Om ”det lilla extra”

 

Förra veckan lyssnade  jag och kollegorna på Komet på en föreläsning om Det Lilla Extra. Föreläsningen var väldigt bra och väckte många diskussioner och tankar.

 

En sak som slog mig, som jag har gått och grunnat på så här efteråt, är att många saker som ”borde” vara en självklarhet faktiskt idag är just ”det lilla extra”.

 

När jag kommer in på kontoret på morgonen tänker jag ofta på hur glad jag är att jag har ett jobb som jag trivs så bra med och på hur tacksam jag är att jag haft möjlighet att omge mig med så duktiga kollegor. Och att dessa dessutom är trevliga personer som berikar mitt liv. Men säger jag det när jag kommer in genom dörren? Nepp, det blir ett ”god morgon” och möjligen en fråga om hur helgen varit eller om vad som är på gång inför dagen. Det kostar ingenting att ge ”det lilla extra” genom att berätta hur glad man är att se en kollega, men hur ofta gör man det?

 

I vårt jobb finns det en mängd moment där man antingen kan göra saker på snabbast möjliga vis, eller på ett mer kvalitativt sätt, som visar de personer som befinner sig i en rekryteringsprocess mer respekt. För mig är det en självklarhet att alla som sökt ett jobb ska få en respons på sin ansökan. Och har man kommit så långt som till en personlig intervju anser jag det vara direkt respektlöst att inte få ett telefonsamtal med respons. Därför är det nästan sorgligt att höra att detta idag ligger på skalan för ”det lilla extra”.

 

Det är ju väldigt tacksamt för oss som ser det som en självklarhet att vi kan få guldstjärna i kanten för ett bemötande som får anses vara vanligt folkvett. Men det får ju även ses som en indikator på hur lite extra energi som faktiskt krävs för att anses ge ”det lilla extra” till kunder, kollegor och samarbetspartners.

 

Min personliga åtgärdsplan är därför som följer: Att medvetandegöra för mig själv vad jag gör redan idag som av omgivningen uppfattas som ”det lilla extra”. Oftast är detta saker som inte kostar speciellt mycket tid eller energi. Men genom att vara medveten om det så kan jag förstärka mitt eget beteende och inte låta det bli slentrian. Nästa steg är naturligtvis att tänka igenom i vilka situationer det av bekvämlighet blir ”minsta motståndets lag”, men där en liten beteendeförändring hade kunnat ge väldigt stor effekt. I detta är det (enligt min åsikt) viktigt att beteendet fortfarande är äkta och att komplimanger kommer från hjärtat, återkoppling känns naturlig etc, så att det inte blir ett påklistrat beteende, utan bara en förstärkning av den jag redan är som person. Bara att jag är liiiite mindre lat och liiiite bättre på att ge personer i min omgivning det de vill ha och behöver för att må bra, prestera bra och kunna ge vidare ”det lilla extra” till personerna i sin omgivning.

 

Vad tror ni? Någon som är med mig? Ska vi börja med ”det lilla extra” tillsammans, redan idag?

 

Anna Tinglöf
Senaste inläggen av Anna Tinglöf (se alla)
1 svara
  1. Kurosh Salehi
    Kurosh Salehi says:

    En bra blogg som jag tycker reflekterar min inställning, ville gärna dela med mig. Att vara en varm, social och genuin människa som tror på att samhället precis som livet i stort handlar om att dela med sig lika mycket som att vara självgående och ta initiativ för sig själv. Det borde vara en definition av en progressiv individ och inte bara om ”det lilla extra” men det är bara en åsikt! Jag är glad min övertygelse har bekräftats av någon annan som redan har otaliga professionella egenskaper och jag är glad för att ha mött henne minst en gång, nämligen Anna Tinglöf.

Kommentering är stängd.