Rätten att få vara du på jobbet
”Själv är jag inte homofob, men någon i personalen kanske är det”, ”Det skulle inte vara några problem för mig, men andra kan tycka det. Så tyvärr kan vi inte anställa dig”, ”Du ser inte representabel ut för detta jobb”. Ja, detta är bara några skrämmande exempel på hur verkligheten kan se ut för arbetssökande hbtq-personer. Hörde det nyligen i en intervju jag gjorde under Stockholm Pride för en artikel om hbtq i arbetslivet till tidningen Arbetsliv.
Hen som berättade detta för mig är transperson och har haft väldigt dåliga erfarenheter av transfobi, diskriminering och kränkande behandling på jobbet. Det pratas och skrivs hela tiden om hbtq-certifierade arbetsplatser och många fackförbund har tagit fram checklistor och hbtq-kunskap för chefer med mera. Checklistor, utbildning, skapa en bra arbetsplatskultur, ett öppet klimat och likabehandlingsplaner i all ära. Allt detta är så klart jättebra. Men varför ser det då fortfarande ut som det gör 2015? Diskriminering, fördomar, kränkningar och okunskap.
Jag har skrivit om det här ämnet i tio år nu, och fortfarande varje Pride behöver detta debatteras och skapas seminarier kring. Och varje år hör jag samma sak, att det behövs mer kunskap ute på arbetsplatserna. Att det ju faktiskt HAR blivit bättre för hbtq-personer, men att MER behöver göras. Hur mycket mer kunskap kan det behövas egentligen?
Det som saknas är väl snarare hur det ska implementeras och bli en del av arbetsvardagen hela tiden och alltid. En annan transperson jag intervjuade efterlyste en arbetsgivarhandledning specifikt för hur transpersoner ska hanteras före, under och efter sin process. Sådant behövs också. Transpersoner är särskilt utsatta i arbetslivet om de ens kommer in på arbetsmarknaden. Skrev om det till Arbetsliv för två år sedan och det har tyvärr inte blivit bättre, enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten om transpersoners hälsa som kom i juni.
Enligt en undersökning som LO har gjort upplever fler hbtq-personer att det har blivit lättare att vara öppen på jobbet. Det är ju i alla fall ETT framsteg att glädjas över. Utdrag ur en artikel i Akademikern
”I dag anser två av tre att det går att vara öppen med sexuell läggning och könsöverskridande identitet i arbetslivet. Både LO, TCO och Saco har ökat sina andelar med nästan tio procent jämfört med 2011. De som inte är medlemmar av facket anser att det är lättare att vara öppen i arbetslivet.
Knappt en av fem upplever att arbetskamraterna har fördomar mot hbtq-personer, och inom Saco säger hälften av de tillfrågade att de skulle säga till om någon drog ett skämt på hbtq-personers bekostnad.”
Så mycket HAR väl blivit bättre, åtminstone på vissa arbetplatser. Och ja, jag vet att det funkar bra på en del arbetplatser och att det görs mycket bra insatser. Och visst, allt tar tid. Men helt ärligt så förstår jag inte vad som egentligen är problemet. Vi är väl alla människor trots olikheter, och vad har olikheter med arbetsinsats och kompetens att göra? Varför är det så svårt att förstå att vi alla är olika och unika. Att det är något att ta vara på. Och att vi kan lära oss så mycket av varandra istället för att rata eller hata någon som inte ”är som mig”. Ska bli intressant att höra vad som diskuteras om hbtq och arbetslivet på Pride nästa år?
Ha en glädjefylld arbetsdag! Ta hand om er och varandra!
Hon erbjuder tjänster som ArbetsLivscoach, och livscoaching för enskilda medarbetare, företagare och privatpersoner. Hon kan också anlitas som föreläsare om positiv arbetsmiljö och leder workshops om samspelta team och öppen kommunikation.
- Hur kan du hantera attitydproblem på jobbet? - 1 februari 2018
- Koppla ner och av – Hur gör du? - 21 december 2017
- Snällkultur istället för gnällkultur? - 7 december 2017
Bra skrivet. Det är en viktig fråga som vi arbetar med hela tiden på olika sätt.
Att HBTQ-frågor är fackliga frågor är ett tydligt ställningstagande från flera förbund.