Visst blir livspusslet lättare om våren?
Äntligen är det vår! Det känns i luften och är verkligen något som gör skillnad för kropp och själ. Såg att någon av mina Facebookkontakter idag undrade varför alla verkade vara på så bra humör. Vårkänslor, är mitt svar på den frågan. Förutom att värmen så sakta återvänder och att dagarna blir längre och ljusare har också snön – och framför allt halkan försvunnit här i Göteborg. Om det är för gott återstår att se, men här gäller det att njuta så länge det varar!
En av de bästa sakerna med våren, tycker jag är att det är mycket lättare att ta sig fram utomhus än vintertid. Det faktum att jag ser för knackigt för att vara säker på att undvika isfläckar, gör att jag i dagar som dessa drar en lättnadens suck. Nu går det återigen att välja både buss och promenad framför den många gånger nödvändiga, men sällan särskilt flexibla färdtjänsten. Ja, färdtjänst används faktiskt även av folk som jobbar. Hur väl den fungerar, skiljer sig dock ganska mycket åt mellan olika kommuner. För att göra en lång historia kort, kan man väl säga att jag tycker det känns underbart praktiskt att vara anställd med flexibel, ”fritt förlagd” arbetstid – och det är skönt att åter kunna gå till affären när det är dags att handla – det är nämligen inte säkert att den som har fler än två varukassar, får ta med sig alla i färdtjänstbilen hem.
För något år sen var det väldigt populärt bland politiker att prata om människors livspussel. Trots att jag är ensamstående, utan barn och har en flexibel arbetssituation kan jag ibland livligt föreställa mig hur ett livspussel som inte går ihop känns. Min upplevelse grundar sig inte på stressen över att hinna lämna och hämta barn på dagis. Däremot funderar jag ibland på om jag alls skulle våga bli förälder? Vem skulle hämta dem på vintern när färdtjänsten är försenad? Är tanken att barn ska kunna hjälpa föräldrar som inte ser at plocka ner rätt varor i kundvagnen? Det är nämligen inte helt själklart att den som behöver hjälp att handla kan få det av butikspersonalen. Vilken hjälp som ges bestäms av varje enskild butik.
Som alla vet är människor olika, med olika förmågor och hjälpbehov. En sak har vi alla ändå gemensamt: Vi behöver äta. Utan mat orkar vi inte jobba och därmed inte heller bidra till ett gott arbetsliv.
Idag skiner i alla fall solen och färdtjänsten lämnade mig på jobbet – ungefär den tid jag tänkt vara här. Kan det vara vårkänslorna tro? Hur som helst känns livspusslet lite lättare, nu när det vårats, både ute och inne.
- Genus och jämställdhet – bara för tjejer? - 27 november 2012
- Att omfördela eller erkänna - 13 november 2012
- Gemenskap motiverar - 30 oktober 2012
Bra skrivet kollegan! – Rebecca