En gång på en anställningsintervju fick jag frågan hur jag anser att en riktigt dålig chef är. Tycker att det var en väldigt klok fråga, eftersom det alltid är mycket lättare, tyvärr, att tala om dåliga egenskaper istället för goda. Och alla har vi väl erfarenhet av riktigt, riktigt dåligt ledarskap i något sammanhang?

Jag vill minnas att jag radade upp ett antal saker jag tycker är dåliga hos en chef; överst tror jag var chefen som går runt och påpekar för alla att han/hon är just chef, men som aldrig tar ledarskapet på allvar eller ser ansvaret som ingår i rollen. Nästa punkt på min lista var och är den konflikträdde chefen. Ni vet han (eller hon) som inte känns vid de problem som finns på arbetsplatsen, låtsas som regnar och absolut inte ser den egna rollen i konflikten eller dess lösning.
Ja, man kan ju hålla på rätt länge och lista dåliga egenskaper för en chef och ledare…

Men effekten som frågan fick hos mig var att jag också började fundera över vad jag tycker är gott ledarskap.  Och det har gett mig väldigt mycket, både i mitt eget ledarskap och i mitt arbete med grupper och ledare.  Jag har på det sättet skapat en slags grund för vad jag värdesätter och vad jag tycker är nödvändigt hos en god ledare. Och hur jag kan kommunicera det och stötta chefer och ledare att utveckla de egenskaperna.

Så om du sitter med en riktigt dålig chef: istället för att gräva ner dig i dåligheten, fundera över vad som skulle vara en god ledare för dig? Vad behöver du? Kan din chef bli en sådan ledare och hur kan du stötta i den processen? För det handlar om ett samspel, det handlar om feedback. Och om du inser du har en chef som är oförbätterlig, kanske det är dags att hitta ett annat jobb?