ADHD, SVART eller VITT.. Aldrig grått..
Jag ställs ofta inför val och ett samhälle jag inte förstår. Att anpassa mig har aldrig varit min starka sida eftersom det går emot hur jag fungerar. För mig är allt SVART eller VITT.. Aldrig grått. Det betyder att ett ”KANSKE” kan jag inte placera i en ”minneslåda”. Ett rakt, -JA, kan jag hålla i min hand och skriver in det i min kalender direkt.
Min värld kan rasa över att någon ändrar en tid i sista sekund eller är försenade. Det påverkar hela mig och hur jag förhåller mig till dagen. En massa energi går åt i att förbereda mig mentalt och placera i ”minneslådor”. Jag behöver hålla en tanke tills jag kan släppa den, skriva ner den eller är färdig. Uppkommer stress på vägen, kopplar min hjärna ner och klistrar ihop. Då blir inget gjort alls!
Jag behöver ofta själv pausa och det kallar jag för att ”KOPPLA NER”. En liten stund i min mentalladdare” där jag ”NOLLAR” mig själv för att orkar med dagen.
Jag har svårt att planera saker långt fram men mår bästa av att ha framförhållning och arbeta förebyggande. Jag är svårstartad men impulsiv och dagsformen avgör hur snabbt jag kan omgruppera min hjärna. Det är viktigt för mig att ha rutiner för det ger mig flexibilitet.
Jag försöker förstår hur jag fungerar och dela med mig till ett väldigt ”GRÅTT” samhälle.
VÄNTA = ”GRÅTT” och sätter mig i ”PAUS-läge. Jag går vidare när min ADHD-signal visar ”VITT”. Får jag vänta för länge, (tro mig det är alltid för länge) blir de ”SVART” och är lika med KAOS och att HELVETET bryter lös. (Jag läser detta för min karl, MARTIN och han skrattar och nickar instämmande, fniss.).
LÅGT BLODSOCKER = SVART!!!
STRESS = SVART
Dålig framförhållning på en SVART dag =KAOS
Älskar mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst..
Vi behöver ett samhälle, skolor och arbetsplatser som förstår att detta är högst verkligt för många med ADHD-diagnos. Små förändringar skulle göra stor skillnad för många.
Nästa gång jag skriver är på tisdag, vecka 12
Vi hörs då, Tack för ordet <3
- Mitt liv, del 2. ”Lilla A” och stolta jag! - 8 april 2014
- Mitt liv.. från början till nu! att leva med ADHD. Del 1 - 18 mars 2014
- Skolan, livet och att se möjligheter.. Alla är vi genier! - 27 februari 2014
Oj vad jobbigt det låter! :/
Tack Sandra för kommentaren. Nu har jag jobbat med mig själv i många år och tycker att jag förstår vad det handlar om. Så ju mer obalans jag har i mitt liv desto känsligare blir jag för förändring. Så jag strävar alltid efter balans för det ger mig bäst utgångsläge i mig själv.
Jag vet precis hur det är. Som Organisationsutvecklare inom Handikapps organisationerna märker jag ofta ofta av detta när det gäller mötesplanering.
Själv har jag lärt mig att jag måste vara bredd på att vara ”flyttande” för att hälsan och ens ”funktionsnedsättning” ska hålla och inte påverka allt – vilket innebär att inte stressa itu mig för att andra inte kan säga ”JA eller NEJ”!
Allt handlar om att lära känna sig själv, sin puls och framför allt – att försöka att göra sig ”inte” beroende av förmånga medmänniskor som kan gå in och ändra på saker och ting.
Allt handlar om lärande. Jag är själv dyslektiker – jag har tränat för att klara mig igenom vardagarna och de situationer som jag behöver jobba med. Allt går givetvis inte att ”träna bort” men man kan bygga upp strategier och möjliga vägar framåt för att klara av sitt vardagliga liv.
Allt kan tyvärr inte kretsa kring ens funktionsnedsättning utan att hitta möjligheter till sina egna vägar framåt :)
Allting går utom småbarn och soldater – det är ett ordspråk som driver mig framåt! Vissa saker är tuffare än andra. Det gäller att fokusera och lära sig sina egna begränsningar och bygga upp möjligheter runtomkring det! :)