Om en vecka har jag fyllt 40år

Jag har varit i en knapp handfull längre relationer, jag har flyttat två handfull gånger, jag har bott i två länder, fått ett barn, bytt privat e-post 5 gånger, ägt 5 olika bilar, rest i 4 världsdelar, pluggat på universitet, träffat nya vänner på oväntade platser, haft omkring 15 olika jobb och är inne på min andra karriär.

”Har du en 40års kris ?” frågar många och jag tror inte det. Jag är idag nöjd med var jag är och vad jag har upplevt. Ibland kan jag ju känna att jag kunde skippat en karriär och klättrat högre i den ena, provat att bo på fler ställen, kämpat hårdare för att bibehålla någon relation, skrivit färre inlägg på Facebook eller pluggat hårdare. Men hade jag varit gladare?

Alla de val jag har gjort har ju lett till något nytt steg, i relationer, utbildning, med vänner eller i arbetslivet. Få steg har dock varit medvetna med ett tydligt mål i sikte, jag har aldrig haft någon livsplan. Det har ju kanske gjort att jag i vissa lägen varit velig men samtidigt öppen för förändringar och oväntade utmaningar.

Idag har jag lån, hyfsat fungerande bil, 1 timmes resväg till jobbet och en hemdator utan officepaketet. Men jag har även en underbar och klok son på snart 9år, vänner som jag känt i omkring 30år och ett jobb som låter mig utvecklas.

De kommande veckorna kommer min nuvarande chef att sluta, likväl som min tidigare. Det är två chefer som har givit mig stort förtroende att utföra mina arbetsuppgifter utifrån min egen kunskap och erfarenhet. Allt har inte handlat om universitetspoäng och kontakter utan om alla de erfarenheter jag sugit åt mig i tidigare arbetsliv samt de senaste åren från kollegor, förtroendevalda och vänner som utmanat mig. De har bidragit till den professionella trygghet jag idag har.

För mig har jag nått framgång i mitt arbetsliv såhär långt, de värdena min arbetsgivare står för delar jag. Jag har en bra lön som jag kan försörja min familj på, jag har en bra fysisk och psykosocial arbetsmiljö och jag trivs verkligen med mina arbetsuppgifter.

Har du inte några ärr på utsidan och några på insidan när du fyller 40år så har du inte levt. Med det skrivet, jag är redo att fylla 40år.

Andreas Brömster

Andreas Brömster jobbar sedan 2007 på fackförbundet Vision. Har under några år arbetat inom och utom förbundet med HBTQ-frågor, normer och värderingar. Andreas är även engagerad i sexualpolitiska frågor genom RFSU-Stockholm och är allmän föreningsnörd med stort förtroende för medlemmars påverkansmöjlighet.

Bilden: Fotograf Fredrik Billgren

Latest posts by Andreas Brömster (see all)

3 Kommentarer
  1. Cecilia Sahlström
    Cecilia Sahlström says:

    Så härligt beskrivet, Andreas. Och visst är det så, utan ärr, vare sig de sitter på in- eller utsida eller helst både ock, har man inte levt.
    Jag har flyttat fler gånger än jag ens kommer ihåg. Jag har bytt karriär ett flertal gånger, haft många många chefer, har varit gift en gång och fick två underbara barn med den mannen, är gift igen med en underbar man. Har ont både här och där och har många många ärr. Men ärren är en påminnelse om livet, om att det är viktigare att leva än att överleva. Och att det går att överleva även det mest hemska och tragiska som livet serverar. Jag tycker om mina ärr. Och känner mig stark och trygg både privat och professionellt. Tack för ett härligt och ärligt inlägg./Cecilia- bloggkamrat

    • Andreas Brömster
      Andreas Brömster says:

      Svarar bara på ett av dina inlägg :-)

      Tack, ja det kändes personligt och naturligt när jag satt och skrev. Temat skulle varit sociala medier men det här blev nog bättre.

      Ja, jag tror ibland vi är lite rädda att erkänna de saker som gått fel men i mina ögon är det ju det som får oss att växa.

  2. Cecilia Sahlström
    Cecilia Sahlström says:

    Härlig läsning, Andreas! Jag har själv flyttat fler gånger än jag kan räkna, har varit gift en gång och fått två underbara barn, gift mig en gång till med en underbar man. Jag har bytt karriär flera gånger, otaliga ställningstaganden har jag gjort. Är nöjd och känner mig stark och trygg både personligt och professionellt.
    Ärren vårdar jag. Utan ärr hade jag inte varit den jag är. Även om smärtan ibland har varit närmast outhärdlig, så är det också den smärtan som har gett mig förståelse och möjlighet att växa.
    Livet är livet. Liksom. Tack för ett mycket fint inlägg!

Kommentering är stängd.