Mångfald och utveckling

Sitter på tåget. Det är en underbart vacker solnedgång utanför fönstret. Jag är trött men mycket nöjd. Om ett par timmar är jag hemma.

Idag (det vill säga igår, eftersom jag skriver det här inlägget på tisdagskvällen för att publiceras på onsdagsmorgonen) har jag pratat bemötande, samtalskultur och tillgänglighet med personalen på en arbetsplats i Mellansverige. De är inne i en process att ta fram en mångfaldsplan och jag kommer att träffa dem sammanlagt tre gånger under hösten.

Jag är verkligen imponerad över deras ambitionsnivå. De väljer att inte stanna vid att tillsätta en liten arbetsgrupp som tar fram ett dokument som sedan sätts in i en pärm så att ledningen kan bocka av mångfaldsarbete på att-göra-listan. De väljer att ta arbetet på allvar.

De stannar inte heller vid de mer självklara områdena som att utbilda sig i diskrimineringslagstiftningen och se över rutiner för rekrytering och tillgängliga lokaler. Istället tar de avstamp i arbetet med mångfaldsplanen för att tillsammans med mig reflektera över sin människosyn, sättet de bemöter varandra, sina fördomar och eventuella trösklar de omedvetet sätter upp mot omvärlden. Det är modigt, ambitiöst och jag är säker på att det kommer att vara framgångsrikt för organisationen.

Mångfaldsarbete kan ju handla om många olika saker. Här är några aspekter som kanske sätter igång tankarna:

Vilka är ni och vilka vill ni vara? Är det viktigt med en bredd bland t ex medlemmar eller anställda? Varför då? Kanske för att bättre kunna representera det omgivande samhället eller för att de som söker sig till er ska kunna känna igen sig hos er? Kanske vill ni bli klokare genom att samla människor med olika erfarenheter eller utöka ert nätverk?

Hur hittar människor fram till er? I vilka sammanhang syns ni och vilken bild är det ni förmedlar?

Hur hanterar ni den mångfald som redan finns bland er? Vi är alla olika. Mångfaldsarbete handlar om mänskliga rättigheter, om att slippa bli diskriminerad. Det handlar också om att skapa en miljö där alla kommer till sin rätt och kan bidra utifrån sina villkor.

Idag har vi pratat om normer och tabun. Går det att vara nykterist och arbeta hos er utan att få spydiga kommentarer på konferensmiddagen? Skrattar alla med om någon drar ett sexistiskt skämt eller vågar ni sätta ner foten då? Kan jag visa min religiösa övertygelse öppet och blir jag accepterad om jag har en funktionsnedsättning?

Och så grunden till alltihop: hur ser min människosyn ut egentligen? Om jag rannsakar mig själv, finns det någonting som jag skulle vilja ändra på i hur jag bemöter andra? Vad är jag i så fall beredd att göra åt saken?

Reser hem med en känsla av att ha bidragit till viktiga diskussioner idag. Jag känner stor respekt för deltagarnas vilja att reflektera och öppna sina sinnen för nya intryck. Mycket bra start på en spännande process.

• Om
• Senaste inläggen

Lisa Moraeus

Lisa är coach och utbildare med inriktning på ledarskap och grupputveckling för ideella organisationer. Hon brinner för att utmana människor att kliva fram och göra skillnad på allvar. Mänskliga rättigheter och engagemanget i Amnesty International är andra viktiga drivkrafter.

Senaste inläggen av Lisa Moraeus (se alla)

• Ett hållbart litet företag - 27 april 2016
• Den egoistiska godheten - 17 februari 2016
• Ordförandens exit-strategi - 3 februari 2016