”Gå in i väggen” – myten fortsätter

Jag medverkade vid ett event för ett tag sedan där temat var psykisk ohälsa på arbetet. Ett mycket aktuellt tema som behöver diskuteras oftare, speciellt som man konstaterat att ohälso talen för stressrelaterade sjukdomar ökar igen. Från att ha varit på nedåtgående sedan förra toppen runt millenium skiftet.

Det var ett bra upplägg med dels en publik person som berättade sin historia hur hen blev utbränd och hur vägen tillbaka såg ut och dels var det en ”expert” på psykisk ohälsa som gav tips om hur du som chef eller medarbetare kan agera för att hantera psykisk ohälsa bland medarbetarna. Men det var i det senare fallet som det, i mitt tycke, blev helt fel. Experten presenterade rön som var över 15 år gamla och motsägelsefulla mot dagens rön. Det som var mer skrämmande var att många i publiken, accepterade detta som dagens sanning. Myten om utmattningssyndrom som det numera heter fortlever alltså. Det är tragiskt med tanke på att det numera finns enkla tips, med vetenskapliga belägg, dels för att själv hitta vägen tillbaka och dels att stötta en drabbad person på vägen tillbaka till arbetet.

Någon som har drabbats av utmattningssyndrom är oftast en person som har ett högt tempo på jobbet, levererar alltid i tid och med god kvalité, kan ha många parallell uppgifter/projekt på gång samtidigt utan att tappa fokus och har inget emot att jobba mycket och länge.  Kort sagt en dröm medarbetare. Vad som händer med denna person när den går in i den berömda väggen är att de helt enkelt kört slut på sig själva mentalt, oftast i ett så högt tempo att de inte märker själva att det gått för långt. Det finns inga energireserver kvar för att hjärnan ska kunna fungera normalt. Detta kan ta sig i olika uttryck beroende på hur länge du hållit på och hur mycket reserver du gjort slut på.  Du kan t ex vägra går ur sängen en morgon, bli nedstämd eller deprimerad, sova kopiöst mycket och länge och t o m tappa läs och förståelseförmågan. I mitt fall när jag drabbades av detta vid milleniumskiftet, satt jag på ett möte där mina svenska kollegor helt plötsligt började prata kinesiska, dvs. jag förstod inte ett ord av vad de sa.  De här är inte konstigare än att du tar ut dig fullständigt i ett maratonlopp eller någon annan fysisk utmattning. Skillnaden är bara att det tar betydligt mycket längre att återhämta sig mentalt igen, oftast flera månader och i olyckliga fall år. Numera finns det enkla och effektiva sätt att återhämta sig, som kan låta enkla men är oerhört verkningsfulla.

  • Man har kommit på att gå ut i naturen eller jobba i en trädgård är oerhört rogivande och hjälper hjärnan att läka snabbare. Bl a jobbar SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Alnarp med naturunderstödd rehabilitering med goda resultat. (Har läst studier som hävdar att det är några enzymer i jorden som påverkar oss och får oss att må bättre.  Så mår du dåligt en dag? Ut och gräv lite i en rabatt. J )
  • Ett annat bra sätt att få hjärnan att komma igång igen är meditation, där Mindfulness är en av de mest vedertagna sätten mot stresshantering.  Meditationen hjälper den överhettade hjärnan att stänga av och hitta ett viloläge så att den får den ro den behöver för att åter kunna fungera normalt.  Ola Schenström och Åsa Nilsonne är två svenska experter och författare i ämnet.
  • Att leva hälsosamt dvs. sova, motionera regelbundet och äta näringsrik mat. Snabbar även det på tillfrisknandet. För precis som vid normal vardags stress så blir vi bättre rustade och tål mer ju bättre kondition och hälsa vi har.

Så hur kan man då stötta en person som är på väg tillbaka in i arbetslivet igen?

  1. Tänk på att detta är en fd hög presterande person, som kanske inte har förstått eller vill acceptera att de behöver ha ett nytt förhållningssätt till sitt arbete. Faran är då hen snabbt kommer att hamna i samma situation igen. Hjälp till att sätta upp ramar för personen vad som förväntas av honom/henne och när det förväntas vara klart. Läs gärna mitt blogginlägg Öka grupproduktiviteten: Perfektionisten. Du kan även tipsa om att personen kan läsa in sig på Mindfulness med fokus på grundteorin om livsinställning.
  2. Förstå att de flesta av oss håller skenet uppe på arbetsplatsen, oavsett hur dränerade på energi vi än är. En halv dags jobb kan för en arbetstränande person innebära att de behöver vila i 2 dagar eller mer efteråt innan de har återhämtat sig. Det tar tid att komma tillbaka och även den drabbade personen har svårt att veta vad som är lagom tempo och vad som inte är det. Ha tålamod detta är en ”Trail and Error” fas som kan ta tid innan personen hittar rätt vad som passar bäst för just honom/henne.
  3. Vi är inte psykiskt labila dvs. vi kommer inte att få några utbrott på jobbet, angripa någon annan medarbetare eller helt plötsligt börja stor gråta. Vi är bara mentalt uttröttade vilket innebär att vi kanske inte hänger med i allt som sägs, inte alltid lyckas hålla rätt fokus och ett högt tempo och kanske är lite mer tillbakadragna och emotionellt känsliga än vi vad innan. Studier har dock visat att vi mår bra av att delta i arbetsgemenskapen, många av oss identifierar oss med vår yrkesroll. Som chef eller medarbetare är det därför uppskattat och kan göra stor skillnad om ni har vanlig social kontakt.  Dvs. som chef kan det räcka med att du kontinuerligt stämmer av med personen hur det går och om du kan stötta med något. Som medarbetare kan det räcka med att fråga personen om de ska följa med och fika, eller någon annan gemensam aktivitet och visa allmän vänlig omtanke.

Avslutningsvis glöm inte att detta är oftast en mycket dedikerad medarbetare som kommer att göra allt för att kunna komma tillbaka så snabbt som möjligt och presterar efter bästa förmåga. Att de kan ha lite mer frånvaro en tid framöver betyder inte att de är lata, utan behöver bara mer tid att ladda batterierna igen. Fokusera mer på vad de presterar när de är på jobbet och du kommer att konstatera att de oftast är mycket välstrukturerade och hög producerande personer även efter att de drabbats. Ibland t o m mer än vad många kollegor är som inte har drabbats.

PS Vill du veta mer om hur hjärntrötthet? Här berättat Professor Lars Rönnbäck och forskar Birgitta Johansson från Göteborgs Univ. Om vad hjärntrötthet är och vad som fungerar för en bättre och snabbare återhämtning.  DS.

PS 2 Detta är nog mitt längsta inlägg hittills sedan jag började skriva här på Arbetslivet.se . Men jag kan inte låta bli att bli fruktansvärt irriterad över att man inte blivit bättre på att hantera detta sedan millenium skiftet. Trots att det finns mycket forskning numera inom området och finns fungerande metoder och behandlingar, som kan korta ned personens lidande och förbättra deras chanser att komma snabbare tillbaka till arbetslivet igen. Hoppas verkligen att detta var ett undantag som bekräftar regeln. DS

Eva Jansén

Resultatutvecklare at Oglio Utveckling
Jag driver Oglio Utveckling där jag stärker organisationer och individer för att skapa produktiva och framgångsrika företag. Huvudsakliga arbetsområdet är personlig effektivitet, projekt- och verksamhetsutveckling. Jag stöttar genom analys, utbildning och rådgivning.

Latest posts by Eva Jansén (see all)

12 Kommentarer
  1. Cecilia Sahlström
    Cecilia Sahlström says:

    Bra inlägg! Den som har drabbats av utmattningsdepression känner igen sig i det här. Jag gick också ”in i väggen” 1995. Jag förstod inte vad som hände och mina arbetskamrater och chefer fattade ännu mindre. ”du som är så glad jämt”, sa flera. Och jag var verkligen superpresterande, en perfekt medarbetare – i början av min karriär som polis. Jag blev sjukskriven och satt och vaggade hemma, till dess att barnen kom hem, då ”ryckte jag upp mig”…Väldigt konstigt hur man kan vara så både ock. Det intressanta var att jag reste iväg till en mycket god väninna som bodde på landet och varje dag var vi ute i hennes vilda trädgård, grävde, högg ned träd…När jag åkte därifrån hade jag sovit, ätit bra, varit ute och mådde faktiskt därför mycket bättre.
    Och inte minst, jag förstod vad jag behövde göra.
    Jag har aldrig drabbats därefter. Jag har varit mer observant på hur jag mår och är. Jag har också blivit bättre på att säga ifrån. Men en ska som jag också har märkt, det är att jag är närmare stressymtom om jag blir hindrad i mitt arbete, av tröga system o s v. Alltså, jag behöver mer utrymme idag än vad jag behövde när jag var yngre. Tack för ett viktigt inlägg!

    • Eva Jansén
      Eva Jansén says:

      Kul att du gillade inlägget. Bra att du hittat en hanterbar väg efter att du drabbats. Det är ofta den som är det svåra att balansera mellan vad du orkar och vad du skulle vilja göra.

  2. Lisbeth Rydén
    Lisbeth Rydén says:

    Hej Eva Jansén!

    Tack för inlägget! Jag är nyfiken på vilka myter som du tycker inte stämmer och som spreds på seminariet? Så vi inte sprider dem vidare :).

    • Eva Jansén
      Eva Jansén says:

      Av hänsyn för att inte peka ut den sk experten på eventet, så går jag inte in på detaljer. Men jag kan poängtera att hen inte ansåg att någon av de tre första punkterna ovan var relevanta alls. Utan snarare något ”flummigt” som förekom i den allmänna debatten.
      Rent generellt tyckte experten att mer styrning och närvaro på jobbet kombinerat med ev. stöttning av chefen var ett bra sätt att få tillbaka den drabbade till verksamheten. Vilket enligt min erfarenhet är det bästa sättet att få den drabbade att försöka leva upp till de ställda kraven och därmed inte känna efter om de orkar eller inte. Dvs. en betydligt längre återhämtnings period än om man följer ovanstående råd.

  3. Malin Lundmark
    Malin Lundmark says:

    Bra skrivet! Själv drabbad och kan skriva under på det mesta, dock upplever jag att jag i pressade situationer och när hjärna är intill apati trött, omotiverat har börjat storgråta. Varför räknas detta beteende inte till symtomen? Fler än jag med utmattningsdepression har upplevt detta, vad finns för belägg att sjukdomen inte bör förknippas med känslomässig labilitet? Hela ens världsbild har ju just vänts upp o ned på, då är det ju inte konstigt om det är rätt skakigt i psyket. Visserligen var jag oftast för apatisk och trött för att orka ställa till med scener, men att säga ifrån är samtidigt det viktigaste lärdomen jag har från denna erfarenhet.

    • Eva Jansén
      Eva Jansén says:

      Kul att du känner igen dig. När vi är pressade och rejält slutkörda så blir vi helt klart betydligt känsligare än i normala fall och vi har, precis som du skriver, fullt sjå att förstå själva vad som händer. Tror att storgråtandet räknas in i symtomen deprimerad, men vet inte säkert.
      Det jag försöker betona i texten ovan under råd 3 är att vi inte är ”farliga” och oberäkneliga som våra kollegor bör ta avstånd till. Snarare behöver vi allt stöd vi kan få från vår omgivning, för att snabbare komma på fötter igen.

  4. Lota
    Lota says:

    Tycker detta är ett mycket bra inlägg och kunskapen om Utbrändhet är skrämmande låg på många håll. Vet själv precis hur det är att försöka komma tillbaka. Förståelsen och lyhördheten finns inte alltid och är man van att alltid ställa upp slängs man alldeles för lätt in i Stressen. Ingen ser vad som händer när jag kommer hem…
    För att det ska bli ändring i samhället behövs inlägg som detta. Tack så mycket!

    • Eva Jansén
      Eva Jansén says:

      Kul Lota att du gillar inlägget. Håller med, det som gjorde mig mest frustrerad är att kunskapen ute i samhället inte blivit mycket bättre sedan Milleniumskiftet när jag drabbades. Trots att det finns mycket bra forskning om Utbrändhet. Att kollegor och chefer inte vet hur de ska hantera situationen och därmed ofta stjälper mer än stöttar.
      Den stora utmaningen för den drabbade är att hitta ett nytt förhållningssätt till arbetet och livet i stort. Inte helt lätt att gå från att älska sitt jobb till att börja värdera andra saker i livet och acceptera att jag orkar inte hålla samma tempo och fokus längre.

  5. Eva Jansén
    Eva Jansén says:

    Vill dela en kommentar från en av mina kloka vänner på Fb. Så här skriver Bertil:
    Mycket bra! Analogin med kraftig fysisk utmattning är dessutom användbar för att hantera ev. mentala utmattningsproblem! Lite tankar om detta:

    Långdistanslöpare kan ju råka ut för många olika typer av utmattningssymptom, allt från det välkända med stumma och tillslut oanvändbara muskler p.g.a mjölksyra till oförmåga att dricka utan att kräkas vilket leder till accelererad uttorkning. Olika löpare kan ha ett av dessa problem eller flera. Att behandla eller hantera dessa symptom/problem på samma sätt är ingen god idé!

    Det som dessutom är extra spännande med denna jämförelse är att det på mental nivå finns stora likheter i vad som driver långdistanslöpare och högpresterande arbetskamrater – belöningen – och hur man som löpare succesivt kan träna upp sin toleransnivå för att tillslut t.o.m. slippa problemen – så kan vi också träna upp oss att hantera och balansera ”stress” på ett effektivt sätt.

    Men det är som sagt mycket individuellt, så för att börja fundera på hur det hänger ihop för en själv så kan man börja med att surfa på begreppen ”positiv stress” och kopplingen mellan ”belöningssystem stress”, t.ex. http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna

Kommentering är stängd.