Framsteg eller baksteg – det är frågan

Framsteg eller baksteg på jobbet. Vad är det som är viktigast egentligen? Att ha fokus på fel och misstag och blicka bakåt, eller att koncentrera sig på lösningar och framsteg.

För hur vanligt är det inte med detta ständiga felsökeri, och att klaga istället för att se vad som redan är bra eller kan bli bättre? Väldigt vanligt enligt min erfarenhet i alla fall. Och så himla onödigt. För vad leder det till egentligen? Ingenting alls, förutom negativ stress, press och dålig stämning. Ingen trevlig arbetsmiljö direkt.

Påpeka fel och misstag
Det är klart att det sker fel och misstag på ett jobb. Vi är människor; inga robotar. Ja, det är tråkigt och jobbigt. Men att som chef ta upp det på ett anklagande sätt och liksom påpeka och älta att ”Titta här vad du har gjort” ”Du har gjort fel, och det får de här och de här konsekvenserna”, vad leder det till egentligen?

Medarbetaren vet liksom redan att det blev fel. ”Så hur kan vi tillsammans lösa detta för att minimera felen fortsättningsvis?” Kanske vore en bra fråga, samt ”Vad behöver du för att klara av jobbet?” ”Hur kan jag hjälpa dig?

Läste den klockrena artikeln ”Jag är trött på alla felsökare” i tidningen Vision. Håller med om allt och speciellt detta;

”Men jag ska erkänna en sak. Jag är trött och mitt tålamod är lite på upphällningen. Inte för att telefonen ringer utan för att vi i det här landet är marinerade i att söka fel och sedan grotta ned oss i eländet. Ibland känns det som att den som hittar mest fel vinner.”

Trött på negativitet
Känner mig också lika trött faktiskt, av det jag hör omkring mig. Hur många har det på jobbet. Trött på att höra om negativitet, ifrågasättande och felsökeri. Varför inte vända skutan och lägga mer fokus på allt som funkar bra, på framstegen och lyfta medarbetarna med beröm och specialansvar för vissa uppgifter kanske.

Stärka människor i sin yrkesroll inte sänka dem. Då kommer arbetsglädjen automatiskt och minimerar fel och misstag. För någon som förväntas ”göra fel” eller inte ”hålla måttet” gör också detta eftersom hen känner den pressen hela tiden.

Ta reda på medarbetarnas speciella kunskaper och styrkor och lyft fram det istället. Det är min önskan för de arbetsplatser där detta fortfarande pågår.

Dags för framstegsjournal?
Kanske inte är en så dum idé som tas upp i artikeln jag länkar till. Att inför en framstegsjournal, presentera på en APT och låta personalen spåra vem som har gjort vad. Lyfta varandra.

Vad har ni för tankar och erfarenheter?

Önskar er en bra arbetsdag. Ta hand om er och varandra!

Suzanne Vikström

Suzanne Vikström är diplomerad coach, inspiratör, föreläsare och skribent. Specialitet är psykosocial arbetsmiljö, som utanförskap, mobbning, diskriminering, personlig utveckling i jobbet, samarbete, konflikter och otydligt ledarskap.

Hon erbjuder tjänster som arbetshälsokonsult och som livscoach för enskilda medarbetare och privatpersoner. Hon kan också anlitas som föreläsare om positiv arbetsmiljö, samt om olikheter på jobbet.

Latest posts by Suzanne Vikström (see all)

2 Kommentarer
    • Suzanne Vikström
      Suzanne Vikström says:

      Tack för dina ord Jan! Värmer!

      Ja, tycker verkligen att det behövs mer av det både på jobbet och i livet.

      Mer fokus på att se och lyfta varandra än att leta fel och klaga. Sluta att döma och anta utan att veta. Och börja lyssna och fråga mer än att prata på och tycka.Vi behöver alla börja med oss själva.

      För hur ofta ger vi oss själva en klapp på axeln och säger/känner att vi har gjort något bra? Att vi duger och är bra som vi är. Så viktigt för att också kunna ge samma sak till andra.

      Ha det gott!
      Suzanne

Kommentering är stängd.