Våra värderingar styr
Som ny bloggare känns det både roligt och svårt att skapa kontakt med er som läser detta. Jag vet efter lång tid som chef och präst att det är aldrig exakt det man vill förmedla i text eller tal som är det som hörs och upplevs av dem man möter. Detta blir extra tydligt när man inte har någon relation som tolkningsgrund. Jag tänker att det är ingen idé att börja förklara vem jag är eller vad jag tycker och tänker och framförallt inte skriva saker som, jag hoppas ni förstår vad jag menar, för hur skall ni kunna veta vad jag menar. Det bästa är att kasta sig ut bland tankar och formuleringar och med glädje och tacksamhet låta missförstånd och obegripligheter bli till ett tillfälle att skapa relation och fördjupning.
I min första blogg skulle jag vilja relatera till ett möte jag hade för några månader sedan. Jag hade förmånen att träffa 20-25 boråsare med olika kulturell bakgrund som gick på en kurs i kulturförståelse. Vilken betydelse spelar min kultur och dess värden i mötet med den kultur och de värden där jag skall söka arbete?
Här fanns ett tvärsnitt av alla de kulturer, religioner och nationaliteter som utgör Sverige 2014. Eftersom jag har varit präst i många år var det intressant att i samband med att de presenterade sig förutom sitt namn, säga något om vilken relation de hade till religion och dess företrädare. Det som utspelade sig i rummet var mycket spännande. Först var det en frimodig Chilenare som med glädje berättade om sin katolska kyrka och prästen från sin barndom. En Amerikansk kvinna med evangelikal bakgrund berättade trosvisst om att hon tror på under och helande. De muslimska deltagarna berättade att de var stolta över sin tro, likaså de ortodoxt kristna. Det som skulle varit en kort presentation med en kompletterande uppgift om religiös tillhörighet tog 40 minuter.
Det man kan konstatera är att för många av deltagarna var det nog första gången någon hade gett dem möjlighet att formulera sin kulturella religiösa identitet i relation till det svenska samhället. Det andra jag konstaterar är att de som var obekväma med att presentera sig på detta sätt var de personer som var typiska 1900-talssvenskar. De berättade vad dom hette men någon speciell relation till tro och religion hade dom inte. På min fråga om de hade varit på någon begravning svarade alla ja. Dom hade dessutom varit på dop, konfirmation, adventsgudstjänst och några tom. gift sig i kyrkan. Men någon relation till kyrkan och tro hade dom inte.
Detta är typiskt för det svenska samhället och den svenska kulturen. Vi har levt så länge i en enhetskultur så vi har tappat bort vår självklara koppling till de kulturella och religiösa värden som vi faktiskt är en del av. Av personerna i rummet var alla lika relaterade till sin religiösa och kulturella grund men de svenskfödda hade svårt att identifiera sig med sin egen värdebas. Mot bakgrund av denna svårighet blir det bekymmer när vi skall skapa ett mångkulturellt samhälle där det finns gemensamma värden som vi oberoende av kulturell, religiös och etnisk bakgrund måste slå vakt om. Vi riskerar att bli för toleranta och intoleranta samtidigt.
Frågor hur våra värden styr vårt liv och handlande, inte minst i arbetslivet, ligger mig varmt om hjärtat och vad hjärtat är fyllt av talar munnen.
Anders Ljungström
- Det är handlingarna som räknas - 17 juni 2016
- Villkorat människovärde - 3 juni 2016
- Fria resurser en förutsättning för framgång! - 20 maj 2016