Additiv stress och sociala medier - Lina Bodestad, Ett Gott Arbetsliv

Additiv stress – så undviker du Facebook-hets och Instagram-ångest

Kära läsare – får jag börja med att ställa dig en fråga?

När du vaknade i morse, hur lång tid tog det innan du öppnade Facebook, Instagram, Twitter eller Snapchat på din mobil?

Om du är lik mig – och väldigt många moderna nutidsmänniskor – är sociala medier det första du kastar dig över när väckarklockan ringer varje morgon. Använder du dessutom mobilens eget alarm, kan det handla om sekunder från att du slagit upp ögonen till att du kastats rakt ut i det sociala flödet.

Och visst – på många sätt är Facebook, Instagram och Snapchat rena guldgruvor av spännande innehåll. Inspiration, humor, sociala kontakter, bilder och filmer. Katter och cupcakes, söta småbarnsbilder och politiska utspel. En salig blandning av högt och lågt, tungt och lätt, fnittrigt och brännande.

Facebook – världens tredje största land?

Det är med andra ord inte så konstigt att exempelvis Facebook har blivit en sådan viktig del i människors vardag över hela världen. Enligt den senaste statistiken har Facebook över 1,1 miljarder dagliga användare. Om Facebook vore ett land, skulle endast Kina och Indien ha fler invånare. Det säger något om storheten i de sociala nätverken.

Men givetvis finns det även baksidor med dessa massiva globala plattformar, där människor delar med sig av sina liv i realtid, dygnet runt. En av dessa baksidor tänkte jag prata om idag, nämligen det som kallas för additiv stress.

Additiv stress – vad är det?

Additiv stress är ett fenomen som kan uppstå när moderna sociala medier förvirrar vår stackars stenåldershjärna. I korthet går det ut på att vi jämför oss själva med en generaliserad supermänniska. Nu ska jag förklara lite närmare hur det går till.

Vår hjärna är programmerad för att förstå, hitta mönster, se samband och göra tillvaron begriplig och förutsägbar. Detta gör vi genom att kategorisera och generalisera. Vi tar in information, ger den etiketter och kategorier och stoppar den i lämplig ”låda” i hjärnan. Hundar har fyra ben och svans. Skogen har träd, gräs och stenar. Banktjänstemän har kostym. Och så vidare. Inom psykologin pratar man ibland om känsla av sammanhang, att göra tillvaron meningsfull, begriplig och hanterbar. Detta är något vi alla sysslar med, hela tiden – ofta utan att vi medvetet tänker på det. Gott så.

Problem kan däremot uppstå om informationen vi får inte är tillräckligt allsidig eller heltäckande. Vi kallar detta för att ha en skev bild av något. Bara för att de flesta banktjänstemän du mött har haft kostym, betyder det ju inte att alla banktjänstemän alltid har kostym. Men det är just sådana felaktiga generaliseringar som kan uppstå när vi följer och interagerar med andra människor via sociala medier.

Sociala medier – livet från den ljusa sidan

För visst är det så att sociala medier till stor del handlar om att lyfta fram livets goda sidor? Det roliga, fina, duktiga, välstädade, lyckliga, perfekta.

”Titta här så bra jag och min familj har det!”. ”Jag sprang 5 kilometer innan frukost, se hur duktig jag är!”. ”Kolla in min oxfilé-carpaccio – visst ser den smarrig ut?”.

Det handlar förstås om bekräftelse. Vi vill bli sedda och bekräftade. Vi vill få likes, kommentarer och hjärtan. Och vi vet att vi får fler likes, kommentarer och hjärtan om vi visar upp det som är fint, duktigt och trevligt. Precis som i verkliga livet. Det är inte en fullständig bild, men det är livet från dess mest fördelaktiga sida.

”Alla andra” hinner ju…

Det luriga är bara att vår hjärna, som ständigt bombarderas av bilder på andra människors lyckade, perfekta, välputsade liv, börjar jämföra sig med den här ofullständiga bilden. Rent förnuftsmässigt vet vi att alla människor även har det tråkigt, ledsamt, smärtsamt och jobbigt ibland. Men de berättelserna tar sällan plats i mediebruset.

Effekten blir att vi jämför oss med andra utifrån en skev och ensidig bild. Vi tänker att ”alla andra” har det så bra, är så lyckliga, hinner och orkar så mycket.

Additiv stress och sociala medier - Lina Bodestad, Ett Gott Arbetsliv

Supermänniskan och stenåldershjärnan

Och nu blir det plötsligt ännu mer knepigt. För inte nog med att vi jämför oss med en skev, ensidig och kraftigt retuscherad bild av andra människors liv och vardag. Risken finns även att vi börjar jämföra oss med flera människor i våra sociala nätverk – kanske allihop, hela bunten – samtidigt.

Vår stenåldershjärna klarar nämligen inte riktigt av att greppa att bilderna på Facebook eller Instagram kommer från olika personer, utan klumpar ihop dem till en ”supermänniska”. Sedan jämför hjärnan sig själv med denna ”supermänniska” som minsann både hinner baka surdegsbröd, springa maraton och ha perfekt familj – fastän bilderna i själva verket kommer från många olika människor.

Det är just detta som är additiv stress – att jämföra sig med många personer som om de vore en enda annan person.

Så undviker du additiv stress: 3 tips från psykologen

Så, vad kan man då göra för att undvika att dras med i strömmen och jämföra sig med allt och alla som scrollar förbi skärmen varje dag? Här är tre tips från mig som psykolog:

  • Inför en device-fri dag – välj en dag i veckan, t ex söndagar, där du inte använder mobil, iPad eller dator på hela dagen. Att slötitta på TV kan vara ett ok undantag, men inte TV-spel. Syftet är dels att ge hjärnan en paus från alla intryck, dels att göra dig uppmärksam på hur mycket tid du vanligtvis spenderar med näsan i skärmen och dels att skapa tid och rum för annat. Umgås eller läsa en vanlig bok, till exempel.
  • Sätt ”office hours” för sociala medier – bestäm dig för att endast använda sociala medier mellan t ex 10:00 och 20:00. Det är fortfarande nästan halva dygnet, men gör att du får lite schemalagd paus där du kan fokusera på annat. Du slipper även dras med i flödet direkt när du vaknar på morgonen, vilket kan leda till minskat stresspåslag under resten av dagen.
  • Våga dela även det o-perfekta – ju fler vi är som hjälps åt med att bredda bilden och även prata om saker som är svåra, desto fler berättelser och upplevelser kan beredas plats i det offentliga samtalet. Genom att påminna oss själva och varandra om att livet är en salig röra och inte en glansig heminredningstidning, kan vi minska de upplevda kraven vi ställer på oss själva och sänka stress och ångest över att inte räcka till eller duga.

En avslutande fråga för reflektion

Jag inledde med en fråga och vill nu även avsluta med en annan, för att inspirera dig till att fundera kring hur du själv uppfattas i sociala medier:

Vad tror du att människor i dina sociala flöden har för bild av dig och ditt liv? 

–Lina

Följ mig

Lina Bodestad

Lina Bodestad är en nyfiken psykolog som driver Bodestad Psykologkonsult. Hon hjälper människor och företag att multiplicera sin framgång genom att göra mer av det som funkar. Lina är också en stor livsnjutare som tror på att stressa mindre och leva mer. Hennes recept för stadig och hållbar utveckling är att ständigt befinna sig i en utforskande och ifrågasättande "beta-testning" av sitt eget liv.
Följ mig