Sammanhållning utan höga murar

Vems ansvar är det att skapa samhörighet i en grupp? Chefens (eller ledarens), medarbetarnas (eller medlemmarnas), eller allas?

Vems ansvar är det att nya kommer in i gruppen?

En utmaning när det gäller att skapa värme och samhörighet är att precis samma verktyg som skapar sammanhållning samtidigt riskerar att göra det svårare för nya att känna sig hemma.

Vad är det som gör att vi känner oss som en del av gruppen? Här är några faktorer som kan spela roll:

  • Ett gemensamt språk, att vi delar en jargong eller ett fackspråk.
  • En gemensam historia, att vi upplever att vi har vandrat den här vägen tillsammans och vet var vi kommer ifrån.
  • Gemensamma normer, vi är överens om vad som är önskvärt och vad som är tabu i vår grupp.
  • Rutiner och ritualer som vi är vana vid.
  • Att vi intresserar oss för samma saker.
  • Starka gemensamma upplevelser som vi delar och kan se tillbaka på.

Alla de här faktorerna kan hjälpa till att skapa känslan av att vara en del av ett sammanhang. De kan också vara precis de faktorerna som gör att nya medlemmar i gruppen känner sig utanför och inte blir en del av det sammanhanget.

Så hur gör ni? Vad behöver du göra på din arbetsplats eller i din organisation för att skapa en god sammanhållning utan att samtidigt höja murarna utåt?

Eller går det att skapa dörrar i muren som är lätta att öppna för den som vill in?

Vad hade du behövt när du var ny?

Latest posts by Lisa Moraeus (see all)