Gudarna måste vara tokiga (eller i varje fall Arbetsförmedlingen) Del I

Jag råkade träffa på en arbetssökande i veckan. Hon har varit arbetssökande en tid och haft i sin handlingsplan att hon ska söka jobb samt att en gång i månaden via mail skicka in en förteckning över vilka arbeten hon har sökt. Om hon ville ha hjälp kunde hon höra av sig. Om hon inte hade fått ett arbete inom en viss tid skulle en ny handlingsplan upprättas som då skulle kunna innehålla en vägledningsinsats eller liknande beroende på hur situationen såg ut då. Rimligt, i mina öron.

I alla fall, hennes handläggare slutade och hon fick en ny. Något oklart vem till en början så hon kontaktade Arbetsförmedlingen ett flertal gånger för att meddela att hon dels ville veta vart hon skulle skicka sina förteckningar, dels för att få till en ny handlingsplan som hade löpt ut.

Till slut lyckas hon få kontakt med sin nya handläggare. Handläggaren har inte tid att träffa personen eftersom hon har så många sökanden. Däremot skulle hon göra en ny handlingsplan och skicka till henne (det är AFs skyldighet att alla sökanden har en aktuell handlingsplan).

I handlingsplanen görs samma bedömning som innan med den enda skillnaden att nu måste hon redovisa de jobb hon har sökt varannan vecka och genom att lämna in förteckningen personligen på det lokala AF-kontoret för uppföljning. I handlingsplanen står till och med att det måste ske på tisdagar mellan 12-13.

Hon gjorde så. Hon infann sig och trodde att hon skulle få träffa sin handläggare och diskutera sin handlingsplan och några idéer för framtiden hon hade eller i varje fall en diskussion kring vilka arbeten hon hade sökt (den sk uppföljningen). Icke sa Nicke. När hon anmälde sig i receptionen och sa att hon skulle träffa sin handläggare fick hon till svar att hon bara skulle lämna förteckningen till en person längre ner i lokalen. Det gjorde hon. Tillsammans med en mängd andra personer som hade samma aktivitet i sin handlingsplan.

Det finns så mycket att bli förbannad på! Även om man bortser från den totala avsaknaden av respekt för och syn på de arbetssökandes tid, ekonomi och andra åtaganden i livet (vilket är illa nog) och det faktum att en handlingsplan ska upprättas tillsammans med den sökande (det ska vara en överenskommelse, inte ett ensidigt dokument), så är det åt skogen.

  • På vilket sätt hjälper det den arbetssökande att ta sig till ett kontor och lämna in ett papper personligen varannan vecka istället för att skicka in det via mailen?
  • På vilket sätt underlättar det för personalen på AF att ägna sig åt att hjälpa de arbetssökande att de sitter och tar emot papper?
  • Även om någon tänker sig att det är ett bra sätt att kontrollera huruvida personen ”sköter sig” måste värdet av att en person måste infinna sig personligen en gång varannan vecka ha ett tämligen lågt värde.

Så om inte den arbetssökande, personalen eller ”a-kassekontrollen” är betjänt av detta arbetsätt – varför då göra så här?

Jag kan just nu bara komma på en enda sak och det är statistik. Någon har fått för sig att AF-kontoren måste få upp besöksfrekvensen. Antingen är det ett lokalt behov för att visa på att de behövs eller så är det ett centralt påbud att visa upp ”gröna siffror” på ett (fullständigt meningslöst) verksamhetsmått. I så fall är det inte Gudarna som är tokiga, då är det en av statens GD:ar.

(GD=generaldirektör. I AFs fall heter hon Angeles Bermudez-Svankvist.)

Följ mig på:

Lisbeth Rydén

Organisationskonsult / doktorand at EllErr Konsult
Jag driver ett eget företag, EllErr Konsult, där jag föreläser, utbildar och gör utredningar med inriktning på organisatorisk / psykosocial arbetsmiljö. Under 2010-2015 drev jag ett forskningsprojekt om organisatorisk arbetsmiljö vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering (CTA) vid Malmö högskola. Jag är på halvtid doktorand på Centrum för bank och finans (CEFIN) vid KTH, finansierad av Finansförbundet. Du kan läsa mer om mig och vad jag gör på: ellerr.se.
Följ mig på:
3 Kommentarer
  1. Linda Björck
    Linda Björck says:

    Bra skrivit. Jag har skrivit in mig på arbetsförmedllingen och blev också ombedd att personligen lämna intyg innan ett visst datum och klockslag. När jag kom dit fick jag träffa en i mottagningen som tittade på mina papper och de vill inte ens ha papperna!
    Jag frågade då varför jag skulle åka dit med dem och fick svar att de var så många som lurades så de är tvungna att titta på intygen.

Trackbacks & Pingbacks

  1. […] ville med det exempel jag gav i Del I och de bakomliggande orsakerna till detta i Del II, visa på det systemiska och det systematiska i […]

Kommentering är stängd.