Modet att doppa sig i ljummet vatten!

Sommaren närmar sig och med den skolavslutning och sommarlov för alla barn. Det tillhör årets stora löneförmåner som präst att få sitta i kyrkan och lyssna till barnen som sjunger och jag tycker dom blir frimodigare för varje år. Till skolavslutningen hör också att hålla tal och det är en av de allra största utmaningarna under året, när det gäller muntlig framställning. Jag tänker inte på den årligt återkommande diskussionen om man skall vara i kyrkan eller inte. Jag tänker på det riktigt viktiga; att säga något till barnen som är både kort och intressant. Jag tänkte återberätta min tanke från ett av dessa tillfällen. Ni får tänka er en fullsatt kyrka med barn i alla bänkar och med föräldrar och släktningar utmed väggarna och på läktaren.

Nu tänker vi att vi befinner oss på en varm och skön strand och vi känner att nu vill vi bada. Vi går ut på bryggan, ända ut till stegen där bryggan tar slut. Vi börjar gå ner för stegen mot vattenytan och redan när fötterna når vattnet känner vi att det är jättekallt. Det hindrar oss inte att fortsätta ner för stegen och vi känner hur vattnet rör sig upp utmed benen. När vi nått botten och står med fötterna på sandbottnen låter vi fötterna och benen vänja sig vid kylan. Sedan fortsätter vi att gå utåt och vattnet stiger utmed benen. Vattnet kommer över knäna och närmar sig badbyxorna. Vi fortsätter utåt och går på tå för att inte bli utsatta för det kalla vattnet. När vattnet nått över byxlinningen finns det ingen återvändo. Vi tar ett djupt andetag och kastar oss i det kalla vattnet och kippar efter andan. Oh! vad kallt….. Sedan simmar vi och badar och har det roligt ända tills vi känner att det börjar bli dags att gå upp igen. Vi rör oss in mot land och när vi kommer till den plats där vi doppade oss upptäcker vi att vattnet är ljummet! Här som det var så kallt att vi nästan inte kunde doppa oss. Det är då man tänker; vad modig jag är, jag vågar doppa mig i ljummet vatten!

Detta känner alla barn igen och även deras föräldrar och släktningar som lyssnar och budskapet är tydligt för alla. Modet att våga är avgörande för att vi skall kunna vänja oss vid det nya och som sedan kan vara alldeles underbart. Det spelar ingen roll om vi är 10 år eller 50 år eller 70 år samma sanning gäller. Det är mycket i livet som kan kännas som att doppa tårna i havet och känna kylan. Det verkar obehagligt och tanken på att hela kroppen skall befinna sig i detta obehagliga är befängd. Risken finns då att man går upp på bryggan igen, struntar i det som skulle kunna bli den nya möjligheten och livsuppgiften, pga. Initialt obehag av nyhetens kyla för kroppen och själen.

Ett sätt att övertyga sig själv om att sanningen gäller är att tänka bakåt i livet. Det fungerar både för barn och vuxna. Man kan tänka på de gånger man vågat det nya och sedan vant sig. Det som är självklart idag och som känns varmt och inneslutet i livet har en gång varit nytt och lite obehagligt.

Sommaren är den tid då vi får möjligheten att gång på gång påminna oss om en av livets stora och viktiga sanningar; jag är modig! Jag vågar doppa mig i ljummet vatten!

 

Anders Ljungström

Anders Ljungström

Jag heter Anders Ljungström driver sedan våren 2014 företaget, Existentiellt ledarskap och organisationsutveckling HB. Jag är föreläsare, ledarskapsutvecklare och coach för arbetslag och individer. Min akademiska bakgrund är teologi samt arbetsvetenskap. Under 19 år har jag arbetat som chef i Svenska kyrkan/kyrkoherde. Från och med hösten 2014 tjänstgör jag som studentpräst vid högskolan Borås vid sidan om min egen konsultverksamhet. En grundläggande tanke hos mig är; man kan bara vinna matchen om man befinner sig på den andres planhalva.

Latest posts by Anders Ljungström (see all)