Vilka risker är vi beredda att ta?

Äntligen!! Martin Schibbye och Johan Persson – journalisterna som sedan förra sommaren suttit fängslade i Etiopien, har benådats och nu också släppts och rest ut ur landet. Detta samtidigt som många andra fångar benådas, enligt en etiopisk tradition.       

Förmodligen var ni fler än jag som drog en lättnadens suck när uppgifterna om ett kommande frisläppande blev kända igår. Att idag kliva ur sängen till nyheten att dem nu kunnat lämna Etiopien, var inte svårt! 

Minns när de två reportrarna arresterades och sedan dömdes till elva års fängelse. Att dem nu sägs ha benådats är fantastiskt, men tyvärr inte alla utsatta journalister förunnat.

David Isaak arresterades i Eritrea för över tio år sen. Det var någon gång då som jag som 19-åring, började kalla mig ”vuxen” och jag minns så väl att beundrade honom, utan att egentligen veta så mycket om omständigheterna, för vilka risker han tagit i sitt arbete.

När är riskerna värda sitt pris?

Här är bara tre exempel på människor som i sitt yrkesliv tagit stora risker. Risker som kan tyckas alltför stora för många, men som likafullt är nödvändiga för att omvärlden alls ska få vetskap om viktiga händelser och stora mänskliga umbäranden. Det här är en fråga om vilka risker man som enskild individ är beredd att ta i sitt arbete, men också om vad världen är beredd att offra om journalisterna tystnar.

Omvärlden har ett ansvar

Journalister som arbetar internationellt och i ”politiskt oroliga områden”, – ibland bokstavligen ”utan gränser”, måste kunna känna en trygghet och ett stöd hemifrån sina regeringar och från andra delar av omvärlden. Annars riskerar rädslan att växa sig för stark bland dem som hittills vågat ta  just risker.

De områden, situationer och händelser som omvärlden aldrig får se, blir i så fall allt fler.

En sådan utveckling vill jag inte se.

 

Latest posts by Victoria Öjefors (see all)