Rutiner är gudomliga, slentrian är djävulsk!

Vid ett samtal med tio erfarna präster konstaterade vi att det är en mycket smal gräns mellan de goda rutiner som erfarenheten ger och den kvalitetssänkande slentrianen.

Reflektionen inledningsvis är sprungen ur en av de förmiddagarna jag som kyrkoherde hade tillsammans med mina prästkollegor. En förmiddag i månaden lämnade vi våra almanackor och gladde oss över att vi alla var teologer med intresse för andliga frågor.

Vid ett tillfälle sade jag till prästerna. Ni är så duktiga på det ni gör så jag ser er inte som ett allsvenskt lag, ni är mer som landslaget. Sedan gick det några veckor och en av prästerna kom in i mitt rum. Vi blir glada när du uppskatar det vi gör och vi förstår dessutom att du menar det du säger. Men om vi är landslaget är du förbundskaptenen. Hur länge får du behålla jobbet när vi aldrig vinner några matcher? Detta sagt mot bakgrund att antalet kyrkotillhöriga i Svenska kyrkan minskat under de senaste 15 åren och att vi därmed döper färre barn och att det är något färre som besöker våra gudstjänster.

Det tillfälle jag refererar till inledningsvis handlade om ett samtal om hur var och en förberedde sig och genomförde en begravningsgudstjänst. För att förstå hur omfattande detta erfarenhetsutbyte var kan lite statistik vara på sin plats. Alla prästerna har lång erfarenhet i yrket, minst 25 år. De har dessutom arbetat i församlingstjänst hela tiden. Detta innebär att de var och en begraver ca. 50 personer per år, vilket innebär att de under sin yrkestid begravt över 1000 personer vardera. Vid samtalet fick var och en beskriva processen från första samtalet med familjen genom begravningsgudstjänst, minnestund och sedan efterarbete. Flera av prästerna konstaterade att uppgiften känns viktigare för varje år.

Mot bakgrund av delandet av erfarenheter genom lyssnade och nyfikna frågor om hur vanorna formats över tid kunde vi konstatera att rutiner är fantastiskt arbetsbesparande. Det finns en vila i arbetet när man vet hur man skall utföra sitt uppdrag och man möter situationer, även om de är svåra, man känner igen. Det vi konstaterade var att den energi som sparas genom erfarenhet samt att rutinerna är väl utformade ger möjlighet att använda närvaron och tiden till att se människorna man möter allt bättre. Ibland tänker jag att det heligaste ord vi har är ordet rutin. Det som är så viktigt att vi väljer att göra på samma sätt varje gång och kanske dessutom varje dag bestämmer våra liv. I yrkessammanhang handlar rutiner om att göra samma vecka efter vecka, år efter år. Detta innebär att drivkrafterna bakom rutinerna kommer forma både mig, mina arbetsuppgifter, arbetskamraterna och arbetsresultatet. När erfarenheten tog hand om tjänsten så kunde lyhördheten öka inför de unika behov som finns vid varje begravning.

Vi konstaterade att rutinen är gudomlig i dess allra godaste mening. Samtidigt konstaterade vi att det är en mycket smal väg mellan rutinen och slentrianen. När rutinen är arbets- och energibesparande på ett kvalitetshöjande sätt så är slentrianen dess absoluta motsats, den är djävulsk i dess allra mest bokstavliga sätt. Slentrianen tar bort kvalitén i yrkeserfarenheten och gör arbetsinsatsen dålig.

Vi konstaterade, som de teologiskt skolade och andligt reflekterande människor vi är att erfarenhetsbaserade rutiner är gudomliga men att slentrian är djävulsk, samt att dessa krafter lever mycket nära varandra.

Anders Ljungström

 

Latest posts by Anders Ljungström (see all)