Förebygg psykisk ohälsa på jobbet!
Att psykisk ohälsa är den vanligaste längsta sjukfrånvaron på jobbet är ingen nyhet. Inte heller att det tyvärr ökar på våra arbetsplatser och är ett av våra största arbetslivsproblem. Men hur kan vi alla hjälpas åt att förebygga detta?
Mitt eget svar på den frågan handlar främst om två olika faktorer:
- Eget ansvar – Till att börja med behöver vi alla utgå från oss själva. Vad kan jag göra, förändra, förbättra och tänka på för att bidra till att minska stress, konflikter och otrevlig stämning på jobbet? Det gäller både chefer och medarbetare.
- Ledarskapet – Hur är jag som chef/ledare? Är jag en ”bossig” typ som bara utgår från mig själv, inte ”ser” medarbetarna, och styr med järnhand? Är jag ”för snäll” utan tydliga riktlinjer och därför själv bidrar till stress, osäkerhet och konflikter på arbetsplatsen? Eller är jag en äkta ledare som vägleder, stöttar, uppmuntrar, motiverar och får alla med på tåget på rätt spår, i rätt riktning och skapar arbetsglädje?
Enligt tidningen Chefs senaste undersökning, där de frågat cirka 900 chefer hur de hanterar medarbetare som mår psykiskt dåligt, uppger tre av fyra chefer att de under de senaste året har hjälpt minst en medarbetare med psykisk ohälsa. Och nästan en femtedel av cheferna har ägnat 10 timmar per månad åt detta under det senaste året. Ohälsan kan visa sig genom att personen drar sig undan, inte orkar prestera som vanligt eller plötsligt har ökad frånvaro. Engagemanget från cheferna är ju visserligen positivt men jag tycker det vore bättre att satsa alla dessa timmar på förebyggande arbete.
Även om undersökningen visar att tre fjärdedelar av cheferna i praktiken har god kunskap om vad de ska göra, framgår det samtidigt att de är osäkra på sitt eget ansvar. Hela sex av tio svarar att de helt eller delvis saknar kunskap om sin egen roll. Enligt arbetsmiljölagen har alla med personalansvar ansvar för medarbetarnas hälsa och säkerhet. Det innebär en skyldighet att regelbundet fråga hur medarbetarna mår. Skyddsombuden kan ibland fungera som en länk mellan arbetstagaren och arbetsgivaren.
I undersökningen framgår att cheferna tassar på tå inte vet hur de ska närma sig, vad de ska säga eller vad de får fråga om av rädsla för att kränka hens integritet. En svår situation förstås, men så onödig. Även om psykisk ohälsa inte är lika tabubelagt som tidigare så finns det fortfarande mycket fördomar och okunskap kvar, vilket i sin tur skapar rädsla för att prata om det. Både hos dem som drabbas, och bland chefer och kollegor.
Några som arbetar förebyggande är den nationella kampanjen Hjärnkoll. De jobbar för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa och på deras hemsida kan man ladda ner ”Så gör du som chef – handledning vid psykisk ohälsa på arbetsplatsen” Där finns också en handledning för hur du gör som kollega.
Så det är verkligen dags nu att sluta hålla tyst om psykisk ohälsa, och värna om ett öppet arbetsplatsklimat där alla vågar prata om det precis som vi pratar om fysisk ohälsa. Men också att tillsammans jobba förebyggande och skapa en bra arbetsmiljö för alla. Börja med dig själv. Så vad kan just du göra? Vad är ditt första steg? När börjar du?
Ha en glädjefylld arbetsdag!
- Hur kan du hantera attitydproblem på jobbet? - 1 februari 2018
- Koppla ner och av – Hur gör du? - 21 december 2017
- Snällkultur istället för gnällkultur? - 7 december 2017
Jag tänker att det förebyggande arbetet för att skapa en hälsofrämjande arbetsmiljö är det bästa och mest effektiva sättet för att få friskare personal och en verksamhet som är konkurrenskraftig och utvecklande.
Detta kan man göra på olika sätt. Ett sätt är att, i utvecklande syfte, låta personalen gå en bra utbildning som stärker dem. Inte för att de lättare ska kunna ”stå ut” med en dålig arbetsmiljö, utan för att få bekräftelse på att de faktiskt gör saker som är bra för dem själva, för kunderna och för verksamheten i stort. Denna kompetensmedvetenhet gör att man växer som människa. Man blir gladare och mer motiverad. Engagemanget, ansvaret och teamkänslan ökar. Man mår helt enkelt mycket bättre, och kan också utföra ett mycket bättre arbete som kommer alla till gagn.
Nu är det ju inte så, att alla människor inte är medvetna om sin kompetens, men i stressande situationer ser man sällan de bra sakerna som man gör utan fokuserar på problemen. Och att fokusera på problem gör att man känner sig ”oduglig” och pekar ut andra som orsaker till problem.
Jag har skapat ett utvecklingsprogram för medarbetare som bygger på ett lösningsfokuserat förhållningssätt. Jag kallar programmet ”RIO – Resursstärkande process för Individ och Organisation”. RIO är en processinriktad utbildning vars bärande delar är olika workshops där deltagarna processar olika lösningsfokuserade frågeställningar. Frågor som sätter fokus på mål och önskningar snarare än på problem, och som snarare stärker deltagarnas styrkor och vilja till utveckling, än att peka på det som inte fungerar.
Så mitt svar på vad just jag gör för att bidra till att den psykosociala ohälsan lyfts upp, är att jag just nu håller på med att marknadsföra utbildningen. Min förhoppning är förstås att företag öppnar ögonen och förstår att deras personal är deras viktigaste resurser, och att de är väl värda att satsas på.
Vill du läsa mer, finns information på http://www.creoinspira.se
Till sist vill jag tacka dig Suzanne för viktiga inlägg och intressanta artiklar i ämnet psykosocial hälsa/ohälsa.
Jag önskar alla ett riktigt Gott Arbetsmiljöår – även om önskan om ett gott nytt år kanske är lite väl sent påtänkt….
Hej Eva!
Tack för din kommentar och positiva ord!
Ja, det är verkligen viktigt med en hälsofrämjande arbetsmiljö. Men även ett öppet och tillåtande arbetsklimat, och att ta tillvara allas kompetenser. Att se varje persons unika möjligheter.
Förebyggande arbete och att alla tar eget ansvar för varandras arbetsmiljö tror jag är huvudnycklarna. Sedan är det förstås bra med kompetensutveckling också. Låter spännande och intressant med din utbildning.
Ha det gott!
Suzanne
Hej Suzanne!
Ja, ett tillåtande arbetsklimat som ”ser” alla olikheter är ju jätteviktigt. Och att ta tillvara varandras olika kompetenser. Det är det som min utbildning kan leda till. Man får syn på varandras olikheter och också vad var och en bidrar till – på sina olika vis.
Har fått några förfrågningar redan – nu hoppas jag att det går framåt…..
Allt gott till dig – och lycka till med allt du håller på med
Eva