Tänk negativt!!

Mitt intresseområde är psykosocial arbetsmiljö, mer specifikt hur vårt organiserande påverkar oss som människor. Min erfarenhet är att vi gör en mängd saker på arbetet som vi faktiskt inte mår så bra av, exv:

• Vi slösar vår tid på sådant vi egentligen tycker är meningslösheter: tex fyller i statistik och rapporter ingen bryr sig om och genomför aktiviteter vi inte ser som meningsfulla, i alla fall inte jämfört med vad vi kunde ha gjort med tiden, pengarna eller engagemanget istället.
• Vi använder oss av eller blir involverade i ledningsfilosofier och uppföljningssystem som utgår från att de flesta av oss anställda är hyfsat inkompetenta, potentiella fuskare som behöver övervakas eller ”motiveras”, istället för vuxna professionella med en egen bedömningsförmåga.
• Vi följer regler vi inte tror på
• Vi gör inte det bästa vi kan med de resurser vi har och så vidare…

Kort sagt, det finns enligt min erfarenhet en hel del att förändra till det bättre på många arbetsplatser. Det naturliga när man inte trivs med sin situation är att försöka ändra på den. Ett sätt är att göra andra uppmärksamma på det man inte tycker fungerar för att få igång en diskussion om hur vi skulle kunna göra annorlunda.

Risken är stor att man då möts av kommentarer i stil med; vad du är negativ; nu ska vi inte fokusera på det som inte fungerar eller på det som har varit; nu ska vi försöka tänka positivt; se möjligheter; hitta våra styrkor; gilla läget. Underförstått (?) att vi som vill uppmärksamma det vi ser som dåligt, ineffektivt, ogenomtänkt etc, egentligen mest gnäller och inte tillför verksamheten ’rätt energi’.

Jag har inga som helst vetenskapliga belägg för det, men jag skulle tro att ett sådant bemötande är minst lika bidragande till att våra arbetsplatser tystnar än det mer vanligen framförda att vi är tysta för att vi är rädda för repressalier (tex utebliven löneökning eller befordran, ej förlängt vikariat, uppsägning).

Det är väl bra om vi bekräftar och uppmuntrar varandra, ser det positiva i tillvaron och tänker på möjligheter istället för att gräva ner oss i elände dag ut och dag in, men… och detta är ett stort men från min sida: måste det utesluta vettiga diskussioner om det som inte fungerar? Om man tar upp en sådan diskussion är man väl per definition positiv – man tror ju i alla fall att det är möjligt att göra skillnad här i världen. Varför döda ett sådant engagemang med käcka tillrop om att fokusera på möjligheter och tänka positivt? Är det bättre att le ansträngt hela vägen till pension eller är det bättre att vara genuint förbannad och ’negativ’? Vad är sunt och vad är osunt?

Jag tycker att jag alltmer möts av den sortens kommentarer, ofta systematiskt introducerade och implementerade med hjälp av coacher och konsulter men också av någon slags allmän tidsanda att vi är vår egen lyckas smed och att allt handlar om hur vi tolkar och hanterar vår värld,  inte om hur världen ’blir när vi gör så här’?

Uppenbart finns det en efterfrågan på den här sortens resonemang och insatser för att skapa rätt  ’mindset’  (inställning/attityd) hos de som är anställda. Om jag hade drivits av pengar hade jag nog misströstat en del och tyckt att jag har valt fel bransch. Men, jag väljer att se möjligheter och tänka att om ’alla andra’ håller på med att skapa positiva tankar och rätt ’mindset’ hos anställda för att de ska ’tolerera’ en dålig arbetssituation, så blir konkurrensen för mig mindre, men också marknaden på sikt större. Det var väl så man skulle tänka? Positivt och på sig själv?

• Om
• Senaste inläggen

Följ mig på:

Lisbeth Rydén

Organisationskonsult / doktorand hos EllErr Konsult

Jag driver ett eget företag, EllErr Konsult, där jag föreläser, utbildar och gör utredningar med inriktning på organisatorisk / psykosocial arbetsmiljö. Under 2010-2015 drev jag ett forskningsprojekt om organisatorisk arbetsmiljö vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering (CTA) vid Malmö högskola. Jag är på halvtid doktorand på Centrum för bank och finans (CEFIN) vid KTH, finansierad av Finansförbundet. Du kan läsa mer om mig och vad jag gör på: ellerr.se.

Följ mig på:

Senaste inläggen av Lisbeth Rydén (se alla)

• Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
• Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
• Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017