Kommer du till tals?
Jag har precis publicerat min första ”riktiga” bok. Den handlar om organisatoriska arbetsmiljörisker och hur man kan hantera, förebygga och bedöma dem. Som en del av boken finns ett material som kan användas som Organisatorisk skyddsrond. Materialet består av tre aspekter på verksamheten som man kan använda för att identifiera var riskerna finns och vad de består av.
De tre aspekterna är: Komma till tals, komma till sin rätt samt komma till rätta med. Idag tänkte jag skriva om den första och, enligt min erfarenhet, både den vanligaste och den mest grundläggande aspekten – att komma till tals.
Vad innebär det att komma till tals?
Jag har lite svårt för begrepp som ”bli sedd” och ”bli hörd”. Mina associationer går mest till vuxna som uppmuntrande bekräftar det fyra år gamla barnet – oavsett vad det säger eller gör så får barnet positivt feedback för att det överhuvudtaget säger något. ”Bli sedd och hörd” får en både passiv och vertikal mening hos mig (men jag vet att många säger det utan att mena det så). Med vertikal menar jag att det förstärker idén om över- och underordning. Man vill ju inte bli sedd och hörd av vem som helst. Om det ska räknas ska det vara chefen som ser och hör en. Med passiv menar jag att man blir offer för andras handlingar – om de ser/hör en eller ej – vilket är svårt att göra något åt.
Därför tycker jag att komma till tals är ett bättre begrepp (även om så ock det har sina begränsningar). För mig innebär ”att komma till tals” att man blir tagen på allvar och får respons på det man säger. Även i de fall omgivningen inte håller med. När man blir tagen på allvar bemöts det man säger med motstånd – så tycker inte jag…, du har fel… – eller utforskande nyfikenhet – hur menar du då… , jag kan delvis hålla med men jag tycker att det snarare är…, vad grundar du det på…
Även om man inte får som man vill så får man respons, det är således idé att ta upp en diskussion nästa gång man finner anledning. Att komma till tals innebär däremot inte att få som man vill. Det innebär heller inte att man har rätt. Det innebär att man blir tagen på allvar.
- Blir man tagen på allvar när man har något att säga så är det hälsoskapande (jag räknas!)
- Blir man tagen på allvar när man försöker säga något men inte vet hur, då kan man få hjälp att formulera det man vill ha sagt
- Blir man tagen på allvar när man ”bara pratar” (exempelvis vanemässigt mest skvallrar, gnäller, klagar, sprider fördomar…), så bidrar det till att ”skitsnacket” minskar.
Det finns således flera vinster med att vara uppmärksam på att det som sägs på en arbetsplats tas på allvar och att den som säger det tas på allvar.
Vad händer om man inte kommer till tals?
Om man inte kommer till tals om viktiga verksamhetsfrågor ökar frustrationen samtidigt som engagemang och arbetsglädje på sikt brukar minska. Om man inte känner att man kommer till tals kan man välja att försöka igen och igen. Då är risken överhängande att både man själv och ens omgivning till slut tycker att man ältar och är tjatig, kanske till och ganska jobbig.
Man kan också välja att tystna. Rätta in sig i ledet och gilla läget. Ofta i tyst förhoppning, att det man ville uppmärksamma omgivningen på inte medför några stora skador. Att bli medskyldig till ett skeende man hade kunnat stoppa är INTE hälsoskapande. Det är till och med ohälsoskapande även om skadan inte inträffar. I alla fall om det är så betydelsefullt för en att man tänker på det utanför arbetstid och kanske också gör att man får svårt att sova. Och, dålig sömn är en mycket bra väg till utmattning.
Nästa gång tänkte jag skriva om den andra punkten i Organisatorisk skyddsrond: ”att komma till sin rätt”. Vill du inte vänta på det så kan du redan nu fritt ladda ner arbetsmaterialet från min hemsida.
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
