Varför får inte mänsklig kunskap kosta pengar?

Som en del av mitt arbete håller jag föreläsningar kring hur vardagen kan te sig för den som liksom jag har en synnedsättning. Mestadels gör jag besök på grund och gymnasieskolor, ibland i sällskap med min kollega.

Ett besök på en skola innehåller oftast ”föreläsningar” i flera klasser. Informationen till och samtalen med eleverna anpassas efter ålder och eventuella önskemål. Vi lämnar alltid gott om utrymme till ”publiken” att ställa frågor.

Allt mellan himmel och jord

Funderingarna som kommer under en sådan här timme kan röra allt möjligt. Många gånger leder frågorna om den vita käppen, punktskrift eller ledsagning vidare i diskussioner om människors attityder, diskriminering och mänskliga rättigheter. Mitt mål är inte att ge skolelever eller andra åhörare odiskutabel information om hur livssituationen för personer med synnedsättning ser ut. Jag vill istället visa på att vi precis som andra människor är väldigt olika. Detta går extra bra vid de tillfällen då jag och min kollega kan kontrastera varandra.

Inga resurser….

Något som de senaste åren gjort mig alltmer frustrerad när jag arbetat med att marknadsföra den här verksamheten, är skolornas totala brist på resurser för att lyfta frågor om exempelvis funktionshinder eller mångfald i skolarbetet.

Jag är väl medveten om att pengar saknas inom många av skolans områden. Samtidigt kommer samhället aldrig att kunna utvecklas till en plats där alla inkluderas, om inte kunskaperna ges och attityderna diskuteras redan tidigt i livet – alltså redan i skolan.

Det vi kräver för att kunna besöka skolklasser är i professionella föreläsningssammanhang verkligen en droppe i havet. Ändå blir det allt som oftast kalla handen när vi kontaktar lärare och rektorer för att skapa intresse och boka in besök.

En större fråga

Återkommande möts jag av rektorer som anser ”att eftersom ingen elev på skolan är direkt berörd av det här med att se dåligt, så är det inget för oss”.

Jag skulle vilja att alla skolledare, pedagoger eller utbildare som möts av ett erbjudande om personliga möten med människor med olika livserfarenheter, funderar två varv till.

Vilken verklighet möter eleverna när dem kommer hem från skolan – och vilken verklighet vill vi gemensamt skapa för framtiden?

Glöm inte att dagens skola lägger grunden till morgondagens arbetsliv.