Visst är det kul att åka på mässa…?!
Mässor, konferenser, möten, öppna forum där människor virvlar förbi, händer skakas, många nickar eller lyfter på avstånd en hand i luften för att säga till en bekant längre bort i vimlet – jag har sett dig.
Genom ett av mina ideella engagemang ska jag försöka slå två flugor i en smäll och nätverkande mingla runt på ”MR-dagarna” (MR= Mänskliga rättigheter), som äger rum om drygt två månader i Göteborg. Den tid som jag inte står stationerad i utställarmontern skulle jag vilja gå runt och nätverka för mitt riktiga jobbs räkning.
Före dagarna om mänskliga rättigheter lär jag ha funderat på nedanstående erfarenheter ett antal gånger.
Mingel – kul men krångligt
Utan att gnälla vill jag påstå att stora mässhallar med ändliga rader med utställare inte är den plats i världen där jag som ser ganska dåligt, inte tillhör de platser där jag känner mig mest hemma. Eftersom jag ser litegrann går det att med förstoringsglas i ena näven och en vit ”markeringskäpp” i den andra, pinna runt och försöka hitta rätt bland informationsmaterial och potentiellt intressanta utställare. Men det är ansträngande. Allra helst önskar jag mig en ledsagare vid sådana tillfällen. Har jag en seende kollega eller kompis med går allt mycket lättare och energin kan läggas på att just mingla snarare än att försöka se sådant som jag enligt läkarvetenskapen inte kan se. Som många redan vet finns det för det allra mesta en lösning på de flesta ”funktionshindrande” situationer som kan uppstå för den som har en funktionsnedsättning.
Vill gärna tro, att nätverkande och mingel bland människor du inte känner men eventuellt kan ha gemensamma nämnare med, är nyttigt och bra i lagom mängd. Jag är verkligen ingen ”proffsminglare”, men jag tror att det ligger mer bakom min måttliga förtjusning än bara det faktum att situationen lätt kan bli tröttsam.
Borta bra – men vad hände sen hemma?
Väl hemma från en förhoppningsvis givande och inspirerande mässa har jag ofta minst en kasse full med broschyrer, boktips och kontaktuppgifter till olika människor, organisationer och ibland andra arrangemang. Mer än en gång har jag efter några veckor tänkt – vad fick jag egentligen med mig därifrån? Har jag orkat gå igenom allt jag samlat på mig och i så fall, varför ligger det mesta i pappersinsamlingen oläst? Är all inspiration jag sög i mig där i folkvimlet redan slut, eller vad fick jag egentligen med mig?
Gillar du att gå på mässor eller åka på stora konferenser? Bra i så fall. Fortsätt med det, men fundera lite extra på vad du får med dig hem.
- Genus och jämställdhet – bara för tjejer? - 27 november 2012
- Att omfördela eller erkänna - 13 november 2012
- Gemenskap motiverar - 30 oktober 2012
Fantastiskt att du orkar med att gå på mässa och att mingla överhuvudtaget. Jag som är seende (med glasögon) tycker att det är jättejobbigt.
// Kikki
Som så mycket annat gäller det att hitta balans.
Nätverkande är kul, men…