen är en härlig lördageftermiddag i början av juni. Det är förväntan i luften och alla är finklädda. Om några minuter skall vigselgudstjänsten börja. Utanför kyrkan står bruden och brudgummens barn, dvs. brudnäbben tillsammans med sin mormor och morfar och väntar. Brudnäbben har dessutom sällskap av en liten kusin som också är klädd i de finaste rosa brudnäbbsklänningar man kan tänka sig.  I sina händer håller de tre barnen som är tre, fyra och fem år varsin fin korg fylld med rosenblad. Dessa rosenblad skall läggas framför brudparet när de går in i kyrkan och det har barnen fått berättat för sig.

Även om den är fint väder och nästan vindstilla så är det oundvikligt att ett rosenblad då och då flyger ur korgarna. Det tar högst två sekunder innan någon ordentlig och högtidsladdad vuxen är nere på marken och plockar upp bladen. De läggs tillbaka i korgen med budskapet till den lilla Princessfina flickan; du får se till att inte bladen blåser ur korgen. Detta håller på under de tio minuter vi står utanför kyrkan och väntar på att bruden och hennes tärnor skall anlända till kyrkan.

Bruden på plats och alla klara att gå in i kyrkan. Den pampiga ingångsmusiken, som alla känner igen, ljuder och församlingen reser sig upp. När man rör sig fram i mittgången, även om man går ganska långsamt, så blåser det lite i de lätta rosbladen. Så fort ett litet blad blåser ur korgen och ner på kyrkogången är det en liten redig femåring som vet precis vad som måste göras. Att göra som mormor och morfar är en självklarhet och då vet man att det blir rätt. Vaktmästaren hade inga bekymmer med att få kormattan fri från rosenblad efter vigselgudstjänsten, det fanns inte ett enda utanför de tre fina flätade korgarna.

Detta är en liten gullig historia som egentligen inte spelar någon roll alls. Samtidigt säger den något mycket grundläggande om hur vi människor fungerar. Instruktioner som inte stämmer överens med de handlingar som sedan sker kommer alltid att få minimalt genomslag jämfört med de handlingar som aldrig så blygsamt ropar ut vad som är sanning och vad det är som gäller för alla inblandade.

Anders Ljungström

 

Anders Ljungström

Jag heter Anders Ljungström driver sedan våren 2014 företaget, Existentiellt ledarskap och organisationsutveckling HB. Jag är föreläsare, ledarskapsutvecklare och coach för arbetslag och individer. Min akademiska bakgrund är teologi samt arbetsvetenskap. Under 19 år har jag arbetat som chef i Svenska kyrkan/kyrkoherde. Från och med hösten 2014 tjänstgör jag som studentpräst vid högskolan Borås vid sidan om min egen konsultverksamhet. En grundläggande tanke hos mig är; man kan bara vinna matchen om man befinner sig på den andres planhalva.

Latest posts by Anders Ljungström (see all)