Meningsfull motivation?
Jag har blivit intervjuad av Damjournalens Viveka Eriksson. Hon ställde en massa frågor om vad jag gjorde och varför jag gjorde det och så vidare. Viveka fastnade bland annat för att jag sa att jag inte ville gå utbildningar för att få examen utan för att lära mig. Varför är det viktigt för dig? frågade hon.
Eh? Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag svarade men det fick mig att tänka lite mer på det. Det finns flera anledningar men det främsta skälet ligger nog i att om det är examen eller en rad på CV:t som är drivkraften så är det antagligen inte värt att lägga tid på. Det är helt enkelt slöseri med tid, energi och förmåga. Om det inte är värt att göra utan examen så är det inte värt att göra med examen. En godkänd tenta blir med ett sådant resonemang endast en biprodukt, inte själva syftet.
För mig har det att göra med meningen i uppgiften. Är den viktig? Är den intressant? Är den relevant? Det är frågor jag måste hitta hyfsade svar på om det ska vara värt att göra. Det innebär däremot INTE att jag struntar i saker bara för att jag inte har lust. I strävan efter att göra meningsfulla saker med min tid ingår även att försöka hitta (skapa) en mening med det jag gör. Om jag till exempel får en fråga på en tenta försöker jag hitta en ingång så att svarandet – läsandet och skrivandet – får en mening även medan det pågår.
Det är inte självklart enkelt alla gånger men det är så mycket mer givande i längden. Ibland har jag säkert svarat på någon fråga där jag inte har kunnat finna någon större mening, men det brukar visa sig att svaret inte heller blir vare sig speciellt engagerat eller intressant. Jag tror inte att jag är ensam om det. När meningen finns behövs ingen annan motivation – och framförallt ingen annan som motiverar mig.
Det är kanske därför organisationer lägger ner så mycket tid och pengar på att hitta olika system – bonusar mm – som ska höja motivationen. Brist på mening, helt enkelt. Vad tror du?
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Självklart ska man gå en utbildning för att lära sig. Sen är ju examen egentligen bara till för att tala om för potentiella arbetsgivare/uppdragsgivare att du kan just de sakerna :-)
// Kikki
Om mig se även:
http://www.akirum.com
http://www.halsofokus-aloevera.com
Hej Kikki!
Javisst går man en utbildning för att lära sig men det jag tänkte på var snarare vad och varför? Det finns så oerhört mycket att lära sig – även inom ett enskilt ämne – så just de böcker som kursledarna har valt att ta med på litteraturlistan eller just de frågor de har valt att fråga på en tenta, kan sällan sägas vara mer viktiga än någon annan bok eller fråga. Det beror på. Och det är det jag tänker att jag måste komma fram till själv. Varför ska jag läsa just den här boken eller svara på just den här frågan (inte bara för att någon annan säger att den är viktig)? Någonstans tror jag att det för mig också är ett sätt att bibehålla intresset för ett ämne – att låta nyfikenheten styra mer än kurslitteraturlistan.
Självklart tror jag inte att jag är unik på något sätt i min strävan, däremot har jag träffat på en mängd studenter som är oerhört ambitiösa, engagerade, intelligenta osv, men som styr sina val mot vad som ”ser bra ut på CV:t”. Man engagerar sig i studentkåren för att det ser bra ut inte för att det är kul eller viktigt, samma sak när det gäller vilka kurser eller länder man väljer att studera/i.
Ofta är det säkert en fråga om när man pluggar, dvs hur gammal man är. När man är äldre och under några år bestämmer sig för att studera, som i mitt fall, så är min erfarenhet att varje minut räknas på ett annat sätt än när man är yngre. Man väljer mer noggrant, man har ett annat mål i sikte, det är lättare och viktigare att ta egen ställning; att man vet varför man gör just det här. Då vill i alla fall inte jag slösa bort den värdefulla tiden på (i mina ögon) irrelevanta frågor, meningslösa böcker, oengagerade gruppmedarbetare mm.
Nu vill jag lägga tid på det jag ser som intressant, relevant och viktigt kopplat till den anledning jag hade att börja studera igen – inte för att behaga andras idéer om vad jag borde lära mig. Ibland sammanfaller det, men inte alltid. Då blir det upp till mig att hitta meningen för mig. Det kan ju ingen annan göra.
Så där lite snabbt på morgonkvisten :).
Tack för kommentaren Kikki!
Handlar inte detta om inre och/eller yttre motivation ?
Att plugga med examen som morot är inte lika intressant och sporrande som att plugga för att man vill veta mer i ämnet.