Lyckade människan?
Alla har vi varit där. Dagar då livet inte är på topp, då allt går åt h-e, när jag undrar över vad jag egentligen kan och varför någon överhuvudtaget skulle vilja ha med mig att göra. Fast det gör inget, för jag vill inte ha med världen att göra heller. Av någon anledning så skäms jag över min situation. Att jag inte är den lyckade med man, barn, karriär och drömhus. Hoppas hoppas att gamla gymnasieklassen inte firar jubileum eller att någon får för sig att fråga vad jag gör. För just nu så vet jag inte själv vad jag gör här i världen.
Har du varit där? Vi har alla varit där någon gång i livet. På en plats som vi själva inte har valt och där jag skäms över att jag inte tillhör, i mina ögon, de lyckade. Det är helt okej att vara där. Alla har varit där. Men stanna inte för länge. Det är till sist ingen rolig plats att befinna sig på, för jag tror att du vet var du vill vara frågan är var och hur du kan nå dit. Jag brukar säga att det bästa jag någonsin gjort för mig själv är att be om hjälp. Jag vet att jag kan så mycket men ibland behöver jag hjälp på vägen att nå dit. Ofta handlar det om bekräftelse att jag tänkt rätt och att jag är på rätt spår i det jag vill uppnå. Att jag ungefär har sett de möjligheter och hinder som kan finnas på min väg.
Det andra jag lärt mig är att aldrig skämmas eller skuldbelägga mig för att jag inte finns i den så omhuldade ”lyckade” mallen. För vad som är lycka för dig behöver inte vara detsamma som lycka för mig. Så jag jämför med mig själv och inte med andra.
Det tredje jag lärt mig är att det kommer aldrig att vara någon som knackar på min dörr och säger -” Ida, jag har hört att du är en helt fantastisk människa, vill du hänga med oss?” För om jag inte är synlig utanför min egen dörr så är det ingen som vet om att jag finns. Så öppna dörren och gör dig synlig. Både i den fysiska världen men även på webben. Berätta om dig och vad du kan (jag vet att du kan massor) och vad du vill uppnå och vad du skulle behöva hjälp med. Du kommer att bli förvånad hur många som vill hjälpa dig. Och där har du början på ditt nätverk, din livssituation och en ny karriär. Så vad vill du uppnå och hur kan ditt nätverk hjälpa dig?
Ha en härligt nätverkande vecka!
Ida Hedberg
- Vänta barn är inte en semester! - 10 september 2012
- Ge en komplimang – få en karriär! - 27 augusti 2012
- Inventera ditt CV! - 13 augusti 2012
Viis känenr jag igen mig! Tur är väl det? Jag tänekr att det dels gör att jag kan känna glädje över de dagar livet inte känns så, dels att det gör mig till en bättre människa. För allvarligt talat, vem vill umgås med någon som inte vet hur det känns att känna sig liten eller misslyckad? Måste vara svårt att kunna sätta sig in i hur andra kan ha det om man inte själv har haft mindre bra dagar. Empati och ödmjukhet inför svårigheten att vara människa formas väl där någonstans? Att veta att de flesta känner det så ibland gör ju också att man inte behöver vara så hård, varken mot sig själv eller andra när de där dagarna infaller. Jag brukar dra täcket över huvudet och fundera över vad jag kan lära mig av detta (ibland bara vänta på att det går över ;)). Sen tar jag en kopp te och ger mig på det igen…livet alltså…
Lisbeth; Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det handlar helt klart om att visa empati och sympati. Att inte tro att jag är ensam för det är en inte. Det handlar om att våga be om hjälp och att få hjälp. För vi formas både av med och motgångar och det viktiga är att ta med sig lärdomen en gör.
Tack för din äkthet och ditt mod. Jag tycker att det är extra viktigt att vi vågar tillstå våra misslyckanden och felsteg, våra blemmor och skavanker i detta tidevarv då lyckandet ständigt visas upp i bloggar och på facebook. Alla har vi dåliga dagar. Alla har vi misslyckats. Alla har vi brister. Det blir en konstig spegelbild av verkligheten om vi ständigt måste visa att vi lever ett lyckligt liv. Så tack för din ärlighet.