Gudarna måste vara tokiga (eller i varje fall Arbetsförmedlingen) Del II

I Del I av denna miniserie om Arbetsförmedlingen ifrågasatte jag det meningsfulla i att tvinga arbetssökande att varannan vecka gå till Arbetsförmedlingen för att personligen lämna in en förteckning över sökta jobb. Något som de flesta skulle kunna sköta via mail eller vanlig post till både AF:s och den sökandes fromma.

Eftersom jag inte kunde se någon logik i arbetssättet gissade jag på att det var en perverterad användning av statistik som låg bakom. Dvs att någon av något skäl vill att statistiken över besöksfrekvensen ska se bra ut (öka). Och ser man på. Jag hade rätt. Tyvärr.

I regleringsbrevet för 2012, där regeringens uppdrag till AF preciseras, står det: ”Täta möten utgör ett viktigt stöd för den enskilda, men är också ett grundläggande steg för förbättrad uppföljning och säkerställandet av arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Jämfört med 2011 ska antalet personliga möten öka mellan arbetsförmedlare och arbetslösa utanför garantierna som inte omfattas av olika former av fördjupade förmedlingsinsatser. Efter en viss tids arbetslöshet ska tätare möten hållas.”

Regeringen anser således att det personliga mötet utgör ett väsentligt stöd för den enskilda i dennes ansträngningar att erhålla arbete och anser därför att antalet personliga möten bör öka. AF ska därför rapportera antalet personliga möten som de arbetslösa haft med en arbetsförmedlare och analysera hur antalet möten har påverkat sökaktiviteten*. En jämförelse ska göras med 2011. Målet har återrapporterats vid fyra tillfällen (se nedan).

För att tillmötesgå regeringens uppdrag att förhindra långvarig arbetslöshet har AF implementerat ett nytt arbetssätt. I sammanfattningen i kvartalsrapporten jul-sep, kan man läsa:

”Arbetsförmedlingen har under 2012 implementerat ett nytt arbetssätt som bland annat innebär ett större fokus på den individuella handlingsplanen och antalet besök på förmedlingen.  […] Antalet besök på Arbetsförmedlingen har under det tredje kvartalet ökat både för arbetssökande utan behov av tidiga insatser och för arbetssökande med detta behov. Mot bakgrund av Generaldirektörens beslut att antalet besök för arbetssökande med behov av tidiga insatser och andra prioriterade grupper i genomsnitt ska uppgå till minst 2,0 per månad förväntas en fortsatt ökning.”

I återrapporteringarna kan man se att besöksfrekvensen stadigt har ökat under 2012 från ett snitt på 0,5 besök per månad för första kvartalet, till 0,6 andra kvartalet och cirka 0,8 under sista kvartalet. En annan intressant notering är att i de första rapporterna benämns statistiken ”Antalet besök…”. I de senare ”Antalet möten…”.

Det är alltså för att uppfylla regeringens krav på ”Fler personliga möten” (Uppdrag 3 i regleringsbrevet) som man tvingar folk att personligen åka och lämna listor över sökta jobb till en handläggare. Inte din handläggare, utan vem som helst. Ingen tid för samtal, ingen tid för uppföljning, ingen personlig feedback. ENDAST ett överlämnande av papper. Det kan omöjligt vara det regeringen eftersträvar med sitt uppdrag.

 

Jag hävdar att det är bedrägligt förfarande.

  • AF lurar regeringen att tro att de erbjuder fler ”personliga möten” än de gör.
  • AF lurar de arbetslösa på deras tid (och i vissa fall pengar) och, inte minst, om man tar regeringens uppdrag på allvar,
  • AF lurar de sökande på det stöd AF:s personal faktiskt ska erbjuda.

 

Bedrövligt.

 

 


* Den så kallade sökaktiviteten (hur aktivt man söker arbete) mäts genom att man frågar de sökande hur många jobb de söker, hur många timmar de lägger ner på sitt jobbsökande samt i vilken grad de söker jobb utanför sitt pendlingsområde. Sökaktiviteten anses vara viktig för att få till ”… en effektiv matchning och för att förhindra långvarig arbetslöshet…”.

 

För dig som vill läsa mer:

Arbetsförmedlingens Återrapportering 2012. Samlad rapport för uppdrag 1, 3, 6 och 14 (publicerad den 15 juni 2012)

Arbetsförmedlingens Återrapportering 2012. Insatser för att förhindra långvarig arbetslöshet. Kvartalsrapport april-juni 2012.

Arbetsförmedlingens Återrapportering 2012. Insatser för att förhindra långvarig arbetslöshet. Kvartalsrapport juli-sept 2012.

Arbetsförmedlingens Återrapportering 2012. Insatser för att förhindra långvarig arbetslöshet. Kvartalsrapport okt-dec 2012.

 

Till sidan där Arbetsförmedlingens samtliga rapporter finns samlade.

Följ mig på:

Lisbeth Rydén

Organisationskonsult / doktorand at EllErr Konsult
Jag driver ett eget företag, EllErr Konsult, där jag föreläser, utbildar och gör utredningar med inriktning på organisatorisk / psykosocial arbetsmiljö. Under 2010-2015 drev jag ett forskningsprojekt om organisatorisk arbetsmiljö vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering (CTA) vid Malmö högskola. Jag är på halvtid doktorand på Centrum för bank och finans (CEFIN) vid KTH, finansierad av Finansförbundet. Du kan läsa mer om mig och vad jag gör på: ellerr.se.
Följ mig på:

Latest posts by Lisbeth Rydén (see all)

3 Kommentarer

Trackbacks & Pingbacks

  1. […] Om återrapporteringen till regeringen: Gudarna måste vara tokiga (eller i varje fall Arbetsförmedlingen) Del II […]

  2. […] på precis det. En vanlig motfråga när det gäller ärenden så som det Lisbeth skrev om i sin Del II, är att vi inte vet hela bilden. Den arbetssökande har kanske inte skött alla kontakter som hen […]

  3. […] ville med det exempel jag gav i Del I och de bakomliggande orsakerna till detta i Del II, visa på det systemiska och det systematiska i beteendet och dess konsekvenser för de sökande […]

Kommentering är stängd.