Arbetsförmedlingen, arbetssökandet och självkänslan, del 3

Något behöver göras

Ju mer jag tänker på det här med Arbetsförmedlingen, desto mer känner jag att vi har en viktig uppgift att fylla. Det är vi som har erfarenheter av Arbetsförmedlingens system som anställda eller som arbetssökande, vi som har sett baksidan och har tankar om hur det kanske borde vara. Det är vi som behöver göra något, för den som är inne i systemet är begränsad när det gäller att göra sin röst hörd.

Anställd whistleblower = svårt

Visselpipa. Bild lånad från http://www.transportstyrelsen.se/sv/Kontakta-oss/Vill-du-anmala-misstankar-om-korruption-mutor-eller-jav/Som anställd kan det vara svårt att ifrågasätta organisationen, då risken för repressalier finns. Min erfarenhet är att få organisationer är riktigt bra på att hantera anställdas kritik, och att döma av medarbetarenkäten som Lisbeth Rydén skrev om igår finns det en problematik inom Arbetsförmedlingen. 47 % upplever det som att det är högt i tak i organisationen – ett tecken på att man inte riktigt kan säga vad man tycker.

I brist på ett konkret exempel inifrån Arbetsförmedlingen att illustrera mina tankar med, tar jag hjälp av (en recension av) en bok om fenomenet; När man måste säga ifrån: Om kritik och whistleblowing i offentliga organisationer av Ulla-Carin Hedin, Sven-Axel Månsson, Ronny Tikkanen. Whistleblowing är när t ex en anställd larmar om missförhållanden på en arbetsplats.

Ledningen har oftast reagerat med antingen tystnad eller tydligt negativa reaktioner. Exempel på det senare är utskällningar och hotelser. Efter första reaktionen har sedan larmarna utsatts för någon eller flera former av repressalier. Endast i fyra fall har respondenter angett att inga repressalier har förekommit. Femton personer av 28 har tvingats lämna sitt arbete på något av följande sätt:

tvingats sjukskriva sig utan att de egentligen varit sjuka, omplacering, avstängning eller uppsägning. Andra repressalier är isolering, förtal, överdriven kontroll och indragning av resurser. En tredjedel av respondenterna har på eget initiativ valt att lämna sina anställningar på grund av de trakasserier de blivit utsatta för. Inte heller kollegor har alltid gett stöd till larmarna.

(Utdrag ur recensionen)

Om du vill läsa recensionen (skriven av Per-Ola Börnfelt, forskare och utvärderare inom arbetsorganisation vid Göteborgs Universitet) kan du ladda ner den här: Recension: När man måste säga ifrån.

Arbetssökande whistleblower = svårt

Pengar...Som arbetssökande är det inte heller speciellt lätt att ifrågasätta. Det du sätter på spel är hela din försörjning, och hur många vill göra det? Dessutom finns det en syn på arbetssökande människor som om de är av en annan sort än andra. Den som är utan jobb är sämre, latare, svårare rent allmänt och försöker säkert lura systemet på pengar. Är det inte så?

Flera av reaktionerna vi har fått på våra artiklar här i bloggen (inte nödvändigtvis som kommentarer här, men som svar när vi själva eller andra har delat på Facebook eller twittrat om inläggen) har visat på precis det. En vanlig motfråga när det gäller ärenden så som det Lisbeth skrev om i sin Del II, är att vi inte vet hela bilden. Den arbetssökande har kanske inte skött alla kontakter som hen borde gjort, inte sökt jobb tillräckligt flitigt o s v. Det måste vara därför hen är hänvisad att gå till Arbetsförmedlingen med sin sökta jobblista istället för att ringa eller mejla in den. Den första tanken som dyker upp är alltså att den arbetssökande inte skött sig, och på så vis kan man avfärda frågan. Det måste vara den arbetssökande det är fel på, inte systemet.

 

Ja, jag raljerar. Har du missat det i tonen så kanske du ska gå tillbaka och läsa igen… Men… det jag vill komma till är att det varken är lätt för den anställde eller för den arbetssökande att kritisera den organisation som de befinner sig inom.

Så vad gör vi?

HjärtaJag tycker att det är vår plikt, din och min, att höja våra röster och tycka till om det här. Är det rimligt att en så stor organisation som Arbetsförmedlingen ska fungera på det här sättet? Ett sätt som får både medarbetare och arbetssökande att fara illa.

Idag är det Alla Hjärtans Dag, och jag säger att jag inte vill se medmänniskor bli behandlade så här.

Vad tycker du att vi (du och jag) kan/bör göra?

(Obs! Frågan är inte retorisk, utan allvarligt menad. Alla förslag tas tacksamt emot.)

 


Skrivet på Ett Gott Arbetsliv om Arbetsförmedlingen de senaste veckorna:
Arbetsförmedlingen, arbetssökandet och självkänslan, del 1
Arbetsförmedlingen, arbetssökandet och självkänslan, del 2

Gudarna måste vara tokiga (i varje fall Arbetsförmedlingen) Del I
Gudarna måste vara tokiga (i varje fall Arbetsförmedlingen) Del II
Gudarna måste vara tokiga (i varje fall Arbetsförmedlingen) Del III

Följ mig

Maria Kullberg

Verksamhetsutvecklare at KullbergUtveckling AB
Maria Kullberg, projektledare för företags utveckling och framgång, KullbergUtveckling AB. Ordförande för Nätverk Arbetslivet. Arbetar med företagare som vill utvecklas och utveckla den egna verksamheten. Målinriktad business och digital marknadsföring. Maria är socionom med inriktning på grupper och organisationer, och är vidareutbildad i arbetsvetenskap/kompetensutveckling. Tog initiativ till Nätverk Arbetslivet 2009.
Följ mig

Latest posts by Maria Kullberg (see all)

3 Kommentarer

Trackbacks & Pingbacks

  1. […] Forum « Arbetsförmedlingen, arbetssökandet och självkänslan, del 3 […]

Kommentering är stängd.