Ung och arbetslös – Valår och partierna tar sikte på ungdomsarbetslöshet!
I valets upptakt lovas att man ska få bort ungdomsarbetslöshet! Det är vällovligt, men är det möjligt?
Jag tycker själv att det låter som valfläsk. Om ca 90 000 unga går arbetslösa, hur sjutton ska man kunna få till lika många arbetstillfällen?
Genom höjda skatter? Genom att hitta på arbeten? Genom att, ja vad då? Jobb kommer ju när det är behov av att anställa. Hur ökar man behoven av att anställa då? Genom att människor konsumerar mer, genom att människor startar företag och har framtidstro, genom att skapa incitament för att unga ska vilja arbeta – alltså att de tjänar mer än vad de får i bidrag? Eller genom att underlätta för företagarna så att de kan anställa unga? Eller genom att som t ex i Danmark ha Student assistant jobs? Det är inte enkel matematik, det finns inga enkla lösningar.
Dessutom tror jag att man behöver analysera unga människor syn på arbete. Ser vi några skillnader mellan dagens unga och gårdagens? Med risk för att verka gammal och mossig, tar jag ändå upp några exempel på vad jag själv har hört i samtal med unga.
”Jag vägrar att jobba om lönen är låg”. Eller ”jag tycker att pengar är överskattat” – ja så kan man ju se det om föräldrarna betalar allt. Eller ”jag tänker inte slita för ingenting” –
d v s lönen bestämmer om jag vill ha jobbet.
När man är ung kan det många gånger vara svårt att se framtida effekter av ett val man gör just nu!
Jag menar förstås inte att unga människor inte vill ha jobb, men kan det vara så att man har orealistiska förväntningar på vilka jobb man kan få, oavsett om man har utbildning eller inte? Och att man har orealistiska förväntningar på vilka höjder lönen kan nå?
Jag känner också många ambitiösa unga människor, som faktiskt får jobb också. Dels för att de söker jobben och dels för att de accepterar att det inte är höjdarlöner och höjdarjobb!
Till många unga har jag dessutom sagt att det är bättre att ha ett jobb, oavsett vilket, än att inte ha ett. Det är nämligen enklare att få jobb om man redan har ett. Vi människor är ganska enkla i våra tankemönster, tycker jag mig ana. Vi lägger ihop pusslet utifrån våra egna erfarenheter och idéer om vad som är rätt och riktigt!
Om man inte lägger manken till är det ju självklart oerhört svårt att hitta jobb eller att få ett. Särskilt om man dessutom kommer med orimliga krav. Jag förstår självklart att det inte är hela svaret – det är svårt att få arbete när man saknar erfarenhet eller när det är väldigt många som söker samma jobb, för att ta några exempel.
Idag var jag inne och tittade på Platsbanken. Över hela Sverige fanns det i alla fall kring 25000 jobb upplagda där. Flera är säkerligen kvalificerade arbeten, men jag är ganska säker på att det finns jobb som inte kräver några särskilda meriter. Men sedan finns det ju faktiskt säkerligen unga som har universitetsexamen som också är arbetslösa. Det innebär att man måste se på det från flera håll. Eller hur?
Det jag inte tror ett ögonblick på är att man skapar jobb utan att titta över behoven- alltså konstruerar låtsasjobb, bara för att sysselsätta de unga. Jag tror det är viktigt att problem angrips från rätt håll. Och att man gör ordentliga analyser. Vad ska till för att fler jobb ska vara möjliga – se några exempel i textens början? Hur behöver vi lotsa de unga, för att de ska hamna rätt? Vad behövs för att företagen ska våga anställa fler?
Arbetsmarknadsstöd är jag inte särskilt imponerad av, eftersom min erfarenhet är att så länge AF betalar ut lönebidrag så får den unga jobba, men när det är slut är också jobbet slut. Och det kostar skattepengar dessutom. Som kunde ha gått till annat i offentlig verksamhet – skola, sjukvård mm. Och visst, det gav lite erfarenhet av att arbeta, men inte mycket mer. Det måste ju finnas betydligt mycket bättre metoder, tänker jag.
- Tänk om, tänk nytt - 14 december 2015
- Bryta mot osynliga regler på jobbet - 30 november 2015
- Utveckling och effektivitet - 16 november 2015
Håller med om att det inte alltid går att förstå var och hur partierna tänkt i jobbfrågan och var alla jobben ska hittas.
Eller om det rör sig om sysselsättning.
I gröna sektorn finns en hel del jobb, har för mig att jag sett en siffra på 20000 på olika sätt så det kan ju vara en början.
Sedan kan man ju fråga sig om vi verkligen behöver jobba 40timmar varje dag, mår vi bra av det? Kanske kan skapa några jobb till.
Häftigt om det finns 20 000 jobb i gröna sektorn! Läge för de unga att få jobb där!
Sysselsättning låter som något man fixar för att folk inte ska gå runt och ha tråkigt! Inte riktigt min melodi. Jag är ganska säker på – mot bakgrund av forskning – att människor behöver ha tillhörighet, känna att de bidrar med någonting och därmed också kan få bekräftelse och utveckling framåt.
Jag håller med dig, varför måste det vara 40 timmars arbetsvecka? Det är märkligt hur saker och ting blir regel, utan att vi tänker efter ordentligt. Ungefär som när man bestämmer att man ska minska brottsligheten med 5%…Var har man hämtat den siffran ifrån..Ibland blir jag inte klok på hur saker och ting är konstruerade…Och för vem?