Nya perspektiv på stress
Under våren gör jag på min egen hemsida ellerr.se en serie bloggar baserade på den danska boken Nye perspektiver på stress*. Än så länge har jag skrivit fyra delar. Vill du vara säker på att inte missa några inlägg framöver så kan du trycka på Gilla-knappen på min Facebooksida så får du veta när det kommer nya. Nedan får du en sammanfattning om innehållet i de fyra första delarna.
Del I handlar om att överinvolvering, perfektionism och arbetsnarkomani inte är orsaker till stress (som det ofta antas inom stressforskningen), utan snarare beteende som svar på en osund organisering där det annars blir svårt att få ut det man vill med sitt arbetsliv. Att jobba hårdare, engagera sig djupare, hela tiden förbättra, är åtgärder som medarbetaren tar till för att överleva i ett arbetsliv som i allt högre grad kännetecknas av en sammansmältning av person och arbete. En utveckling som medarbetare såväl som arbetsgivare oftast ser som både fruktbar och önskvärd i en värld som strävar efter ”självförverkligande”. Om arbetet är en viktig del av detta självförverkligande går det jag gör inte att skilja från vem jag blir när jag gör det jag gör. Överinvolvering, perfektionism och arbetsnarkomani är då beteenden man utvecklar för att överleva psykiskt. Åtgärderna för att komma till rätta med personlighetsproblem skiljer sig diametralt åt från åtgärderna att åstadkomma en verksamhet där det är möjligt att göra ett så bra arbete som möjligt. Läs hela inlägget >>
Del II handlar om varför chefen ofta nämns som så betydelsefull för stress-processen. Ju mer stressade vi blir desto betydelsefullare blir chefen i sin funktion som auktoritet, vars åsikt och bedömning av vårt arbete och vår prestation får orimliga proportioner. Därför är chefen ofta inblandad i händelser omedelbart förestående själva sjukskrivningen. Läs hela inlägget >>
Del III & IV handlar om de kollektiva aspekterna av stress. Hur man gemensamt på en arbetsplats definierar vad stress är, vad som orsakar den och hur den kan hanteras och vilka konsekvenser det får. Två exempel beskrivs i boken. Arbetsgrupperna kommer från samma arbetsplats men de har olika uppgifter och traditioner. I den ena gruppen (Del III) görs stress till något som genereras av individen. Det är den enskilda personens ”dåliga sätt att hantera stress” (coping strategierna) som gör att man inte tål stress. Arbetets mängd eller organisering har inget med saken att göra. Om man inte trodde det innan får man lära sig det på stresshanteringskursen (!). Läs mer >>
I den andra arbetsgruppen (Del IV) definieras stress som något som genereras av arbetet och man utvecklar kollektiva strategier för att hantera arbetsmängd och tempo. Läs mer >>
Till sist vill jag önska er alla en Glad Påsk!
————————–
* Boken som jag refererar till heter Nye perspektiver på stress, Friis Andersen & Brinkmann (red), 2013, Aarhus: Forlaget Klim (www.klim.dk). Boken rekommenderas för den som är intresserad av stress. Den vänder sig till en bred publik och är därför lättläst med många bra exempel från praktiken men är fortfarande starkt förankrad i forskningen. Finns att köpa via adlibris.com.
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Jag kan se mig själv i alla delarna. Men också hur jag kämpade mot att organisationen skapade stress för medarbetarna – att jag inte ville vara en del i en kultur, som la allt mer på arbetstagaren och kapade deras utrymme att vara del i hur arbetet utformades men samtidigt skyllde allt på den enskilda, utan att ta hänsyn till vad som var en konsekvens av hur organisationen formerade kulturen!