Stress kontra sund effektivitet
Unga mellan 16 och 25 år som blir utbrända. Stress, stress, stress både i skolmiljö och i arbetsmiljö. Effektivitet, prestation och produktivitet hyllas. Detta är vad jag läser om hela tiden just nu i mitt nyhetsflöde. Särskilt skrämmande är alla unga som bränner ut sig redan innan deras arbetsliv ens har hunnit börja. ”Stopp, stanna upp!”, vill jag skrika.
Professor Hugo Westerlund, föreståndare för Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet, berättar i en artikel i DN, att unga kvinnor mellan 16 och 25 år är mest utsatta för stress och risken att bli utbrända. De känner stora krav på sig att vara ambitiösa i studier, att se bra ut, att vara populära på sociala medier, att träna och gärna också skaffa familj tidigt. Bland män är det flest i åldrarna mellan 25 och 35 år som känner av svår stress och utmattning.
Forskaren Karin Schraml, på Stressforskningsinstitutet har pratat med drygt trehundra 16-åringar. Resultatet visade att redan efter första året på gymnasiet har 30 procent allvarliga stressrelaterade problem, och 8 procent har symptom jämförbara med vuxnas utbrändhet. Exempelvis: känslomässig och fysisk utmattning, inlärningssvårigheter och kognitiva problem. Blir alldeles matt och upprörd av denna läsning. Vart är vi på väg egentligen. Dessa unga är ju framtidens arbetskraft. Men vad är stress egentligen och vad är det som stressar oss?
Stress är ju en livsviktig reaktion som vi har kvar sedan urtidsmänniskan. Ett sätt att varna för fara och en alarmberedskap för att fly, kämpa och överleva. Stress sätter igång stresshormoner som adrenalin, noradrenalin och kortisol och ger dig extra energi vid fara eller för att klara av något i en pressad situation. Detta kan nog de flesta känna igen sig i och är ju något positivt. Så kallad positiv stress, som kan göra dig ännu mer motiverad och koncentrerad. Det är först när stressen blir långvarig som den kan bli farlig och leda till sömnproblem, depression, sjukdom och i värsta fall utbrändhet, negativ stress.
En rapport från Arbetsmiljöverket förra året visade att nästan var fjärde person mådde dåligt på grund av jobbet, en stor ökning jämfört med två år tidigare. Detta syns förstås också i sjukskrivningsstatistiken. Vi kan ju ställa oss frågan ”Vad är det som skapar denna stress?” Är det föreställningen om att ju snabbare desto bättre? Att vi tror att vi ska multitaska för att hinna mer? Att vi hela tiden jämför oss med andra? Att vi måste skynda oss och prestera för att vara duktiga? Att vi måste hänga med i allt och vara uppdaterade och uppkopplade dygnet runt? Att vi måste ha mer bekräftelse av andra än av oss själva, för att känna att vi duger? Svaret är förstås ja på alltihopa.
Så vad kan vi göra åt detta då? Ja, ett sätt är ju att vi var och en försöker förändra någonting, det vi kan, har förmåga och möjlighet till här och nu. Fundera på vad som är mest sund effektivitet i din arbetsvardag. Att göra flera saker på en gång och helst så snabbt som möjligt, att stressa och pressa dig själv så hårt som möjligt och inte ta raster för att ”hinna undan”, att göra allt i sista minuten, eller att planera, prioritera, fokusera och göra klart en sak i taget.
Jag coachade nyligen en person som hade hela sitt arbetslivs planering i huvudet. Hen kände sig som ”en vandrande jobblista” som bara orsakade stress, en känsla av otillräcklighet och att aldrig blir klar. Att hela tiden ha arbetsuppgifter och ”surdegar” ”hängande över sig”. Nu har hen, efter flera insikter, skapat sig en struktur och har flyttad sin ”huvudlista” till ett ärendehanteringsprogram, och satt upp delmål kring träning och hälsa. Stressen har minskat och arbetsdagarna är effektivare. Starkt jobbat av hen som varit superstressad, och inte kunnat hantera sina arbetsdagar som egen företagare.
Ett annat litet steg i rätt riktning kan vara att sluta tänka så mycket på det du inte har gjort, måste, borde eller tror att du måste. Det som stressar oss är ofta själva tanken om att vi är stressade. Att vi tänker på det, och allt vi har kvar att göra eller inte hinner med. Och eftersom kroppen har svårt att skilja på en tanke och verklig fara så bildas samma kroppsliga reaktioner. Inte helt lätt att ta till sig, men det går med mycket träning. Vad gör du för att minska stressen i arbetslivet? Vad funderar du på kring detta? Diskutera gärna och dela med dig.
Ha en hälsosam arbetsdag!
Hon erbjuder tjänster som ArbetsLivscoach, och livscoaching för enskilda medarbetare, företagare och privatpersoner. Hon kan också anlitas som föreläsare om positiv arbetsmiljö och leder workshops om samspelta team och öppen kommunikation.
- Hur kan du hantera attitydproblem på jobbet? - 1 februari 2018
- Koppla ner och av – Hur gör du? - 21 december 2017
- Snällkultur istället för gnällkultur? - 7 december 2017
Hej Suzanne!
Tack för viktigt inlägg. Tänkte säga några ord om hur jag själv gör för att hålla nere stressnivån. Jag skriver listor!
För varje sak jag kommer på som jag behöver göra, det gäller både i jobbet och privat, så skriver jag ner det. Det känns så otroligt skönt varje gång jag kan stryka något på min ”att göra”-lista. Och inte så sällan ser jag att jag har skrivit upp saker som faktiskt inte alls är viktiga.
Det bästa med detta arbetssätt är att jag slipper gå omkring och ha agendan i huvudet – och vara rädd för att missa något.
Ha en riktigt skön avstressad dag!
Eva Winje Algehov
Hej Eva!
Tack för att du delar med dig! Ja, listor är bra. För egen del gäller det att det inte blir för många, och så blir det kaos. Har prövat mig fram med olika arbetssätt. To-Do-list i datorn, synkad med mobilen och diverse andra digitala tjänster.
Nu har jag börjat med att ha en digital post-it-lapp på datorns skrivbord med dagens viktigaste uppgifter under rubriken ”Fokusera och gör klart!” som en påminnelse till mig själv, under det skriver jag annat som jag byter plats på beroende på prioritering och hur dagen ser ut. Ju enklare desto bättre, funkar tydligen för mig i alla fall. Jag brukar också mejla uppgifter eller annat jag ska komma ihåg till mig själv, så det är det första jag ser när dagen börjar. Hur gör ni andra?
Ha det gott!
Suzanne